blifvit uttaladt af de praktiske männen af-yr-
ket. Vi hoppas nemligen, att ett sådant er-
kännande frän detta häll ätminstone i någon
mån skall påskynda uppfyllelsen af den an-
språkslösa önskan, vi ännu för kort tid sedan
sågo den af många ännu misskände folkskole-
reformatorn uti en af honom nyligen offent-
liggjord uppsats om folkskolan uttrycka, den
nemligen: vatt en sådan gemensam bottenskols
icke måtte anses för ett opraktiskt tankefoster
af ett utopiskt svärmeri, utan för hvad den
sannerligen är, ett gitvet tidens behof.
De härmed närmast sammanhängande frå-
gorna, hvilka äfven i omedelbart samman-
hang med den sist anförda företogos . till öf-
verläggning, såsom om folkskolans förhållande
till hemmet i afseende på nödig samverkan
vid barnens uppfostran och undervisning, om
vigten deraf att äfven de högre klasserna mera
allmänt, än nu sker, måtte skicka sina barn till
folkskolan ra. fl., besvarades sedan äfven i nära
öfverensstämmelse med de af grefve Ruden-
seHöld uti hans utgifna arbeten härom utta-
lade åsigter. Af dessa frågor upptog den om
folkskolans förhållande till hemmet den läng-
sta diskussionen. Man erkände allmänt vig-
ten af bådas samverkan och af hemmets med-
verkan äfven vid undervisningen, fästade lik-
väl olika förhoppningar dervid, alltefter den
skiljaktiga erfarenhet olika talare inhemtat om
föräldrars förmåga och benägenhet att under-
stödja skolan i hennes omsorger.
De öfriga frågor, som på afdelningen för
folkskolväsendet blefvo föremål för öfverlögg-
ning, rörde dels sättet att kunna bereda nö-
dig undervisning åt de många döfstum-
ma och blinda i landet, som icke kunna fö
plats vid det enda af staten för detta ända-
mål inrättade institutet, dels tillräöckligheten
eller rättare sagdt otillräckligheten — ty sådan
var åtminstone afdelningens bestämda äsigt —
af den så väl teoretiska som praktiska bildning
för yrket, som folkskollärare-kandidaterne i våra
nuvarande seminarier erhålla, dels slutligen
lämpligaste sättet att betrakta söndagsskolan,
antingen såsom en fortsättningsskola till folk-
skolan i allmänhet. eller såsom en uteslutande
åt religionsundervisningen egnad skola. Vi
måste afhålla oss från någon utförligare redo-
görelse för diskussionen om dessa frågor och
inskränka oss att sågzom det anmärkningsvär-
daste anföra, att afdelningen besvarade den
frågsn, huruvida seminarii-bildningen, sådan
denna i öfverensstämmelse med den kongl.
stadgan meddelas, tillförsäkrar den afgående
skollärare-kanpdidaten tillräcklig teoretisk och
praktisk skicklighet för hans blifvande yrke,
med obetingadt och enstämmigt nej, samt at!
åsigterna visade sig de!ade rörande lämplighe
ten att använda söndagen till meddelande af
undervisning äfven i verldsliga ämnen.
Slutligen torde, såsom äfven i någon mår
anmärkningsvärdt, böra nämnas, att ingen
enda seminarii-föreståndare från landsorten
hade infunnit sig till deltagande i mötet, med
undantag af föreståndaren för seminariund i
Strengnäs hr Ekendal, hvilken dock först un-
der sista dagen af mötets sammanvaro teck-
nade sig såsom ledamot. Folkskollärare-se-
minarierna voro således vid detta mötte egent-
ligen endast representerade af föreståndaren
för seminarium i Stockbolm hr Wessling,
hvilken äfven valdes till ordförande på afdel-
ningen och fullgjorde detta uppdrag till allmän
belätenhet.