Kossuths tal i Faneuil Hall uti Boston. (Slut från N:o 160.) J förstön nu, m. h., hvad som drifver mig att säga, att då jag en gäng är hemma, då vär strid börjat, jag icke har behof af materiel hjelp och då hvarken önskar eller skulle jag vilja emottagaedra millioner — men att jag har behof af eder materiella hjelp för att komma hem, och för att komma bem på ett sätt som kan ingifva mitt folk djerft mod, dä de se mig hemföra det enda som de sakna — vapen! (Bifall.) Men hvar — frågar man mig — skall jag landa? Detta vill jag icke säga. Kanske direkte i Wien, som Montgolfieri, i en lufiballopg (skratt och handklappningar); men ett möste jag säga, emedan detta icke är nägon hemlighet — erioren er att hela Italien är en hafskust, att Italien bar samma fiende som Ungern och att i Italien finnas 40,000 ungerska soldater (bifall), samt att öfverhufvud taget 160,000 ungrare finnas i österrikiska armeen. Mera hvarken vill eller kan jag säga om detta ämne. (Bifall.) Men det vill jag säga, att bela summan af det ungerska folkets skatter förut uppgick till brott 4 mill. 500,000 dollars; nu mäste det betala 65,000,000; att jordegare öfverlemna sin jord ät regeringen, blott för att slippa ifrän jordskatten; som är större än bela afkästningen; att vi hafva producerat 600,000 weighs tobak; nu då tobaksmonopoliet blifvit infördt röker folket icke mera och bär brännt upp sina tobaksfrön. (Bra! bra!) Vi hafva producerat 120,000,000 galloner vin (En röst i församlingen: bra!, — skratt