STOCKHOLM, den 22 Juli,
Är detl pressensj skyldighet att ingå i en
kritisk granskning af enskilda affärsförhållan-
den, som ännu icke: ens blifvit inför domstol
lagligen utredda? Öfverensstämmer det med
Part sens värdighet att ingå i pröfning af för-
ållanderna i en konkurs, som knappt hunnit
att vid domstol anhängiggöras och i hvilken
konkurs borgenärerna ännu icke ens blifvit
hörda? Är det rättvisa emot politiska mot-
ståndare att anfalla dem för det de icke in-
gått i en sådan granskning eller pröfning?
Alla dessa frågor måste Svenska Tidningen
besvara med ja, ty den har i sitt sista N:r i
en verkligen usel ton angripit oss för det vi
blott faktiskt omtalat nägra förhållanden rö-
rande brukspatronen Henströms ekonomiska
obestånd. Nämnde tidning klandrar Afton-
bladet derföre att det nu likasom under förra
tider meddelar nyheter om xbedrägliga, kon-
kurser med de ordalagen: Vi hafva en oan-
genäm nyhet att meddela, — En obehaglig
berättelse har i dag cirkulerat på börsen —
En stor sensation har väckts o. s. v., utan
att Aftonbladet derom fällt några ogillande
omdömen, ehuru Aftonbladet, då fråga är om
regeringens eller embetemyndigheternas åtgär-
der, icke iakttager någon sådan grannlagenhet
eller skonsamhet.
Om man ej funnit att den förnäma konser-
vativa tidningen stundom äfven i politiska frå-
gor kommit i ett slags entente cordiale med
skandalpressen, skulle man svårligen kunna
förstå huru samma tidning här kunnat sjunka
till antagande af de oarter i afseende på be-
handlingen af enskilda förhållanden, hvarige-
nom nämnde press vunnit en så bedröflig rykt-
barhet inom vårt land. Men Svenska Tidnin-
en synes hafva att framför allt annat full-
ölja ett syftemål, och det är att anfalla Af-
tonbladet, och för vinnandet af detta mål ned-
låter den sig till hvad medel som helst.
Vår publicistiske vedersakare, som vi hädan-
efter ej kunna källa en politisk motståndare,
då man ser att det icke är blott för politiska
frågor som den riktar sina vapen emot oss,
yttrade en gång i sitt program för något öf-
ver sju månader tillbaka, att dess främsta än-
damål var att höja tidningspressen från det
moraliska förfall, hvari den föregafs hafva ned-
sjunkit, bland annat genom personliga tvister,
orättvisa mot politiska motståndare m. m.; men
huru går det med detta löfte om tidningen
nu tager exempel från skandalpressen samt i
sin hätskhet mot oss går så långt, att samma
tidning klandrar oss för att vi icke följa detta
exempel ?
Att rubricera en konkurs såsom bedräglig,
eller att ingå i en kritisk granskning af den-
samma vid första underrättelsen om att kon-
kursen blifvit anhängiggjord eller påyrkad,
synes oss vara något förtidigt; och för öfrigt
kunna vi ej finna att tidningarne hafva större
skyldighet eller rättighet att ingå i pröfning
af konkurssaker än af andra domstolsförhand-
lingar. Aråter Svenska Tidningens mening att
pressen bör ur moralisk synpunkt behandla
gäldenärers beteenden, så måste väl pressen
äfven upptaga andra moraliska fel; men hvar
blir då gränsen mellan det enskilta och det
offentliga lifvet? Skandalpressen har visserli-
gen längesedan upphäft denna gräns, men vi
hade icke trott att sådant skulle framhållas till
efterföljd.
Om vi ville begagna ett af Svenska Tid-
ningen nyligen mot oss användt uttryck, så
skulle wi säga, att denna tidning i förevarande
fall måtte hafva varit styrd af någon ,vresig
skeppare, som i sin upprörda sinnesstämning
icke visste hvårt han styrde kosan, och som
derföre också ordentligen satt skutan på grund.
Att få henne derifrån, torde ej blifva så lätt,
men hon har ju i alla fall många både för-
näma och rika assuradörer, och de hafva väl
gjort sig beredda att vidkännas haverierna.
Då Svenska Tidningen nu lägger så utom-
ordentlig vigt på pressens skyldighet att skarpt
klandra enskilda penningevinglerier, förundrar
det oss emellertid att samma tidning sjelf ej
skaffat sig någon upplysning om ifrågakomnha
konkurs, som redan för flera dagar tillbaka
första gången omnämndes i Aftonbladet, utan
endast inskränkt sig till att aftrycka våra der-
om sedermera lemnade uppgifter, för att derpå
grunda en anklagelse emot Aftonbladet. Li-
kaledes förundrar det oss att Svenska Tidningen
förut icke ingått i den aldraringaste gransk-
ning af någon enda konkurssak, ehuru den
visserligen icke saknat dylika ämnen för sin
publicistiska verksamhet.
En annan fråga är hvarföre Svenska Tidnin-
gen, som nu visar sig vara så mån om rättstill-
ståndet, att den till och med talar om den po-
litiska klokheten att ihågkomma, det publici-
sterna i dylika fall hafva dem som beskåda oss
nedifrån, skänkte så föga uppmärksamhet åt
den 8. k. Ungbergska katastrofen, hvilken
dock otvifvelaktigt var i anseende till sina
verkningar på dem, som vbeskåda Svenska
Tidningen nedifrån, mycket skadligare än
både Henströms och åtskilliga andra mer och
mindre trassliga konkurser; ty i dessa är det
väl i allmänhet blott de för skandalpressen
förhatliga penningemenniskorna som bedraga
hvarandra, men då en högre polisembetsman
begår brott emot eganderätten, är detta icke
blott en grof öfverträdelse af lag, utan tillika
ett sådant nedsättande af de lagliga embets-
myndigheterna som mera än något annat rub-
bar den lagliga samhällsordningen, helst då
brottet lemnas obeifradt. Men enligt hvad vi
FRAS aa