FRÖKEN DE LA SEIGLIERE). JULES SANDEAU. Om hans son återvände bland erby utbrast främlingen, återhållande en rörelse af dyster vrede. Förestöll er att han verkligen återkommer; föreställ er att denna yngling icke blifvit dödad, som man ännu tror; föreställ er att han blifvit qvarlemnad som död på slagfältet, blifvit upptagen af fiendtliga armåeen och slöpad frän stepp till stepp in i. Siberien. Efter sex års förfärligt slafveri, på en jord af is och under en himmel af jern, blir han slutligen fri, går att uppsöka sitt fädernesland och sin gamle far, som icke mer väntar honom; ban firdas till fots genom ödemarker, tigger gladt sitt bröd under vägen, ty Frankrike ör målet, och redan tror han sig i fjerran se den faderliga boningen. Han kommer fram; hans gamle far är död, hans arf taget i besittning, han har hvarken boning eller uppehälle. Hvad gör han? Han gör sig underrättad; och för snart veta att man begagnat sig at huns länga frånvaro för att fånga en stackars värnlös gubbes tillgifvenhet; ham får veta att sedan man genomden fina: ite list tvingat honom att afsöga sig sin egen!om, har man vedergällt bans erning med en svartaste otackeamhbet; han fär slutligen ata att hans far dött mera öfvergifven och asam än han lefvat.: Hvad skulle han då Jjöra? Föreställom oss det. Han skulle uppsöka anstiftarna af dessa nedtiga bedrägerier; an skulle söga dem: Det ör jag som m rodde vara död — jag, sonen af den man om ni bedragit, plusdrat och Jåtit dö af sorg det är jag, Bernard Stamply! Och bvad u———— I Se A. B. N:o 167—170, 172—175.