ET nedhukad i ett hörn och bevakad af
tvenne bågskyttar.
.pPardieu! Jag glömde råin kamrat, såde
han småleende; kom närmare l
Cosquer uppreste sig med en triumferande
min och vinkade åt bägskyttarne att de skulle
släppa honom fram. ä
SMössire - torde icke glömt,; yttrade han. i
en vigtig ton, att det var jag som uppgaf
alla detaljerna? — Lika litet som de medel
jag för detta ändamål måste användar, svarade
skattmästaren; det är i sin ordning, mästare,
att du erhåller en belöning motsvärande dinå
förtienster. Först och främst således, allden-
stund du efter ditt eget påstående endast af
ren uppoffring fortsätter din käliarerörelse;
återtager jag härmede!st det dig förännäde
privilegium att öfver din port hafva upphängd
en drufklase.n — Huru ? stammade Ivon häs
pen: — Vidare; enär du på denna ort kunde
möta åtskilliga gamla kunder, hvilkas bekant-
skap, fölle, dig. besvärlig, ålägger jag dig. att
inom trenne dagar återvända till vär goda stad
Vannes, der du lemnat så vackra minnen ef-
ter dig. — Jag2 — x,Slutligen,, fortfor
Landais, pisöm jag: kölngr din tilgifvenhet för
Monsecigneur, jemte ditt osparda nit att inallt
tjena honom, skall jag sända uppbördsmänhen
att för hertigens räkhivg hos dig uppbäre en
sunima af fyrk kundrarecus.s -— Fyra kurdre
eCus) Bärek krögaren med sörrande blickar.
-— ,Kanske detta icke är nog.? frågade Lan-
dais; -blåtom -os8 då i ställe antaga fem
hundra.n : ;
Cosquer föll på knä. a
-wMessireln ropade hansutom sig, haf:för-
barmande med en fatiig stackare som ingen
apnen rikedom. egersön. Kristi förtjenst!e —
Hör på, kamrat!, Stertog Landais saktmodigt;
be para d:g alla vidare tögrer och upptåg.
Vi kanna hvarandra redan tiliäckligts om du