fället, förmedelst dit ifrän det närbelägna universitetet inledda gasrör. Sådan ungefär var den plats, dit Upsala studenter och deras värdar nu småningom samlades, under det en stor menniskomassa var sammanpackad utanför, för att höra och se på afständ. Efter en sång af Christiania studenter: välkommen i iand, uppträdde prof. Welhaven i talarstolen och öppnade festen med ett kort helsningstal. Sedan. derefter borgmästaren Fougstad i ett längre tal föreslagit skälen för Unionskonungen, uppstod vär ordförande, mag. Dahlin, tackade för välkomsthelsningen och utbragte skålen för Norge. Ösfverläraren Daa föreslog skålen för föreningen mellan de nordiska rikena, hvilken följde af sängen: hvad är de skandinavers. land prof. Faye föreslog skälen för Upsala universitetet, hvilken följdes af en säng: för Upsala, hvarefter mag. Svedelius uppträdde och föreslog under lifliga bifallsropen skålen för nordens forntid. Jur. kand. Eregh utbragte skälen för Lunds universitet och kand. Gjerdisen för Köpenhamns, mag. Staaff för Christiania universitet och kand. Brodikorb för Helsingfors ; mellan alla dessa skälarafsjöngos omvexlande af Upsala och Christiania sångare flera för tillfället författade. sånger; andra. sånger blefvo tryckta bland sällskapet utdelade. Midt under festen öfverraskades man af ett längt tåg af män, som i slutna leder, med en fana i spetsen, inkommo i lunden. Detvar Enerhougens Samfund, Christiania Arbetareförening, jemte andra ar betare, öfver 2000 -personer, hvilka kommo att -helsa de svenska bröderaa, med en för tillfället på svenska författad säng: Helsningssäng från norska arbetare. Samfundets ordförande, pastor Halling, beledsagade sängen med ett bjertligt och enkelt tal, hvilket besvarades dels af jur. kand., mag. Rydin, dels afadj. mag. Svedelius, hvilken slutade sitt af rörelse afbrutna svar med ett varmt: Gud välsigne Norges arbetare, deri alla närvarande med allvar och entusiasm instämde. Den talrika arbetareskaran uttägade äter, under sången: Länge var Nordens mägtige Stamme, ätföljda af en mängd svenskar, som med oändliga helsningar och blickar sökte återgälda den vackra och ötverraskande byllningen. Samfundets bestyrelse inbjöds sedermera att deltaga i festen för aftonen. Jag behöfver ej säga, att, denna oväntade tilldragelse, på hvilken äfven vära norske värdar voro fullkomligt okeredda, väckte en allmän sensation och gjorde ett djupt intryck. Det allmänna broderskap, som var ingänget mellan de svenska resenärerne och Christiania studenter och mänga öfriga invänare, beseglades här i-studentlunden af en mängd enskilda brorskälar. Man sade hvarandra sitt namn, tryckte hvarandras händer, tömde sina glas, och varmt och lifligt slöt sig bjerta till bjerta. Dä natten framlidit och dagsljuset öfverlyste gaslågorna var sällskapet upplöst i en mängd grupper, hvilka än vandrade arm i arm, än suto på bänkarne och samtalade, än dansade under det stora tältet. Slutligen dånade för sista gången de tre slagen på skölden, hvilka bjödo tystnad för en ny talare, och en af våra värdar uppstod. och påminte om att det förestod en dag efter denna och de svenska bröderna behöfde lvila. De sista skarorna uttågade ur lunden och ätervände till sina hem, då dagen randades uppå Norges berg. Lördagen den 26 Juni var bestämd tiil besök på Lädegärdsön och Oscars Hal. Dagen var vacker; de båda stora ängbåtarne Nordcap och Berzelius fylldes af passagerare och landade vid monumentet öfver den, för så väl svenska som norska hjertan dyre Kronprinsen Christian (Carl) August. Detta monument är upprest i en fridfull skogslund, invid Christiania-fjordens strand. Tusende linneor doftade nu deromkring och sängfäglar sjöngo i träden. Sällskapet satte sig i marsch och tägade tll det omkring en half fjerdingsväg härifrån belägna Oskars Hall. Lik en af borgarne vid Rhens stränder höjer sig detta Konnngens