samt använder derföre till styresmän för dej
katolska församlingarne i nämnde rike uteslu-
tande sådana personer, som äro heit och hål-
let tillgifna den påfliga stolen. De som väl
vilja försvara den katolska bekännelsen, men
som derjemte ihågkomma att de äro engels-
män och icke blott papister, blifva för närva-
rande icke använda af den romerska propa-
gandan. Den vill i England lika litet hafva en
anglikansk katolsk kyrka som en icke katolsk;
den vill der hafva en veritabel romersk kyrka.
Det är derföre som den religiösa frågan
för närvarande synes blifva den hufvudsakliga
för England, och den konservativa ministeren,
som väl har till sitt egentliga syftemål att leds
foikets uppmärksamhet från frägan om parla-
mentsreformen, har verkligen icke kunnat i
detta hänseende erhålla något bättre aflednings-
ämne än striden mot den romerska katolicis-
men, och lärer icke heller lemna några me-
del obegagnade för att sätta denna strid ilju-
san låga. Också anser man att ministeren icke
haft något emot att en eller annan handgrip-
lig valstrid i anledning häraf uppstått.
Men utom det att toryministeren i följd af
sin pnsition i den religiösa frågan kommit i
åtnjutande af många fördelar vid valen, har
den naturligtvis haft allt möjligt understöd af
den mäktiga engelska jordaristokratien, och
det är derföre som ministeren vunnit sina flesta
segrar vid grefskapsvalen i sjelfva England.
Redan med nästa thorsdagspost torde vi er-
hålla fullständiga uppgifter angående alla par-
lamentsvalens utgång.
Om toryministeren segrar, blir parlaments-
reformen och alla andra liberala reformer tills
vidare undanskjutna, men hvad som i följd at
de redan genomförda reformerna är vunnet
kommer att ega bestånd, och för öfrigt må-
ste ministåren, för att bibehålla sig vid mak-
ten, jemt uppehålla striden mot den romerska
propagandan. En toryminister skänker sitt bi-
fall åt de absolutistika makterna på kontinen-
ten, som skydda påfvens makt, och är väl äf-
ven färdig att lemna sitt eget biträde för att
uppehålla denna makt i Kyrkostaten, men
samma minister förer ett ständigt krig mot be-
rörde makt i sjelfva Storbritannien, för att der
bibehålla sitt eget välde.
Skulle åter majoriteten tillfalla de liberala,
som i den religiösa frågah understödjas af
den s. k. irländska brigaden, eller de katol-
ska representanterne för det olyckliga Irland,
så komma stora reformfrågor åter att väckas,
ty de liberala kunna icke blifva stillastående,
utan de måste, om de åter komma till stads-
rodret, jemnt fortgå på den en gång beträdda
demokratiska banan. Det måste äfven ligga
i deras intresge att på fullt allvar motarbeta
de romefska sträfvanderna, ehuru detta kom-
mer att skeZ med andra medel än som de
konservativå kunna aävända. En liberal en-
gelsk minister måste således just till följd af
ställningen i sitt eget land af alla krafter mot-
arbeta det påfliga herradömet i allmänhet,
samt gerna se, att Italiens liberala kunde lyc-
kas att göra slut på hela detta vä:de. Det
kan således icke väcka förundran om lord
Palmerston eller hvilken annan liberal engelsk
minister som helst önskar framgång åt den
revolutionära andan uti Italien, ty en sådan
framgång hämmar äfven de papistiska ansla-
gen i Storbrittanien och bidrager derigenom
medelbarligen att skafta fred och endrägt mel-
lan Irland och det öfriga brittiska riket.
Men om den blifvande parlamentsmajorite-
ten, den må då bli för eller mot ministeren,
kommer att bero af några få rösters öfvervigt
samt således blir svag, måste den minister,
som skall styra landet med en sådan majori-
tet, fästa desto större vigt på den utom par-
lamentet varande opinionen i landet; ty att
styra emot denna opinion på grund af en
mycket svag parlamentsmajoritet lärer väl icke
lyckas.
THärat skulle man då äfven kunna draga den
slutsats, att om Toryministeren får majorite-
ten för sig, hvilken i så fall sannolikt blir
mycket svag, måste denna ministör, oaktadt
den motarbetar valrättens utsträckning för att
undvika ett större inflytande af folkopinionen
på parlamentet, likväl sjelf fästa ett ganska
stort afseende på samma opinion, ehuru den
befinner sig utom parlamentet.
Frihetens sak har verkligen vunnit så stora
framgångar i England att äfven en konserva-
tiv minister, för att få det nöjet att ha rege-
ringstömmarne samt för sig och sina vänner
skörda de emolumenter som deraf kunna hem-
tas, numera måste blifva den allmänna opini-
onens tjenare, och om man än lyckas att till
en del utestänga denna opinion från parla-
mentet, får man lyda den utom parlamentet.
Men en sådan regering, der de styrande
drifvas åt annat håll än de sjelfva vilja, blir
dock vacklande och svag, och det liberala
systemet i det öfriga Europa har derafingen-
ting att hoppas till motvigt mot det inflytan-
de som de stora absolutistiska hoven utöfva
på flertalet af de europeiska folkens öden och
det är en sådan motvigt som England nu bor-
de utöfva, likasom det i början af detta se-
kel motarbetade det napoleonska herskareväl-
det.
— Uti den kommitte, åt hvilken Kongl.
Maj:t uppdragit att uppgöra och föreslå en ny
redaktion af kyrkohandboken och den Svebi-
lio-Lindblomska förklaringen af Luthers Ca-
teches äro förordnade, till ordförande: Bisko-
pen i Skara J. A. Butsch, samt till ledamö-
ter: Biskopen i Strengnäs, doktor Th. Anner-
stedt. domprosten i Upsala doktor A. E.