FRÖKEN DELA SEIGLIERE), JULES SANN: Det inre var än mer förstördt och dystert in det yttre. De bonade golfven voro nedruttna, . panelningarna bortrifna; borta de dyrbara damastoch gyllenläderstapeterna; borta de präktiga taflorna, de göthiska möblerna; tomma salar, öde rum, nakna och bristfälliga väggar, endast här och der i taken någon qvarlefva af förgyllning; vid fönstren nägra bortglömda trasor af sidengardinerna, urblekta och ätna afråttor. Hvar iso vi, min mor? frågade Raoul, med förvining blickande ikring sig. Fru de Vaubert gick ur rum 1 rum och svarade icke. BSluthgen, sedan hon fåfängt sökt någon mensklig varelse i denna förstörelse, faon hon iköet en gammal tjenare hårdt insomnad vid spselbärden. Hon skakade honom bäftigt i men och frågade med en kort och bestämd ton: Hvar är baron de Vaubert?s — Baron de Vaubert, han är på kyrkogården svarade gubben, gnuggande sina ögon, — Ar ni tokig, min hedersgubbe? återtog fru de Vaubert, Hifligt. Hvad vill ni att herr de Vuvbert skulle göra på kyrkogården ?, — Min frun, svarade den gamle, shan gör der hvad nyss gjorde, sofver en djup fömn. — I ropade baronessan. — xOch begraftr en mönad sedans, tillade gubben, likVid det utrep, somundföll henne, berektade hedersrannen henne uppmärksam. och igenkönde slutligen fiu de Veubert, ty bin hade fordom varit en af husets tjcpere; Nu var han den enda. Ålder och skröpJizhet hade giort honom litet fånig. Hen befr )j E6 A. EB. N:o 167 och: 168.