blott din fader., — Ah, hvad menar ni? — Sök icke några undanflykter! Det måste så vara; jag för min del kan blott förbereda din lefnadslycka; en annan tillkommer det att göra den fuilständig, och denne andre... honom har du funnit. Den unga flickan sänkte sitt hufvud. AlBert, som med vexande rörelse följt hela detta uppträde, darrade af förvirring. Landais böjde sig ned mot Marie och tillade med lägre stämma: ss Säg, om jag bedragit mig! Är icke den, som ryckte dig ur röfrarnes händer, för dig något mer än blott en befriare? Är det icke med honom du skullte vilja dela den ensliga hyddan och det obemärkta lugnet? — Min far! .. .o hviskade den unga flickan, i det hon dolde sitt anlete vid Landais bröst. — Det är bra, yttrade Pierre med vemodig ömhet. Han vände sig härvid mot dea unge rmannen,isom rörd och förvirrad närmat sig. ;Lofvar du att älska henne mer än en fader och att beskydda henne mot enhvar? frågade han. — Ack, intill sista andedraget af mitt lif!, utbrast Albert, — Så tag henne då!, fortfor han med qväfd röst. Nu kan jag gerna dö, ty jag lemmar henne lycklig och beskyddad. — Du .bedrager dig, Landais! ljöd i detsaroma från dörren Obauvins röst. — ,Åter denne mån b utbrast Landsis: — sDu bedrager dig,, upprepade Etienie. Genom att samtycka till din egen undergång, tror du dig hafva beredt din dotter en lycklig framtid och en trogen beskyddare! Men nej, ditt hopp är fåfängt; mellan dessa båda uppreser 88 en oöfverstiglig, skiljemur. — ,Hvilken? . .. frågade. Landais, — Kanslerens graf, ty Albert är kanslerens son.n. Pierre studsade tillbaka och uppgaf ettrop. Följaktligen, återtog Etienne med ett rätt leende, är din dotters lycka omöjlig, och du sjelf är dertill skulden! Följaktligen blir ditt offer onyttigt, ty vid din död skall du efterlemna henne ensam och med krossadt hjerta! . . . Tacka nu äfven Försynen; som lekt med alla dina förhoppningar! Ah! jag förutsade dig