Abd-el-Kader till general Duumas.
Den 8 November 1851.
S (Den 23 i månaden Moharrem 1268.)
Ära varöe den ende Guden! — Endast Hans rike är
bvigt. j
lelsbing till honorh; som i goda egenskaper täflar
med de bästa4 vår tid, som endäst söker det goda,
hvars bjerta är rent och hvars tal är beundransvärdt,
den vise och skarpgifnige general Daumas frän hans
vän Sid-el-Hadj Abd-el-Kader, Mahhi Eddins son,
Se här svaret på dina frågor:
1:o Du frägar mig: Huru många dagar den ärabi-
ska hästen kan tåga utan utt hvila sig och utan att
alltför mycket lida deräf: i
Vet ätt en häst, frisk till alla sina lemmar, som
fodras med korn, hvilket hans mage fordrar, kan göra
allt hvad hans ryttare af honom begär. Det är der-
före araberna säga:
nAllef ou annef. Gif korn och misshandla honom.
Men utan att misshandla honom kan man läta ho
nom gä 16 parasanger (nära 9 svenska mil); det är
afstävdet från Mascara till Köudiat-Aghelizan vid
Oued-Mina. En häst som gör denna resa hvarje dag,
Och fär äta så mycket korn han vill, kan utan att
tröttna dermed fortfara tre eller till och med fyra
mänader, utan att hvila en enda dag.
2:0 Huru lång vägsträcka kan en häst tillryggalägga
på en dag?
Jsg kat ej precist säga det; men det bör vara nära
50 parasanger (nära 28 svenska tnil); säsom från Tle
mecen till Mascara — en väg, hvilken vi sett ett
ganska stort antal hästar tillryggalägga på en dag.
Emellertid bör en häst, som gjort en så läng resa på
en dag, skonas dagen derpå och kan dä endast till-
fyggalägga en vida mindre vägsträcka.
Större delen af vära höstar gå frän Oran till Ma-
scara på en dag och kuuna två eller tre dagar å rad
göra samma resa: Vi hafva ridit från Saida mot kl.
8 på morgonen (au dohha) för att öfverraska Arbåa-
stammen, hvars läger var vid Aain-Toukria (bland
Oulad-2iad nära Taza), och vi voro framme vid dag-
bräckningen. Du känner landet och kan bedöma dei
afständ vi tillryggalade.
3:0 Hvilka prof har man på den arabiska hästens
egenskap att vara lättfödd samt på dess förmåga att
kunna uthärda hunger och törst?
Vet att då vi hade värt läger vid mynningen af
Melouia, gjorde vi razzias i Djebel-Arnour, följande
vägen ät Sahara, och forcerade vära hästar, den dag
då anfallet skedde, i 5 eller 6 tinimars galopp, utan
ått stanna, och fullbordåde exkursionen dit och till-
baka på tjugu eller högst tjuguferi dagar; Under
denna tid fingo våra hästar intet korn, undantagandes
hvad ryttaren Kunde medföra, d. v. s. omkring 8
vänliga rationer eller gifvor. Ej heller fingo hästarne
hägon halm, men endast Alfa) och Chiehh) eller
om. vären hägot gräs: :
Detta vaktädt utförde vi; vid heinkomsten; våra
lekar på hästryggen sä att dammet uppsteg i skyar;
öch fastän flera ästat icke kunde deltaga i dessa
dfningar, voro de dock alla i tjenstbart skick. Det
var vanligt att vära hästar ej eriälla vatten på ep
dag eller tvä, och en gång fingo de ej dricka på trel
dagar. Hästarne från Sahara uthärda mera än detta.
