Men jag villej gå längre än till afresan från Norge,
för att ej blanda intrycken af vår vistelse der med nya.
Jag vill stanna vid detta minne, som innebär ett
skönt-och säkert hopp att svenskar och norrmän fun-
nit hvarandra, slutit sig till hvarandra närmare än
förr. Läggom härtill det, säsom vi hoppas, oupplös-
ligt knutna vänskapsbandet med det kära, dejeliga
Danmark — och Nordens enhet är icke en blott dröm.
Dock.— jag lemnar alla reflexioner i detta hänseende
åt andra och hat blott de orden att tillägga: att
önskligt vore att ett allmänt skandinaviskt möte åter
mätte ega rum och att. detta mätte ske i Upsalien-
sarnes bygd, på det dess invånare mätte kunna söka,
ätminstone i någon män, återgälda den gästfrihet och
den vänskap, med hvilken deras unga söner blifvit
emottagna säväl förut i Danmark som nu sednast i
Danmark och Norge. 8. Ax H.