örhoppningar ramlade, modifierades un-
lerbart deras omdömen, och de erhöllo
lerigenom : ett sannare begrepp om de in-
räffade förändringarna. Så snart dessa barn,
som lättsinnigt lekt med landsflygten, för-
stått att landsflygten tog dem på ordet, tänkte
nånga allvarsamt på att återvända till Frank-
ike, några för att blanda sig med det roja-
istiska parti som började samla sig 1 Paris,
undra för att hopsamla, medan ännu var tid,
spillrorna af sin förmögenhet; baron:de Vau-
sert var en af de sistnämnda. : Han hade,
ör att säga sanningen, aldrig varit mycket för
migrationen; hans hustru hade öfvertalat ho-
om dertill; han var alltid af den tanken, att
han kunnat med någon skieklighet bibehålla
sitt hufvud och sina egendomar. :Som. mar-
kisen de la Seiglisre, vare sig af fasthet eller
envishet, förklarat att han aldrig skulle åter-
vända till Frankrike utan med sin laglige mo-
nark, reste herr de Vaubert ensam, förbehål-
ande sig att endera få återvända till sin fa-
milj eller kalla dem till sig, allt efter resul-
taterna af sitt företag.
Herr de Vaubert fann sitt- slott förstördt,
vindbryggan nedrifven, grafvarna till hälften
igenfyllda, sina egor styckade, sina skogar
sålda. Återkommen från sina romaneska ider
kunde baronen icke ett ögonblick förlåta sig
att hafva varit deraf bedragen. Tillbakakom-
men under ett antaget namn, erhöll han slut-
ligen sin utstrykning ur emigranternas lista,
och återtog sin titel så snart de högre sam-
hällsklasserna. började återlifvag. Åter. blif-
ven baron som förr, var det nu blott frågan
om att åter!å sitt baroni, och tiil detta mål
gträfvade han af alla krafter.
Det finnes ingenting som bättre än mot-
gången utvecklar i menskliga sinnet de in-
dustriella instinkter, som bilda hvad man
kallar födgenie. Man måste tillägga att tiden