röret. — Om de möjliga förbättringarne i hvitbetans kultur och i. sockerberedningen deraf, tiger hr Knopp, och tyckes anse dessa förbättringar inskränkta inom de tre nyssbemälte procenten. För att vinna.en säker åsigt i nämnde ämne, skola vi kasta en blick på det närvarande förhållandet, och dervid, såsom sig bör, särskildt afse hvad som verkligen är, utan att sammanblanda det med hvad som möjligen kan blifva. Först och främst måste vi anmärka, att de förbättringar i förfaringssättet hvilka den europeiska sockerfabrikationen framkallat, redan hafva verkat på söckerberedningen i kolonierna, vid hvilken numera icke tillgodogöres endast 7 eller 8 procent utan 12 procent och derutöfver af rörets sockerhalt. Hvitbetssockerfubrikerna kunna ännu i medeltal icke anses tillgodogöra öfver 77, procent af hvitbetans: sockerhält; men medelskörden af en Hecetare, som af Knopp upptages till 26,400 kilogr. hvitbetor pr hectare, är nu 35.000 kilogr. och derutöfver, och hvitbetornas sockerhalt ökas genom kulturen. X) Emellertid står för närvarande. sockerrörets produktion högre än då Knopp utgaf sin skrift, och Gasparin ) (den berömde författaren till Cours dagriculture complets) uppgifver förhållandet emellan sockerröret och hvitbetan, på följande sätt. Man förvånas, — säger han — ganska mycket deröfver, att hvitbetan. kan, hvad sockerproduktionen beträffar, kämpa med lika vapen emot sockerröret; men under kulturens och fabrikationens närvarande förhållanden, innebär detta ingenting förvånande. En hectare snckerrör. producerar på ön Bourbon 76,000 kilogr. rör, som gifva 9,200. kilogr. råsocker, och kosta i handarbete 2,500 francs. I Guyana ger en hectare sockerrör blott 2,000 kilogr:; men Gasparin har med afsigt valt det för sockerröret mest gynnande exemplet. En hectare hvitbetor producerar 40,000 kilogr. rötter, som gifva 2,400 kilogr. råsocker, kostande i handarbete 3354 fr; Uppgör man kalkylen på dessa grunder, så blifver produktionskostnaden af en kilogramm rörsocker 2509,0a00 — 27 centimer; och af samma qvantitet hvitbetssocker 353, .,, — 14 cent., : Gasparin har här antagit sockerröret att gifvå 12 procent socker, af de 18 proc. som det innehåller, och hvitbetan 6 procent af de 12 roc. som den innehåller. Men om äfven det örra skulle gifva hela sitt innehåll af socker eller 13,300 kilogr. per hectare, utan ökad arbetskostnad, så skulle dock priset på råsockret blifva 18 centimer per kilogramm, eller 4 centimer högre än hvitbetsgockrets pris. Men härtill kommer, att sockret aldrig kan så fullkomligt utdragas ur sockerröret som ur hvitbetan, i anseende till det förras svampiga natur; att hvitbetan genom kulturen alltmera synes öka sin sockerhalt, så att man vid Magdeburg nu lyckats bilda en ny varie-. tet sockerbetor, som gifva 8 till 10 raffi-! neradt socker af 100 betor; att slutligen den qvantitativa produktionen af sockerrör aldrig, så vidt man känner, betydligt höjt sig öfver 80,000 kilogr. per hectare, då Koechlin i Elsas vunnit flera skördar hvitbetor af 300,0001 kilogr. på lika stor areal. — Utan att fästal oss vid en sådan enstaka företeelse, hafva dock flera odlare genom användande af samma method lyckats vinna 100,000 kilogr. hvitbetor per hectare, och om än arbetskostnaden derigenom skulle höjas ända till 500 francs per hectare, så skulle dock råsockrets produktionspris nedgå till 8 centimer. Dock utan att längre lustvandra på blottal. möjligheternas område, qvarstår det faktum, att sockerröret numera ej kan med framgång täfla med hvitbetan, och att orsaken dertill ligger i dyrheten af det arbete som förrättas af negrer — vare sig slafvar eller fria. Men hvarföre har man då omöifvit hvitbetssockersfabrikationen med alla probibitismens förskansningar? Troligen emedan man var i den falska öfvertygelsen att.:de voro oundängliga — och mångenstädes tror man det annu. I Frankrike bibehölls systemet ända till år 1846, då en lag stiftadesi afsigt att successivt borttaga skyddet för hvitbetssockret, så att det år 1850 skulle komma under. lika beskattning som kolonial-sockret. — Hvitbetssockerfabrikernas undergång förväntades i följd deraf; men just motsatsen inträffade. De hafva sedan dess tilltagit både i antal och produktion. Nu kom ordningen till kolonierna att ropa på skydd mot hvitbetssockret och d. 27 Mars innevarande år (1852) har ett dekret utkommit, som area Hu taxa på Utländskt socker af 57 francs Inhemskt d:o , 45 francs SP IW0-kilogr, Kolonial-sockret erlägger i 4 år, 7 francs mindre per 100 kilogrammes än det inhemska. Kolonial-sockret har således nu fått skydd mot det inhemska hvitbetssockret, och om än vi för vår del lika litet kunna gilla detta, som motsattsen, så måste vi dock erkänna att skyddet nu kommit den svagaste parten till godo. Sådant är sanna förhållandet rörande dessa båda industrigrenar, och i fall hvitbetan skulle visa sig lika sockerhaltig hos oss som i andra länder och fabrikationen af hvitbetssocker komma att införas, böra vi, varnade af andras misstag, ingalunda grunda denna industri på ett skydd mot rörsockrets medtäflan, som den numera alldeles icke behöfver. Dess slutliga verkan måste ej blifva att fördyra sockret, utan tvertom att göra det billigare. Dit syfta ock ala nya förbättringar i sockrets beredning, af hvilka hvitbetssockret vanligen drager den största fördelen, Vi kunna ej vid detta tillfälle underlåta att anföra följande: ; : Vid Flavy-le-Martel, nära Ham anlades förlidet år en hvitbets-sockerfabrik efter alldeles nya grunder, af en hr Perier. La Societ centrale dagriculture i Paris utsåg, i början af innevarande år, en kommitte, bestående af bir Darblay och Payen, för att taga kännedom om förfaringssättet, . och deröfver -afgifva berättelse. Denna berättelse, författad af Payen, upplästes i ofvannämnde söllskap den 4 sistlidne Februari, och innehåller en en fullständig beskrifning på förfaringssättet, es SER a Re RR