HISTORIER sr ANDERSEN.
Verldens skönaste ros.
Det var en gång en mäktig drottning, i
hvars trädgård det fanns de skönaste blom-
mor för hvarje årstid och från alla landsän-
dar; hon älskade i synnerhet törnrosorna, och
derför hade hon sådana af alla. de mest olika
slag, ifrån den vilda häckrosen med sina äp-
peldoftande gröna blad, till den skönaste
proving-ros, och de växte tätt intill slotts-
muren, slingrande sig kring slottets pelare
och fönsterkarmar, in i dess hvälfda gångar
och upp emot taken i de stora salarne, vex-
lande i vällukt, skapnad och färger.
Men sorg och bedröfvelse bodde derinom;
rottningen låg på sin dödsbädd och läkarne
förkunnade att hon ej kunde räddae.
Det finnes dock en räddning för henneb
sade den visaste ibland alla. v,Bringa till
henne verldens skönaste ros, den, som är
uttrycket af den högsta och renaste kärlek;
om den kommer inför hennes ögon innan de
brista, så skall hon ej dö.n
Och unga och gamla kommo från alla håll
med törnrosor, de skönaste af alla dem som
blommade i hvarje trädgård, men sådana ro-
sor skulle det ej vara; från kärlekens örta-
gård skulle blomman hemtas; men hvilken
ros der var väl uttrycket af den högsta, den
renaste kärlek ?
Och skalderna sjöngo om verldens skönaste
ros, hvar och en nämnde sin. Och budkaflen
ick landet omkring till hvarje hjerta som
Inppade kärleksfullt, den gick ikring till
hvarje stånd och hvarje ålder.
Ingen har ännu nämnt blommanp, sade den
vise. Ingen har utpekat henne på det stället
der hon utvecklar sina blad i sin fulla herr-
lighet. Ej är det rosorna från Romeo och
Julias kista eller från skön Valborgs. graf,
ehuruväl dessa rogor alltid skola döfta genom
gaga och sånger, ej är det heller rosorna som
skjuta fram fån Vinkelrids blodiga lansar,
rån blodet, som helgadt åt fåderneslandet i