efter för opinionens röst. Man ansåg hans
idelmod för en alltför sen och nödtvungen
ärlighet, för att kunna gifva den namn af
förtjenst. Hans fordna förpaktare, stolta öfver
att ånyo vara en stor herres underhafvande,
bämnades genom det mest kränkande föratt,
skammen att hafva lydt under en bondes
broderliga styrelse. Allt detta skedde så små-
ningom utan buller, nästan utan beräkning:
detta är så vanligt i verlden. Det dröj-
de länge innan Stamply sjelf förstod hvad
som tilldrog sig ikring honom Då slutligen
hans ögon öppnades och han klart insåg sin
ställning, beklagade han sig icke: en engel
vakade vid hans sida och iog åt honom.
Fröken de la Seiglicre hade ärft af sin
mor, som hen aldrig känt, och fattigdo
men i hvars sköte hon uppväxt, en all-
varsam karakter, en efteriänksim själ, och
ett mildt hjerta. Genom en inom familjer
icke sällsynt kontrast hade hon utvecklat sig
. motsats med de exemplar hon sett för sig,
atan att på något sätt likna sin far, som hon
föröfrigt ömt älskade, och som äfven älskade
henne mycket tillbaka; men Hålcnes kärlek
hade någonting beskyddande och nästan mo-
derligt intagande, under det markisen vidkön-
des alla lättsinnets småaktigheter. Uppfostrad
ensligheten var fröken de la Seigliere ett al-
varsamt barn. Hencses mor hade med förfi-
rens ädla blod gifvit henne denna kungliga
skönhet som liksom liljan och svanen trits
slottets salar, i portens skugga. Lång och
smärt, hade hon hela en blommas böjliga be-
bag, som vaggar på sin stängel. Hernes hår
var ljust som axets guld, men af en besynner-
ig naturens nyck, blixtrade ändock hennes
ögon under sina mörka ögonhår med ebenhol-
ens glans och upphöjde hennes blönd nde ha
atan att borttsga något af uttryckets ..
nildhet. Med sin svöfvande gång, tiv
liga, drömmande och småleende blick, i! und
nen tagit henne för eu al dessa skön: ceug-