slagit att ifrågavarande personer skulle hållas
till arbete vid läns- eller stadsarbetshus, och
att i de orter, der behofvet häraf så sällan in-
träffade, att det ej lönte mödan att inrätta ar-
betshus, kunde de felande näpsas med arbete
inom länsfängelset, första gången en månad
och i händelse af återfall, under två månader;
Justitiekansleren har föreslagit utfärdande af
en författning, hvarigenom skulle förordnas,
att försvarslös som betlar, först härför skulle
varnas af fattigvårdsstyrelsen, och om han
deraf ej låter sig rätta, anmälan göras hos ko-
nungens befallningshafvande, som kunde döma
en sådan försvarslös tiggare att hållas till cell-
fängelse på viss tid: 6 månader, 4 månader,
2 månader eller 1 månad, allt med afseende
på särskilda omständigheter zom kunde föras
honom till last; hvarjemte justitiekansleren fö-
reslagit att arbetsföra mauspersoner, som en-
ligt nyssberörde ansvarspåföljder undergått
sammanlagdt 6 månaders fängelse, och der-
efter åter beträddes med enahanda förseelse,
skulle på anmälan af vederbörande fattigvårds-
styrelse dömas till allmänt arbete vid krono-
arbetskåren, första gången 1 år och andra
gången 2 år.
Att insätta de moraliskt felande, som mean
här vill korrigera, i stateds fängelser eller vid
dess allmänna arbetsinrättningar, der verkli-
gen brottsliga och för allmänna säkerheten
vådliga personer drabbag af de lagliga följ-
derna för sina missgerningar, anse vi för ett
stort misstag. Att behandla tiggare påsam-
ma sätt som man behandlar brottslingar är
icke endast orättvist, utan i hög grad oklokt;
ty följden blir ju den, att kommunerna, som
nu hafva skyldighet att underhålla sina fattiga,
då få ett stort ekonomiskt intresse uti, att
dessa fattiga må förvandlas till försvarslösa
tiggare,, som kunna insättas i statens allmän-
na arbetsinrättningar för att derefter under-
hållas på statens bekostnad och icke på kom-
munernas. Vi äro också öfvertygade att om
en dylik lag utfärdas, skall staten snart se
sina fängelser otillrickliga att rymma alla de
tiggare, som samlas dit.
Enligt vårt förmenande borde man här helt
och hållet öfvergifva det origtiga försvarslös-
hets-begreppet samt endast se frågan från
fattigvårdens synpunkt.
Komrmnerna är ålagdt att underhålla sina
fattiga, och deremot -ega kommunerna rätt
att hålla dem till arbete. I ett land sådant
som vårt, der brist på arbetstillfällen icke bör
på långliga tider kunna uppstå, såvida vi ej
genom orättvisa eller dumma lagar förstöra
folkets moraliska kraft eller genom orimliga
prohibitiva påbud eller andra dylika statseko-
nomiska misstag hindra rikets materiella ut-
veckling, bör förenämnde pålagda skyldighet
ej blifva så betungande. Må man derföre låta
kommunerna ombesörja dessa angelägenheter,
och icke genom eftergifvenhet för lokalintres-
sena tillåta att hela bördan kastas på statens
skuldror.
Att Stockholms stadsnämnd gerna skulle se,
om den, äfven med åsidosättande afde vigtigaste
rättsprinciper, kunde få statsverket att öfvertaga
vården och kostnaden för en stor del af sta-
dens fattiga förundrar oss icke, särdeles om
man börjar anse fattigdomen för ett brott,
som bör lida sitt straff i statens fångvårdsan-
stalter, men man bör för rättvisans och mensk-
lighetens skull hoppas, att sådant icke skall
kunna genomföras.
Kan hufvndstaden icke af egna medel vår-
da sina fattiga och hålla de kringstrykande
deraf i arbetshus eller eljest till sysselsätt-
ning och ordning, må hufvudstaden dertill
begära understöd af statsmedel, enligt den
antagna principen att fattigvårds-samhällen,
som träffas af en tryckande börda för sin
fattigvård, kunna påräkna något bistånd; men
aldrig må man tillstädja hvarken här eller
annorstädes, att tiggare behandlas såsom
brottslingar, på det man må kunna öfverflytta
en del af fattigvården på staten.
Ett sådant öfverflyttande är äfven i ekono-
miskt hänseende orättvistl; ty genom detsamma
förorsakas, att de fattigvärdssamhällen som
illa vårda sina fattiga, så att de blifva kring-
strykande tiggare och på sådan grund komma
att underhållas af statens fångvärdsanslag, få
sina fattigvårdsutgifter förminskade, hvaremot
de samhällen, som bättre vårda sina fattiga
och derigenom bindra att de förvandlas till
kringstrykande uslingar, komma att icke blott
ensamma bära bela bördan för denna om-
vårdnad utan till på köpet genom sina ande-
lar i statsutgifterna bidraga att underhålla de
försumliga fattigvårdssamhällenas tiggare.
Vidkommandåe de s. k. försvarslösas lättja och
liderlighet, så finna vi det vara alldeles klart,
att dessa fel hos de försvarslösa icke böra
straffas annorlunda än hos de icke-försvars-
lösa, d. v. s. att man här låter fattigdomen
och rikedomen stå på samma linea.
H. M. Enkedrottningen anlände till Nykö-
ing sistlidne söndagsafton kl. ett qvart till
kb och afreste derifrån måndagen kl. half
5 e. m. Kl tre qvart till 12 e. m. passera-
de Hennes Maj:t Norrköping, der hästombyte
skedde, hvarefter resan fortsattes till Löfsta,
der nattlogis var bestämdt. Hennes Maj:t re-
ser med 55 hästar. Uppvaktning och betje-