bådar dig någon förfärlig nyhet?. — Jag för.
står dig ickes, svarade Pierre med tilltagande
oro, du skulle ju tala om min dotter; om dv
verkligen sett henne, så svara! Hvar ärhon?:
— Hon är bortröfvad.s — Du ljuger i, —
Bortförd af mig, just denna natt, med till:
hjelp af ett pass, undertecknadt af din eger
hand. Om du ännu tviflar, så låt söka henne!
Jag känner ingen lust att förkorta den ånges
som nu börjar för dig, ty. den fröjdar alltför
mycket mitt hjerta. Vänta och hoppas !b
Den grymma glädje som beledsagade dess
ord, medgaf icke längre något tvifvel; Lan-
daiskände en dödskyla tränga ända till bjertat.
Och hvart har du låtit föra henne ? frå
gade han med skälfvande röst. — Till, re
bellernas läger.. — pDet är då en lösen dr
fordrar ? — Jag fordrar. en försoning., —
sEn försoning? Men min dotter... henne
återger du mig? — Ja, när du återgifvit mig
min broder.
Landais gjorde en åtbörd af faga,
Ni kan icke vara nog Jlågtänkt att viljs
döda ett barn!s utropade han. —sDå har åt-
-minstone utan betänkande dödat en gubbe !l.
svarade Etienne.
Pierre närmade sig honom, blek och upp-
rörd. Ar
Tag er tillvara, messires, yttrade ban, onj
är, äfven ni, i mitt våld, ooch hvad ondt. än
må tillfogas Marie, kam-jag..låta er hundra-
fallt umgälla det. — Försök ! svarade adels-
mannen med ett tryggt sthäleende, sunder så:
dana vilkor gär jag in på partiet. Vi skolö
se, hvem som föret kommer till korta, dir
dotter eiler jag.
Landais ryste. -
Låtom oss icke förlora tiden med tvenne
hotelser, inessiren, inföll han hastigt. Ni kar
icke för min skull vilja hämnas på ett barn:
sådant vore en skamfläck och ett nidingsdåd