röret. — Om de möjliga förbättringarne i
hvitbetans kultur och i. sockerberedningen
deraf, tiger hr Knopp, och tyckes anse dessa
förbättringar inskränkta inom de tre nyssbe-
mälte procenten.
För att vinna.en säker åsigt i nämnde äm-
ne, skola vi kasta en blick på det närvarande
förhållandet, och dervid, såsom sig bör, sär-
skildt afse hvad som verkligen är, utan att
sammanblanda det med hvad som möjligen
kan blifva. Först och främst måste vi an-
märka, att de förbättringar i förfaringssättet
hvilka den europeiska sockerfabrikationen fram-
kallat, redan hafva verkat på söckerberednin-
gen i kolonierna, vid hvilken numera icke
tillgodogöres endast 7 eller 8 procent utan
12 procent och derutöfver af rörets sockerhalt.
Hvitbetssockerfubrikerna kunna ännu i me-
deltal icke anses tillgodogöra öfver 77, pro-
cent af hvitbetans: sockerhält; men medelskör-
den af en Hecetare, som af Knopp upptages
till 26,400 kilogr. hvitbetor pr hectare, är nu
35.000 kilogr. och derutöfver, och hvitbetor-
nas sockerhalt ökas genom kulturen. X) Emel-
lertid står för närvarande. sockerrörets pro-
duktion högre än då Knopp utgaf sin skrift,
och Gasparin ) (den berömde författaren till
Cours dagriculture complets) uppgifver förhål-
landet emellan sockerröret och hvitbetan, på
följande sätt.
Man förvånas, — säger han — ganska
mycket deröfver, att hvitbetan. kan, hvad soc-
kerproduktionen beträffar, kämpa med lika
vapen emot sockerröret; men under kulturens
och fabrikationens närvarande förhållanden,
innebär detta ingenting förvånande. En hec-
tare snckerrör. producerar på ön Bourbon
76,000 kilogr. rör, som gifva 9,200. kilogr.
råsocker, och kosta i handarbete 2,500 francs.
I Guyana ger en hectare sockerrör blott 2,000
kilogr:; men Gasparin har med afsigt valt det
för sockerröret mest gynnande exemplet. En
hectare hvitbetor producerar 40,000 kilogr.
rötter, som gifva 2,400 kilogr. råsocker, ko-
stande i handarbete 3354 fr; Uppgör man
kalkylen på dessa grunder, så blifver pro-
duktionskostnaden af en kilogramm rörsocker
2509,0a00 — 27 centimer; och af samma qvan-
titet hvitbetssocker 353, .,, — 14 cent., :
Gasparin har här antagit sockerröret att gifvå
12 procent socker, af de 18 proc. som det
innehåller, och hvitbetan 6 procent af de 12
roc. som den innehåller. Men om äfven det
örra skulle gifva hela sitt innehåll af socker
eller 13,300 kilogr. per hectare, utan ökad
arbetskostnad, så skulle dock priset på rå-
sockret blifva 18 centimer per kilogramm,
eller 4 centimer högre än hvitbetsgockrets pris.
Men härtill kommer, att sockret aldrig kan
så fullkomligt utdragas ur sockerröret som
ur hvitbetan, i anseende till det förras svam-
piga natur; att hvitbetan genom kulturen allt-
mera synes öka sin sockerhalt, så att man
vid Magdeburg nu lyckats bilda en ny varie-.
tet sockerbetor, som gifva 8 till 10 raffi-!
neradt socker af 100 betor; att slutligen
den qvantitativa produktionen af sockerrör al-
drig, så vidt man känner, betydligt höjt sig
öfver 80,000 kilogr. per hectare, då Koechlin
i Elsas vunnit flera skördar hvitbetor af 300,0001
kilogr. på lika stor areal. — Utan att fästal
oss vid en sådan enstaka företeelse, hafva dock
flera odlare genom användande af samma
method lyckats vinna 100,000 kilogr. hvitbe-
tor per hectare, och om än arbetskostnaden
derigenom skulle höjas ända till 500 francs
per hectare, så skulle dock råsockrets pro-
duktionspris nedgå till 8 centimer.
Dock utan att längre lustvandra på blottal.
möjligheternas område, qvarstår det faktum,
att sockerröret numera ej kan med framgång
täfla med hvitbetan, och att orsaken dertill
ligger i dyrheten af det arbete som förrättas
af negrer — vare sig slafvar eller fria.
Men hvarföre har man då omöifvit hvit-
betssockersfabrikationen med alla probibitismens
förskansningar? Troligen emedan man var i
den falska öfvertygelsen att.:de voro ound-
ängliga — och mångenstädes tror man det
annu. I Frankrike bibehölls systemet ända
till år 1846, då en lag stiftadesi afsigt att suc-
cessivt borttaga skyddet för hvitbetssockret,
så att det år 1850 skulle komma under. lika
beskattning som kolonial-sockret. — Hvitbets-
sockerfabrikernas undergång förväntades i följd
deraf; men just motsatsen inträffade. De hafva
sedan dess tilltagit både i antal och produk-
tion. Nu kom ordningen till kolonierna att
ropa på skydd mot hvitbetssockret och d. 27
Mars innevarande år (1852) har ett dekret ut-
kommit, som area Hu taxa på
Utländskt socker af 57 francs
Inhemskt d:o , 45 francs SP IW0-kilogr,
Kolonial-sockret erlägger i 4 år, 7 francs
mindre per 100 kilogrammes än det inhemska.
Kolonial-sockret har således nu fått skydd
mot det inhemska hvitbetssockret, och om än
vi för vår del lika litet kunna gilla detta, som
motsattsen, så måste vi dock erkänna att skyd-
det nu kommit den svagaste parten till godo.
Sådant är sanna förhållandet rörande dessa
båda industrigrenar, och i fall hvitbetan skulle
visa sig lika sockerhaltig hos oss som i an-
dra länder och fabrikationen af hvitbetssocker
komma att införas, böra vi, varnade af andras
misstag, ingalunda grunda denna industri på
ett skydd mot rörsockrets medtäflan, som den
numera alldeles icke behöfver. Dess slutliga
verkan måste ej blifva att fördyra sockret,
utan tvertom att göra det billigare.
Dit syfta ock ala nya förbättringar i sock-
rets beredning, af hvilka hvitbetssockret van-
ligen drager den största fördelen, Vi kunna
ej vid detta tillfälle underlåta att anföra föl-
jande: ;
: Vid Flavy-le-Martel, nära Ham anlades för-
lidet år en hvitbets-sockerfabrik efter alldeles
nya grunder, af en hr Perier. La Societ cen-
trale dagriculture i Paris utsåg, i början af
innevarande år, en kommitte, bestående af
bir Darblay och Payen, för att taga kän-
nedom om förfaringssättet, . och deröfver -af-
gifva berättelse. Denna berättelse, författad
af Payen, upplästes i ofvannämnde söllskap
den 4 sistlidne Februari, och innehåller en
en fullständig beskrifning på förfaringssättet,
es SER a Re RR