raktas såsom fiende, — Det vet jag bättre
in någon annan, messires, svarade Landais
småleende; ty honom hår jag i denna stund.
måhända att tacka för mitt lifo. — sHonom?2
; Skattmästaren underrättade nu adelsmännen
buruledes han uppehållit sig på källaren Saint-
Eflam samt hvilken tjenst den unge fader-
och moderlöse från Auray bevisat honom ge-
hom att bevara hemligheten af hans dervaro.
Säledes, utbrast Etienne; shafva vi här
haft honom : försvarslös 1 vår makt, utan att
denne olycksalige nämnt ett ord derom !
Jag hade icke hjerta att blottställa en enda
man för så mångas raseris, svarade Albert
med fast ton.
I Med en rörelse af vild energi utsträckte
Etienne mot den unge mannen sina knutna
händer.
Och just du skulle rädda honoml) gniss-
lade han; du!..
Ham hejdade sig. plötsligt, ; liksom med en
våldsam ansträngning, slog med ettuitryck af
irsinnig smärta sina armar i kors öfver brö-
stet och nedböjde sitt hufvud:
Jag ser att messire Etienne känner den
mge öfvergifne från Auray, yttrade skatt-
mästaren, i det han först på ynglingen, sedan
på gubben riktade en forskande blick.
I Det är sanntx, svarade Chauvin föraktligt;
;det var jag som.upptog honom från marken
och lät uppfostra honom i klostret; men den
som räddat dig eger icke vidare att räkna på
mitt beskydd.. — ,Också skalljag söka hålla
ionom skadeslög derförs, svarade Landais.
Andra : sekreterareplatsen hos mig är ledig,
ag gifver honom den, och med Guds hje!p
skall min goda vilja ej stanna dervid.; —
,Än jag, min ädle sire, hvilken belöning kan
ag vänta?s ljöd på en gång Ivoas guällande
stäräima. a
Landais vände sig om och varseblef krö-