Det är sant, att ör ätt alla hästar Algeriet är af arabiskt ursprung, så hafva mätiga af dem urar. tat, emedan man alltför ofta använder dem till plöj Iniong, tröskning samt säsom packhästar och lastdragare m. m. och emedan stona paras med äsnehingstar — hvilket allt ej någonsin skedde i Arabien. Det behöfs endast, säga de, att en häst tär gä öfver ett odladt tält; sä förlorar han sina egenskaper. Med anledning häraf berättas följande historia : Ea man gjorde en resa; ridande på en racehäst. På vägen mötte han sin fiende, som likaledes red på en ädel springare. Den ene flydde, den andre förföljde. Efter en stund började den förföljande att blifta efter. Misströstande att upphinna sin fiende ropade han då: sJag frägar dig i den allsmäktige Guden8 mnainh, har din häst nägonsin gätt för plogen P Endast i fyra dagars, blef svaret. Godt! Min bäst har aldrig dragit. Vid profetens bufvud ! Nu är jag säker att hivna dig. Jagandet fortfor. Emot dagens slut började flyktingen att förlora grund, hans förföljare upphann honom och de stridde.s Min fader — Gud vare honom hädig! — brukade ofta säga: Det är ingen välsignelse i landet sedan vi förvandlat vära stridshästar till lastdragare och ploghästar. Har icke Gud skapat hästen för att spripga, oxen för plogarbetet och kamelen att bära bördor? Man vinner aldrig nägot på att vilja förbättra Guds vägar. 9:0 Hvilka äro de reglor vi följa vid våra hästars behandling och underhåll? Vet att ägaren af en häst gifver honom i början endast litet korn, men ökar sedan bans ration, htet i sender; till dess bästen lemnar nägot, dä rationen något minskas, och bibehalles sedan oförändrad. Bästa tiden på dagen att gifva korn är om aftopen. Utom under marcber bör man aldrig gitva det på morgonen. Man säger i detta hänseende: Morgonkornet stannar i gödseln, aftonkornet i länden.n Bästa sättet att gifva kornet är att gifva det ät den sadlade hästen, och bästa sättet stt vattna att låta hästen dricka med betslet i munnen. M säger: Vattnet med betslet, och kornet med sadeln. Araberna värdera framförallt en lättföad bäst, blott han dervid bibehäller sina krafter. En sadan är — säga de — en ovärderlig skatt. Att vattna eh häst vid solens uppgång, gör honom mager; att vattna honom öm aftonen gör bonom fet; att vattna honom vid middagstiden bibehäller honom sädan han äfs Under den starka hettafti, Som varar i fyratio dagar (semaime), vattna araberna sina hästar blott hvarannan dag. Detta anses vara ett ganska nyttigt bruk. Under sommarn, hösten och vintren gifva de dagligen ett fäng balm ät sina hästar; men det hufvudsakliga fodret, som föredrages framför allt annat, är körh. Araberna säga i detta fall; Om vi icke visste att hästar aflas af hästar, så skulle vi tro att kornet frambringade dem. De säga: Uppsök och köp en god häst; kornet skall gifva honom krafter att löpa.s De säga äfven: Välj bland förbjudet kött det lättastes; d. v. s. välj en lätt häst, ty hästkött är musulmännerna förbudet. De säga: sMan blir ej ryttare utan att ofta rida af sig.s j Fullblodshästar äro aldrig elaka.s En tillgifven häst är husbondens heder. Hästar äro fäglar utan vingar., För hästen finnas inga afständ. Den som för qvianans skönhet förgäter hästens, skall ej vinna fråmgäng.s Den helige Ben-el-Åbbas — må Gud vara honom nädig! — säger ocksä: Älska hästarne och värda dem åc. Jag har slutat detta bref, som din vapenbroder, allas vän, kommendanten Sidi-Bon-Senna skall frambära. — Helsning! Abd-el-Kader. General Daumas, till hvilken detta märkvärdiga bref var adresseradt, anmärker dervid: Detta bref är skrifvet med Abd-el-Kaders egen band; originalet är i mitt förvar och attesteradt af! sqvadronschefen vid artilleriet, Boissonnet, hvilken under tre är med heder innehaft en svär och grannlaga ställning i hänseende till Emiren. Det är honom jag har att tacka tör öfversättningen deraf. E. Daumas.n — är ab