mellan trenne ol:ka kretsar af dess verksam-
ret: mötets så kallade allmänna sammarkom-
ter, dess atdelning för folkskoleväsendet, och
less afdelning för det högre skolväsendet
Vi skola egna några ord åt hvardera särskildt.
I afseende på formen för ämnenas behand-
ng skilde sig de allmänna sammankomsterna
rid detta möte icke egeutligen från afdelnin-
sarnes sammanträden. Hidadera egnades nem-
:gen åt diskussion öfver förelagda frågor.
Men i afseende på valet af de frågor, som på
let ena eller andra håliet gjordes till föremäl
ör öfverläggning, iakttogs att vid de allmänna
sammankormsterna eudast sådana frågor före-
og0s, som antingen kunde anses säsom i
viss mån rörande på en gång både folksko-
an och elementarläroverket, eller ock såsom
varande af en ännu allmännare natur icke
sgentligen fycktes röra någondera särskildt.
Då t.dens indelning i allmänhet var sådan,
utt hela förmiddagarne, kl. Y—12, voro ute-
lutande anslagne till afdelningarnes samman-
äden, samt endast middagstimmarne, unge-
är kl. V,1--4,3, till allmänna sammankom-
ter, och då dessa till en del äfven mäste
ipptagas afvissa mötet angående ekonomiska
slier formfrågor äfvensom af redogörelser fö;
vad som på afdelningarne förekommit, kund-
;mellertid under de trenne arbetsdagar, som
nötet varade, endast en ringa del af de på
programmet upptagna och för de allmänna
sammankomsterna föreslagna frågorna hinna
olifva föremål för mötets handläggning.
De frågor, som härstädes förekommo, voro
således jemförelsevis få, egentligen blott tren-
ne. De voro likväl alla aten vigt, som borde
för deras ändamålsenliga lösning påkalla ett
ull männare deltagande.
Mötet företog sig till en början frågan om
folkskolans förhållande till elementarläroverken.
d. ä. att undersöka huruvida folkskolan i vårt
land bör anses såsom en ifrån det öfriga un-
Jervisningsverket, helt och hållet afskild un-
dervisningsanstalt, eller om hon icke bord:
ordnas i något sammanhang med de högre
undervisningsverken så, att lärjungarne med
fördel må kuana begagna henne såsom för-
beredelse till dessas
De flesta talate, som yttrade sig, tycktes
anse ett närmande af folkskolan till elemen-
tarläroverket i sistnämnde afseende för önsk-
värdt. Bland skälen för denna åsigt anfördes:
att folkskolan i alla händelser ovilkorligen
mäste till en del meddela sina lärjungar all-
deles samma kunskaper och färdigheter, som
äfven äro föremål för undervisningen i ele-
mentarläroverkens lägsta klasser; att följaktli-
gen de lärjungar, som nu gå i de senare.
vorde likaså gerna kunna gå i den förra, om folk-
skolan blott ändamålsenligt ordnades och för-
seddes med erforderliga lärarekrafter och läro-
medel; att folkskolan visserligen äfven ha:
ett annat mål, än att blott förbereda för ele-
mentarlöroverket, och att hon således bör före
sina qvarblifvande lärjungar utöfver det kun-
skapsmått, som skäligen kan böra göras til
vilkor för intagnisg uti eementarliroverket.
men att detta icke bör hindra henne att der-
jemte göra det sistnämndas lägsta klasser helt
och hället umbärliga; att det måste anses så-
som en mindre god bushällning med allmänns
medel, då under nuvarande förhållanden sam-
hället i sjelfva verket uti tvenne särskilda an-
stalter bekostar en undervisning, för hvars
meddelande den ena anstalten vore fullkom-
ligt tillräcklig; att dessutom denna dubbia ut-
gift innebär en obillighet emot de mindre be-
medlade, enär elementarläroverkens lägre klas-
ser, som egentligen begagnas af de jemförel-
sevis mera bemedlades barn, underhållas pö
statens bekostnad och till förmån för dessa
utrustas och omvårdas på ett fullkomligare
sätt, men folkskolan deremot, till hvilken de
fattigare äro mera uteslutande hänvisade, måste
inrättas och underhällas af församlingarne samt
lemnas i ett bristfölligt skick, utan någon sär-
deles omvårdnad eler tillsyn från statens sida:
att de förmögnare klasserna sannolikt först då
skulle mera allmänt intressera sig tör folksko
lan, då de sjelfva behöfde henne och kunde
använda henne för sina egna barns undervis-
ning; och att en sådan förändring äfven san-
nolikt mer än något annat skulle bidraga till
folkskolans lyftning genom hennes förseende
med en bättre utrustning af båda materiella
och intelligenta krafter. Sågom ett verksamt
medel till beredande af en sådan tänkesättets
vändning i afseende på folkskolan, förordades
borttagandet af de lägsta klasserna vid ele-
mentarläroverken, följaktligen stegring af de
alltför ringa fordringar i afseende på ålder
och kunskaper, som nu äro stadgade såsom
vilkor för lärjunges intagning i elementarläro-
verken, en stegring som dessutom redan tör
trenne år sedan af det första allmänna lärare-
mötets afdelning för elementarskolväsendet
hade ansetts önskvärd äfven ur synpunkten af
elementarläroverkets eget intresse.
På andra sidan hörde men anföras häremot,
dels att folkskolan redan stode uti allt det
sammanhang med elementarläroverket, som
rimligtvis kunde anses nödigt och önskvärdt,
enär det ju icke mötte någon svårighet för
barn att öfvergå från den törra till det sed-
pare, dels 1i enlighet att då folkskolan
och elementarläroverket både hade olika
bildningsmäål och hvarderas lärjungar vore
barn af väsentiigen olika samhällsklasser,
ett närvarande emellan dem, eler ett uu-
derordnande likasom af den ena sko-
lan under den andra, hvarken vore önsk-
värdt elter ens möjligt. Uu folkskolan mäste
framför allt det praktiska och empiriska, det
för hfvet omedejibart användbara och nyttiga
afses; till elementarskolan (lärdomsskolan o.
s. v.) hör deremot den grundligare under-
byggnaden, den skarpare tankeöfningen, så-
som grundläggande framtida vetenskapliga
studier. De bildade klassernas barn göra
dessutom i allmänhet hbastigare framsteg än
de obildades, och hvardera behöfva derföre
redan af detta skäl behandiss på olika sätt.
Det är naturligtvis i fuilkomiig följdriktighet
som man efter denna åsigt icke heller kan
gilla den förening ef olika bildningslinier in-
om en och ssmma skola, som genom med-
so - s NV ;