enskilda lustslott, med sina torn och sin sköna arkitektur, öfver den vackra fjorden. Belägenheten är väl vald i dubbelt hänseende, bäde i afseende å det behag slottet sjelft ger ät landskapet deromkring och den utsigt man derifrån äger. Af största intresse voro dock de konstverk af norska mästare, som här voro att beskåda. I ett rum såg man fyra vackra taflor, föreställande scener ur Frithiofs saga: Balders saga, Frithiof på hafvet o. s. v.; i ett annat hade Gude i herrliga taflor ätergifvit Norges natur. Ofvanför dessa suto Tidemands berömda rundmälningar: scener ur Norges bondelif, hvilka vi äfven i Sverige temligen allmänt känna af det i Disseldorf häröfver utgifna planchverk. Gerna hade jag stannat, stannat länge vid dessa sanna, rena, ädla och mästerligt utförda mälningar, vid barnen på sateren, vid vallbornen och getterna, vid den stätliga bröllopsfärden, i stugan der fader och moder sitta vid sina förstföddes dödsbäddar; der sedermera modren lärer de noga läsa i Bibeln och fadren lärer ynglingen binda sin not; der sonen med ränseln på ryggen drager ut ur hemmet ätföljd af föräldrarnes välsignelser, och der slutligen de bäda gamla sitta ensamroa qvar, ägande dock hvarandra och sin Bibel, hvarur gubben läser högt för sin följeslagarinna i nöd och lust — gerna hade jag länge dröjt vid dessa enkelt rörande scener, men ögonblicken voro korta och studenttäget redan i gäng. I en ändlös sträcka marcherade man nu, med sängarne i spetsen, till Hovedgaarden, en gammal vistelseort för Norges danska konungar. Sällskapet mottogs här af grefve Wedel-Jarlsberg, kammarherrn Holst m. fl., och förda ned i en läng allå, der ett bord, öfver 200 alnar i längd, stod dukadt under en skön, lummig all af löfträd. Det var H. M. Konungen, som här bjöd de svenska studenterna och derås -norska värdar på middag. Kongen er Värt, hette det, och anrättningen var också i sanning kunglig. Mellan 12 a 1400 personer lära hafva varit gäster vid den -kongliga taffeln, der, utora andra viner, flera hundra buteljer champagne lära blifvit tömda. Å H. M. Konungens vägnar utbragte grefve Wedel-Jarlsberg välkomstskälen till gästerna, hvilken besvarades i ett kort och särdeles lyckligt tal af mag. Sahlin, med-en skäl-för Konungen, som ätföljdes af en kraftig sång och lifliga hurrarop. Kandidat Thrap utbragte skälen för general Wedel och åenne slutligen en skäl för Sängarne. Mot aftonen embarkerade man äter på ängbåtarne, sände en afskedshelsning till Carl Augusts monumeni! och återvände under omvexlande sänger ifrän farty-:; gens akterdäck till Christiania. Tiden var nu inne att besöka teatern, dit de resande blifvit af teaterdirektionen inbjudna. På första raden euto den svenska, på den andre de norska studenterna. På parterren och i logerna voro för öfrigt en mängd andra åskådare, framförallt damer. Spektaklet begynte med en af teaterdirektören Borggaard författad prolog, som deklamerades af hr Jörgensen och väckte ett lifligt bifall, så att den måste uppläsas tvenne gänger. Utom den lilla pjesen: William och Emma eller vandbaven, som innehöll många allusioner på Skandinavien och de hvita mössorna, och derigenom ofta afbröts af appläder, utfördes trenpe af balettmästaren Bournonville arrangerade baletter, utaf de intagande Danserinderna, Jomfruerne Price. De fleste af oss hade aldrig sett en sådan balett, hade ej ens nägon föreställning om nägot dylikt, och voro derföre nära nog utom oss af förtjusning. Mellan och efter baletterna sjöngos den svenska folksängen och den danske: Kong Christian stod ved böien Mast. Spektaklet slutade omkring kl. half 11, och en stor del af sällskapet var derefter inbjudet dels på bal, dels på touper inom ätskilliga familjer inom eller straxt utom staden. Sä begaf sig en skara i vagnar, som stodo färdiga, till en villa, belägen utom staden, td ÄvAT CYCKArA Elall — crm ons lade not TAN nn