ORLEANSKA JUNGFRUN. I anledning af J. Quicherats arbete: PROCES DE JEANNE-DARG: (Slut från gärdagsbl.) Denna Jeanne blef sålunda en helt annan person än den Jeanne, som i Vaucouleurs skämtade med: kapten Robert de Baudricourt, och som, något fritt, skall hafva svarat på ett af honom framstäldt giftermålsförslag: Jay när jag fulländat det värf som Gud anförtrott mig, då skall jag skaffa mig tre söner, af hvilka den förste skall bli påfve, den andre kejsare och den tredje kung. Detta skämt var endast svar på tal i anledning af någon frispråkighet från kaptenens sida och utan tvifvel betalte hon honom med samma mynt, som man säger. Denne genmälde som en äkta rå krigsbuss: Då: skulle jag gerna se om jag fick blifva farstill en af dem (ergo ego vellem tibi facere unum),; eftersom -de skola blifva så betydande-personer; jag kunde få godt deraf i en framtid.s : Derpå svarade hon skämtsamt: Nej, nej, hedning, det. blir ingenting utaf; den helige ande skall verka det,, Man kunde betvifla hela samtalet, vore icke denna sista replik, som är alltför sinnrik för att Baudricourt, som berättat detta samtal, skulle kunnat uppfinna den på egen hand och som icke bär sken utaf att vara diktad. När Jeanne som ett sextonårigt barn lemnade sin by för atteröfra Frankrike, egde hon en liflighet och en tillförsigt. både i ord och; gerning, som hon sjelf redan till någon del! förlorat eller förgätit under de långa månaderna af hennes fångenskap i Rouen. Munterhet, parad med förtröstan, framlystei hvarje hennes ord. Efter den tidens brukbar: hon, mär hon icke förde fanan eller geväret, en köpp 1 handen, och denna käpp tjenade henne till hvarjehanda ändamål, äfven till att svärja vid: Vid min martina, gade hon om invånarne i Orleans; jag skall iåta införa lifsme-! del till dem. Denne martin, som tätt och! ofta förekommer i henneg mun hos hennes, bäst underrättade historieskrifvare, var hennes martin-baton, bennes vanliga ed. Då hon enl! gång. hörde den tappre chevalier La Hire svärja vid lefvande Gud, förehöll hon honom. det, tilläggande, att han skulle göra som hon: svärja vid sin käpp. js Under sitt vistande i Orleans, medan denna: