Frågan om interimsregeringen för de före-
nade rikena har redan medfört den goda ver-
kan, att våra konservativa byråkrater, som i
så många år ansett unionskommitttens försla-
ger och andra dertill hörande handlingar vara
af den ringa vigt, att man ej funnit sig för-!
anlåten att dermed taga någon befattning, nu-
mera erkänna, ej blott angelägenheten deraf
att bättre ordna och utbilda de unionella;för-):
hållandena mellan de båda rikena, utan tilll.
och med att det är å svenska sidan som mant
gjort sig skyldig till den långa försummelsen
I detta fall. ;
Det stora antalet af tjugo ledamöter uti ri-
kenas gemensamma interimsregering, hvilka
alla ledamöter skola underskrifva hvarje från!
denna regering utgående expedition, visar.ge-
nast att denna organisation icke är den mest
Timpliga. Unionskommitteen, hvars förslager
här i Sverige alltid hållits dolda såsom stats-
hemligheter och hvilka derföre här äro. all-
deles obekanta, lärer också hafva föreslagit
en betydlig reduktion i detta antal. - - - bk
Då fyra personer utgöra tillräckligt antal för
en vanlig s. k. tillförordnad regering i Sverige,
så borde 10 eller 12 vara ett tillfyllestgörande
antal för båda rikenas regering. : :
Såsom det nu är beställdt måste alla våra
statsråder ingå i unionsregeringen, och om nå-
gon af dem får laga förfall, måste; för likhe-
tens skull mellan båda rikena, äfven en norr-
man ur regeringen utträda, då ledamöterne e-
mellertid blifva färre än riksakten föreskrif-
ver. Vore de svenska ledamöternes antal i
regeringen t. ex. högst sex, så kunde, i fall
någon af dem af förfall hindrades, vare sig af
sjukdom eller jäfsförhållande, något af de å-
terstående fyra statsråden i stället inträda i
inionsregeringen, och denna derigenom alltid
bibehålla sitt. normala antal.
Som enligt Norges Grundlov något bestämdt
antal icke finnes utsatt för norska statsråden,
så kan någon förlägenhet i berörde hänseende
icke inträffa å norska sidan, emedan man der
kan tillförordna statsråder efter sig företeende
behof. a
En annan fråga är om den konstitutionella
ansvarigheten för ledamöterna uti unionsrege-
ringen. Svenska Tidningen har ifrågasatt, att
de regerande statsräden skulle vara oansvariga,
emedan de utöfva hela den konungsliga mak-
ten, hvilken åter sjelf är oansvarig, men ehuru
våra lagar i detta fall icke äro så bestämda
som kan önskas, torde någon dylik oansva-
righet icke af dem medgifvas. Då skulle ju
äfven ledamöterna i våra vanliga tillförordnade
regeringar äfven vara ansvarsfria, emedan de
icke gifva råd utan utöfva regerande myndig-
het. Ansvarighetslagen är visserligen mycket
ofullständig, men då den jemföres med rege-
ringsformen och allmänna lagen, så lära re-
geringsledamöter, hvilka dock aldrig här ilan-
det blifva något högre än embetsmän, ej kunna
för sina gerhingar lagligen erhålla ansvarsfrihet.
Deremot synes det vara mindre klart, huru-
vida norska ansvarighetsbestämmelser kunna
tillämpas. emot svenska statsråd och tvärtom
svenska -ansvarighetsbestämmelser emot nor-
ska statsråd, då de i den gemensamma tege-
ringen deltaga och besluta -uti det respektiva
grannrikets angelägenheter; men äfven i dessa
fall tro vi icke att regeringsledamöterna kun:
na anses ansvarsfria. De måste nemligen
rätta sig-efter begge Tikenas lagar, och blifva
således äfven ansvariga för dessa lagars öf-
verträdande. Detta ligger i sakens natur.
Dessutom skola de ömsesidigt; aflägga ed att
förestå regeringen pi enlighet med konstitu-
tionen och lagarne, hvilken ed, då som nu
är fallet riksdag eller storthing ej hålles, ned-
lägges skrifteligen i statsrådet och kommer att
förnyas: af våra statsråd inför rikets härnäst
sammanträdande ständer och af norska rege-
ringsledåmöterna inför nästa storthing. Att
ordet lägarne, här måste tagas i den vid-
sträckta bemärkelsen, att innefatta både sven-
ska och norska lagar, synes oss temligen o-
tvetydigt, och sedan regeringsledamöterna ge-
nom ed: förbundit sig att följa de respektiva
rikenas lagar, så följer väl deraf äfven attle-
damöterna äro: underkastade allt det ansvar,
som enligt samma lagar kan ega rum.
Äfven har man, bland flera arv? fråg
uppkastat den, huruvid? asein da TÖBOr
skola sjelfva kortrasionera s näe det ge
itionerna uti mål I gena uber
mål som de, hvar och en för
nh departement, föredragit. Vår regerings-
rn ej annat än anses vara ganska
nan, att föredraganden bör kon-
trasignera expeditionerna, och sådant kan ej
. dras derat att föredra nden såsom leda-
not. regering äfven är beslutande.
Ad sv niska statsråderna skulle vid detta
illfälle öfve. lemna den dem grundlagsenligen
siggande skylo;gheten. att föredraga ärendena
ät ock ditionscheferna. lärer väl icke kunnpz,
ifrågakomma, och att de sednarz, skulle kon-
trasignera besluten kan 4 ej heller anses
sasignera CT sd val 2)
bemta ringastt FÖL af grundlagen. — - i;
Många andra omständigheter förekotama i
afseende på interimsregeringens form och
werksamhet, hvilka kunna påkalla närmare och
bättre bestämmelser än som nu-finnas; -men
då man, under den långa tid unionen redan
warat, icke hittills velat egna någon allvarlig
uppmärksamhet ät dessa frågor, så synes en
interimstegering hafva varit ganska önskvärd,
äfven af den orsak, att man härigenom torde
finna en tjenlig påminnelse att reformera och
utbilda de unionella institutionerna, som man
förut öfverlemnat åt glömskan.
I detta hänseende måtte väl nu också all-
warsgamma förberedelser komma att göras, för
att bringa saken å bane vid nästa riksdag i
Sverige och storthing i Norge, och man bör
Ihoppas att de respektiva rikenas statsråd, då
de nu träda tillsammans, äfven begagna till-
fället att härom samråda.
Det goda och vänskapliga förhållande som
lyckligtvis nu mera än någonsin eger rum
mellan båda folken är dessutom en säker bor-
cen derför. att hvad som kan brista uti for-