Men jag villej gå längre än till afresan från Norge, för att ej blanda intrycken af vår vistelse der med nya. Jag vill stanna vid detta minne, som innebär ett skönt-och säkert hopp att svenskar och norrmän funnit hvarandra, slutit sig till hvarandra närmare än förr. Läggom härtill det, säsom vi hoppas, oupplösligt knutna vänskapsbandet med det kära, dejeliga Danmark — och Nordens enhet är icke en blott dröm. Dock.— jag lemnar alla reflexioner i detta hänseende åt andra och hat blott de orden att tillägga: att önskligt vore att ett allmänt skandinaviskt möte åter mätte ega rum och att. detta mätte ske i Upsaliensarnes bygd, på det dess invånare mätte kunna söka, ätminstone i någon män, återgälda den gästfrihet och den vänskap, med hvilken deras unga söner blifvit emottagna säväl förut i Danmark som nu sednast i Danmark och Norge. 8. Ax H.