Frågan om interimsregeringen för de förenade rikena har redan medfört den goda verkan, att våra konservativa byråkrater, som i så många år ansett unionskommitttens förslager och andra dertill hörande handlingar vara af den ringa vigt, att man ej funnit sig för-! anlåten att dermed taga någon befattning, numera erkänna, ej blott angelägenheten deraf att bättre ordna och utbilda de unionella;för-): hållandena mellan de båda rikena, utan tilll. och med att det är å svenska sidan som mant gjort sig skyldig till den långa försummelsen I detta fall. ; Det stora antalet af tjugo ledamöter uti rikenas gemensamma interimsregering, hvilka alla ledamöter skola underskrifva hvarje från! denna regering utgående expedition, visar.genast att denna organisation icke är den mest Timpliga. Unionskommitteen, hvars förslager här i Sverige alltid hållits dolda såsom statshemligheter och hvilka derföre här äro. alldeles obekanta, lärer också hafva föreslagit en betydlig reduktion i detta antal. bk Då fyra personer utgöra tillräckligt antal för en vanlig s. k. tillförordnad regering i Sverige, så borde 10 eller 12 vara ett tillfyllestgörande antal för båda rikenas regering. : : Såsom det nu är beställdt måste alla våra statsråder ingå i unionsregeringen, och om någon af dem får laga förfall, måste; för likhetens skull mellan båda rikena, äfven en norrman ur regeringen utträda, då ledamöterne emellertid blifva färre än riksakten föreskrifver. Vore de svenska ledamöternes antal i regeringen t. ex. högst sex, så kunde, i fall någon af dem af förfall hindrades, vare sig af sjukdom eller jäfsförhållande, något af de återstående fyra statsråden i stället inträda i inionsregeringen, och denna derigenom alltid bibehålla sitt. normala antal. Som enligt Norges Grundlov något bestämdt antal icke finnes utsatt för norska statsråden, så kan någon förlägenhet i berörde hänseende icke inträffa å norska sidan, emedan man der kan tillförordna statsråder efter sig företeende behof. a En annan fråga är om den konstitutionella ansvarigheten för ledamöterna uti unionsregeringen. Svenska Tidningen har ifrågasatt, att de regerande statsräden skulle vara oansvariga, emedan de utöfva hela den konungsliga makten, hvilken åter sjelf är oansvarig, men ehuru våra lagar i detta fall icke äro så bestämda som kan önskas, torde någon dylik oansvarighet icke af dem medgifvas. Då skulle ju äfven ledamöterna i våra vanliga tillförordnade regeringar äfven vara ansvarsfria, emedan de icke gifva råd utan utöfva regerande myndighet. Ansvarighetslagen är visserligen mycket ofullständig, men då den jemföres med regeringsformen och allmänna lagen, så lära regeringsledamöter, hvilka dock aldrig här ilandet blifva något högre än embetsmän, ej kunna för sina gerhingar lagligen erhålla ansvarsfrihet. Deremot synes det vara mindre klart, huruvida norska ansvarighetsbestämmelser kunna tillämpas. emot svenska statsråd och tvärtom svenska -ansvarighetsbestämmelser emot norska statsråd, då de i den gemensamma tegeringen deltaga och besluta -uti det respektiva grannrikets angelägenheter; men äfven i dessa fall tro vi icke att regeringsledamöterna kun: na anses ansvarsfria. De måste nemligen rätta sig-efter begge Tikenas lagar, och blifva således äfven ansvariga för dessa lagars öfverträdande. Detta ligger i sakens natur. Dessutom skola de ömsesidigt; aflägga ed att förestå regeringen pi enlighet med konstitutionen och lagarne, hvilken ed, då som nu är fallet riksdag eller storthing ej hålles, nedlägges skrifteligen i statsrådet och kommer att förnyas: af våra statsråd inför rikets härnäst sammanträdande ständer och af norska regeringsledåmöterna inför nästa storthing. Att ordet lägarne, här måste tagas i den vidsträckta bemärkelsen, att innefatta både svenska och norska lagar, synes oss temligen otvetydigt, och sedan regeringsledamöterna genom ed: förbundit sig att följa de respektiva rikenas lagar, så följer väl deraf äfven attledamöterna äro: underkastade allt det ansvar, som enligt samma lagar kan ega rum. Äfven har man, bland flera arv? fråg uppkastat den, huruvid? asein da TÖBOr skola sjelfva kortrasionera s näe det ge itionerna uti mål I gena uber mål som de, hvar och en för nh departement, föredragit. Vår regeringsrn ej annat än anses vara ganska nan, att föredraganden bör kontrasignera expeditionerna, och sådant kan ej . dras derat att föredra nden såsom ledanot. regering äfven är beslutande. Ad sv niska statsråderna skulle vid detta illfälle öfve. lemna den dem grundlagsenligen siggande skylo;gheten. att föredraga ärendena ät ock ditionscheferna. lärer väl icke kunnpz, ifrågakomma, och att de sednarz, skulle kontrasignera besluten kan 4 ej heller anses sasignera CT sd val 2) bemta ringastt FÖL af grundlagen. — i; Många andra omständigheter förekotama i afseende på interimsregeringens form och werksamhet, hvilka kunna påkalla närmare och bättre bestämmelser än som nu-finnas; -men då man, under den långa tid unionen redan warat, icke hittills velat egna någon allvarlig uppmärksamhet ät dessa frågor, så synes en interimstegering hafva varit ganska önskvärd, äfven af den orsak, att man härigenom torde finna en tjenlig påminnelse att reformera och utbilda de unionella institutionerna, som man förut öfverlemnat åt glömskan. I detta hänseende måtte väl nu också allwarsgamma förberedelser komma att göras, för att bringa saken å bane vid nästa riksdag i Sverige och storthing i Norge, och man bör Ihoppas att de respektiva rikenas statsråd, då de nu träda tillsammans, äfven begagna tillfället att härom samråda. Det goda och vänskapliga förhållande som lyckligtvis nu mera än någonsin eger rum mellan båda folken är dessutom en säker borcen derför. att hvad som kan brista uti for