HISTORIER sr ANDERSEN. Verldens skönaste ros. Det var en gång en mäktig drottning, i hvars trädgård det fanns de skönaste blommor för hvarje årstid och från alla landsändar; hon älskade i synnerhet törnrosorna, och derför hade hon sådana af alla. de mest olika slag, ifrån den vilda häckrosen med sina äppeldoftande gröna blad, till den skönaste proving-ros, och de växte tätt intill slottsmuren, slingrande sig kring slottets pelare och fönsterkarmar, in i dess hvälfda gångar och upp emot taken i de stora salarne, vexlande i vällukt, skapnad och färger. Men sorg och bedröfvelse bodde derinom; rottningen låg på sin dödsbädd och läkarne förkunnade att hon ej kunde räddae. Det finnes dock en räddning för henneb sade den visaste ibland alla. v,Bringa till henne verldens skönaste ros, den, som är uttrycket af den högsta och renaste kärlek; om den kommer inför hennes ögon innan de brista, så skall hon ej dö.n Och unga och gamla kommo från alla håll med törnrosor, de skönaste af alla dem som blommade i hvarje trädgård, men sådana rosor skulle det ej vara; från kärlekens örtagård skulle blomman hemtas; men hvilken ros der var väl uttrycket af den högsta, den renaste kärlek ? Och skalderna sjöngo om verldens skönaste ros, hvar och en nämnde sin. Och budkaflen ick landet omkring till hvarje hjerta som Inppade kärleksfullt, den gick ikring till hvarje stånd och hvarje ålder. Ingen har ännu nämnt blommanp, sade den vise. Ingen har utpekat henne på det stället der hon utvecklar sina blad i sin fulla herrlighet. Ej är det rosorna från Romeo och Julias kista eller från skön Valborgs. graf, ehuruväl dessa rogor alltid skola döfta genom gaga och sånger, ej är det heller rosorna som skjuta fram fån Vinkelrids blodiga lansar, rån blodet, som helgadt åt fåderneslandet i