Det är sant, att ör ätt alla hästar Algeriet är
af arabiskt ursprung, så hafva mätiga af dem urar.
tat, emedan man alltför ofta använder dem till plöj
Iniong, tröskning samt säsom packhästar och lastdra-
gare m. m. och emedan stona paras med äsnehing-
star — hvilket allt ej någonsin skedde i Arabien. Det
behöfs endast, säga de, att en häst tär gä öfver ett
odladt tält; sä förlorar han sina egenskaper. Med
anledning häraf berättas följande historia :
Ea man gjorde en resa; ridande på en racehäst.
På vägen mötte han sin fiende, som likaledes red på
en ädel springare. Den ene flydde, den andre för-
följde. Efter en stund började den förföljande att
blifta efter. Misströstande att upphinna sin fiende
ropade han då:
sJag frägar dig i den allsmäktige Guden8 mnainh,
har din häst nägonsin gätt för plogen P
Endast i fyra dagars, blef svaret.
Godt! Min bäst har aldrig dragit. Vid profetens
bufvud ! Nu är jag säker att hivna dig.
Jagandet fortfor. Emot dagens slut började flyk-
tingen att förlora grund, hans förföljare upphann ho-
nom och de stridde.s
Min fader — Gud vare honom hädig! — brukade
ofta säga: Det är ingen välsignelse i landet sedan
vi förvandlat vära stridshästar till lastdragare och
ploghästar. Har icke Gud skapat hästen för att
spripga, oxen för plogarbetet och kamelen att bära
bördor? Man vinner aldrig nägot på att vilja för-
bättra Guds vägar.
9:0 Hvilka äro de reglor vi följa vid våra hästars
behandling och underhåll?
Vet att ägaren af en häst gifver honom i början
endast litet korn, men ökar sedan bans ration, htet
i sender; till dess bästen lemnar nägot, dä rationen
något minskas, och bibehalles sedan oförändrad.
Bästa tiden på dagen att gifva korn är om afto-
pen. Utom under marcber bör man aldrig gitva det
på morgonen. Man säger i detta hänseende:
Morgonkornet stannar i gödseln, aftonkornet i län-
den.n
Bästa sättet att gifva kornet är att gifva det ät
den sadlade hästen, och bästa sättet stt vattna
att låta hästen dricka med betslet i munnen. M
säger:
Vattnet med betslet, och kornet med sadeln.
Araberna värdera framförallt en lättföad bäst, blott
han dervid bibehäller sina krafter. En sadan är —
säga de — en ovärderlig skatt.
Att vattna eh häst vid solens uppgång, gör honom
mager; att vattna honom öm aftonen gör bonom fet;
att vattna honom vid middagstiden bibehäller honom
sädan han äfs
Under den starka hettafti, Som varar i fyratio da-
gar (semaime), vattna araberna sina hästar blott
hvarannan dag. Detta anses vara ett ganska nyttigt
bruk.
Under sommarn, hösten och vintren gifva de dag-
ligen ett fäng balm ät sina hästar; men det hufvud-
sakliga fodret, som föredrages framför allt annat, är
körh.
Araberna säga i detta fall; Om vi icke visste att
hästar aflas af hästar, så skulle vi tro att kornet fram-
bringade dem.
De säga: Uppsök och köp en god häst; kornet skall
gifva honom krafter att löpa.s
De säga äfven: Välj bland förbjudet kött det lät-
tastes; d. v. s. välj en lätt häst, ty hästkött är mu-
sulmännerna förbudet.
De säga: sMan blir ej ryttare utan att ofta rida
af sig.s j
Fullblodshästar äro aldrig elaka.s
En tillgifven häst är husbondens heder.
Hästar äro fäglar utan vingar.,
För hästen finnas inga afständ.
Den som för qvianans skönhet förgäter hästens,
skall ej vinna fråmgäng.s
Den helige Ben-el-Åbbas — må Gud vara honom
nädig! — säger ocksä:
Älska hästarne och värda dem åc.
Jag har slutat detta bref, som din vapenbroder,
allas vän, kommendanten Sidi-Bon-Senna skall fram-
bära. — Helsning!
Abd-el-Kader.
General Daumas, till hvilken detta märkvärdiga
bref var adresseradt, anmärker dervid:
Detta bref är skrifvet med Abd-el-Kaders egen
band; originalet är i mitt förvar och attesteradt af!
sqvadronschefen vid artilleriet, Boissonnet, hvilken
under tre är med heder innehaft en svär och grann-
laga ställning i hänseende till Emiren. Det är ho-
nom jag har att tacka tör öfversättningen deraf.
E. Daumas.n
—
är
ab