och att den, äfven i Sverige, verkligen blifvit
;botad., samt med anledning deraf tillfrågades:
hvarföre han ej allmängjorde en så vigtig er-
ifarenhet? svarade han, att han ej hade lust
att plikta för öfverträdelse af gällande författ-
ningarn.
Att användandet af jernmedel i den elak-
artade lungsjukan hos hornboskap, icke är
nytt hafva vi redan antydt, och tillåta oss
här meddela beviset för detta påstående:
Uti ett föredrag, hållet i Landtbruksakade-
mien af akademiens sekreterare, hr Nathhorst,
och infördt i Aftonbladet för den 26 och 27
Januari 1849, läser man följande:
Under den tid då lungsjukan så häftigt
härjade i Holland, att boskapen i vissa trak-
ter helt och hållet dog ut, väckte det upp-
märksamhet att enskilda lokaler blefvo allde-
les förskonade för sjukdomen. En uppmärk-
sam landtman, som forskade efter orsaken
härtill, kunde icke anse det som en blott till-
fällighet, att jorden omkring de dammar hvarest
djuren på dessa ställen drucko, befanns vara
starkt uppblandad med jern, hvilket säkert var
orsaken till vattnets något jernhaltiga smak.,
Då flere år sednare sjukdomen åter starkt
visade sig, gjorde samma man följande försök :
Hos en enka i Amsteldyk, hvarest sjuk-
domen hela vintren härjat, hade 12 stycken
boskapskreatur störtat. I medlet af Januari
lät han lägga ett stycke jernmalm af omkring
23 skålp. vigt i det vanliga dricksvattnet, och
de ännu leivande korna erhöllo intet annat
vatten att dricka än detta. Inom 12 dagar
angreps ej mera någon ko afsjukdomen; men
6 dagar sedan det jernhaltiga vattnet tagit
slut, insjuknade åter 2 kor. Nu anskaffades
nytt förråd, och derefter inträffade inga flera
sjukdomsfall på detta ställe.
Då det blef allmänt bekant att lungsjukan
rasade särdeles häftigt i trakten af Delft, skic-
kade samma landtman ett qvantum jernmalm
till dervarande borgmästare, med anhållan att
han ville bidraga till försöks verkställande i
denna vigtiga sak, hvilket med nöje bifölls.
Uppdraget att verkställa försöken gafs åt en
djurläkare, som sedermera inberättade följande:
I en ladugård, hvarest sedan den 27 Jan.
4 kor dött af lungsjukan, gafs 16 skålp. jern-
malm i dricksvattnet åt 12 friska kor. Till
den 11 Mars var intet sjukdomsfall inträffadt.
Det andra försöket skedde i ett kohus med
40 kor, i hvilket sjukdomen hade herrskat hela
vintern. Det lemnade lika gynnande resul-
tater.
Det tredje ägde rum i ett hus med 30 kor,
i hvilket sjukdomen herrskade. Alla kor som
brukat detta medel voro vid rapportens af-
gifvande friska — — — —
Mot dessa uppgifter kan invändas, att då
jernmalm vanligen icke löser sig i vatten, för-
ändras ej dricksvattnet af dess ditläggande.
Men dels äro Hollands jernmalmer mycket
olika våra, dels kan vattnet som begagnades
hafva hållit kolsyra, hvarigenom malmen blif-
vit löslig. Jernhaltigt vatten kan dock lätt
beredas, om jernet tillsättes i form af något
salt, i så stor portion att vattnet liknar detafl
naturen jernhaltiga. Jag tillåter mig att här-
till föreslå svafvelsyrad jernoxid, eller den all-
mänt kända gröna vitriolen. Den är billig, öf-.
verallt tillgänglig och i ringa doser svårligen
skadlig. Åtminstone har jag under en trettio-
årig landtmannabana ofta användt den, både
för hornboskap och får, utan att jag någon-
sin förmärkt den verka menligt, då den med
förstånd blifvit begagnad. Fördelarne om än-
damålet vinnes äro oberäkneliga, kostnaden
ringa, risken ingen. För att göra boskapens
dricksvatten liknande en måttligt jernhaltig
mineralkälla behöfver man blott till 100 kan-
nor vatten sätta 2 lod finsfött, grön kristalli-
serad vitriol, hvarefter-blandningen väl omrö-
res. Satsen får dock ej göras större än att:
djuren förtära den på en dag, emedan, om
den får stå, vitriolen småningom utfälles.
Så långt det åberopade föredraget i Landtbr.-
akademien. Deri meddelas också den af frih.
von Welden uppgifna kurmethoden, hvars vig-
tigaste beståndsdel är terpentinolja. Äfven detta
medel har sedan vunnit ett förtjent förtroende,
och vi begagna tillfället att meddela allmän-
heten följande, i Skottland redan ett par år
kända, men här — så vidt vi veta — icke
förut offentliggjorda kurmethod.
Så snart de första bestämda tecknen till
sjukdomen visa sig — ty blott i dess första
stadium kan den med säkerhet botas — in-
gifver man det sjuka djuret ett spetsglas ter-
pentinolja, blandad genom stark omskakning
med ett halft stop kall linfrö-dekokt. Der-
efter doppas 4 stycken grofva lakan i kallt
vatten och urvridas, hvarefter djuret insvepas
. dem, så att det omgifves af en fyrdubbel
våt betäckning öfver hela kroppen, endast
lemnande hufvudet och benen fria. Utanpå
detta våta omslag aubringas torra, varma täc-
ken, helst filtar, hvilka tillbindas med band
eller snören, så att betäckningen öfverallt slu-
ter väl till kroppen. Härefter lemnas dju-
ret ro, då vanligen efter ett par timmar en
allmän svettning utbryter, med hvilken äfven
en brytning i sjukdomen inträffar. Ögonen
iterfå sitt naturliga utseende och alla hotan-
le symptomer försvinna. Betäckningen må-
ste dock qvarligga till dess de våta omslagen
ullt torkat, hvarefter djuret endast — ifalj
irstiden är kall — erhåller ett vanligt täcke.
Skulle efter tre timmar icke svettning haf-
va inträdt, kan dosen af det invertes medlet!s
Örnyas. IE
Sedan sjukdomen blifvit bruten, behöfves 2
ngen annan behandling än att djuret sättes
vå låg diet (blott hö och halm eller gräs);
samt förses med ymnig dryck af rent vatten.!s
Ja
FR
DD 2 MC T HB MA
fm moooBS8- oo oo a I Tr — 6 a