FRÖKEN DE LA SEIGLIERE).
JULES SANDEAU.
Om hans son återvände bland erby utbrast
främlingen, återhållande en rörelse af dyster
vrede. Förestöll er att han verkligen åter-
kommer; föreställ er att denna yngling icke
blifvit dödad, som man ännu tror; föreställ
er att han blifvit qvarlemnad som död på
slagfältet, blifvit upptagen af fiendtliga ar-
måeen och slöpad frän stepp till stepp in i. Si-
berien. Efter sex års förfärligt slafveri, på
en jord af is och under en himmel af jern,
blir han slutligen fri, går att uppsöka sitt fä-
dernesland och sin gamle far, som icke mer
väntar honom; ban firdas till fots genom ö-
demarker, tigger gladt sitt bröd under vägen,
ty Frankrike ör målet, och redan tror han sig
i fjerran se den faderliga boningen. Han
kommer fram; hans gamle far är död, hans
arf taget i besittning, han har hvarken boning
eller uppehälle. Hvad gör han? Han gör
sig underrättad; och för snart veta att man
begagnat sig at huns länga frånvaro för att
fånga en stackars värnlös gubbes tillgifvenhet;
ham får veta att sedan man genomden fina:
ite list tvingat honom att afsöga sig sin egen-
!om, har man vedergällt bans erning med
en svartaste otackeamhbet; han fär slutligen
ata att hans far dött mera öfvergifven och
asam än han lefvat.: Hvad skulle han då
Jjöra? Föreställom oss det. Han skulle upp-
söka anstiftarna af dessa nedtiga bedrägerier;
an skulle söga dem: Det ör jag som m
rodde vara död — jag, sonen af den man
om ni bedragit, plusdrat och Jåtit dö af sorg
- det är jag, Bernard Stamply! - Och bvad
u————
I Se A. B. N:o 167—170, 172—175.