De få stundom på tre mänader ej alls smaka något
korn, och ej heller halm, undantagandes på de dagar,
då de komma till Tell för att köpa säd; de förtära
till största delen endast Alfa och Chiehh, samt stun-
dom Guetof). Chiehh är bättre än Alfa, och Gue-l:
tof bättre är Chiehbh:
Åraberne säga:
Alfa bjelper hästen att springa,
Chiehh hjelper honom att strida,
Och Guetof är bättre än korn.n t
Vissa år ioträfta, då hästarne i Sahara icke få
smaka korn på hela året, emedan såtaiimarte icke
blifvit mottagna i Tell. De gifva dä någon gängl:
dadlar ät hästarne. Denna föda gör dem feta och
de kunna bäde göra länga tåg och strida. j
4:0 Hvarföre araberna inrida sina hästar aå ti-
digt, då fransmännen först tämja dem vid fyllda fyra
års ålder? :
Vet att araberna säga, att hästen, liksom menni-!
skan endast i ungdomen är läraktig. Se här deras
ordspräk i detta ämne:
Barndomens lexor äro huggna i sten;
Den mogna älderns lexor försvinna som fogelbon.
De säga ytterligare:
Man rätar utan svärighet den späda grenen;
Men gamla träd läta ej räta sig.
. Redan i första äret lära araberna hästen att läta
föra sig med Receunn, ett slags kapson. De kalla
honom då Djeda, och börja att binda och betsla ho-
nom. Sä svart han blifvit Teni, d. v. s. sä snart
han ingätt i sitt andra är, rida de honom först en
mil ( 3273 svenska alnar), sedan tvä, sedan en
parasang, och sedan han fyllt 18 mänader frukta de
ej att anstränga honom. (?)
Sedan han blifvit Rebåa telata, d. v. s. ingätt i
sitt tredje är, binda de konom med ett godt täcke
och göda honom. De säga i detta fall:
Bind BKonom i första äret till förekommande af
olyckshändelser. — Rid honom i andra äret till dess
ryggen böjer sig. — Bind honom änyo i tredje äret;
och sedan, om han ej är god, sälj bonom.n
Om en häst ej rides före tredje äret, så är säkert
ait han ej skall komma att duga till nögot annat än
att löpa, hvilket han icke beböfver lära, ty det är
en naturens gäfva. Araberna uttrycka äfven . denna
tanka genom ett ordsprök:
El djouad idjri be dåselouh. — En Djouad sprin-
ger enligt sin race). En ädel häst behöfver ej lära
sig löpa
5:0 Hvarföre ston äro dyrare än hingstar, då likväl
de sednare likväl mera fortplanta sina egenskaper på
afveln?
Se här orsaken: Den som köper ett sto, hoppas e
att han, utom den fördel han drager af dess begag-!
nande, deraf skall kunna uppdraga en talrik afvel.k
Men den som köper en hingst har blott nytta af ho-
nom säsom ridhäst, dä hingstarne alltid utlänas gratis,
och Araberna ej utbyra dem till betäckning mot be-
talning.
6:0 Om Araberna i Sahara föra stamregister öfver
sina hästar?
Vet att folket i Sahara lika litet som i Tell be-
fattar sig med dylika register. Det är nog att här-ld
komsten är notorisk; ty racehästarnes stamträd ärih
lika noga bekant som deras husbönders. Jag har ti
hört att nägra familjer hafva skrifna stämtaflor, men
jag kan ej uppgifva hvilka. Dessa böcker brukas i
Orienten, säsom jag anmärkt i den lilla afhandling b
jag tillsändt dig. qi
7:0o Hvilka af Algeriens stämmar äro mest utmärkta
i anseende ill deras hästars förträfflighet ?
Vet att de bästa hästar i Sahara äro, utan undan-
tag, de som tillhöra stammen Hamyan. Denna stam
äger intet annat än förträffliga bästar, emedan de
hbvarken använda dem till arbete eller att bära bör-
dor, utan endast till rid- och stridshästar. Dekunna
bäst af alla fördraga hunger, törst och ansträngnin-
gar. Dernäst komma de hästar som tillhöra stam-
marne Arabia och Oulad-Nayl.
I Tell äro de bästa hästarne, så väl i anseende till
leras ädla blod som formernas skönhet, de som till-
höra Chelifs tolk, särdeles dem som tillhöra Oulad-
Sidi-Ben-Abd-Allah (Sidi-el-Aaribi) nära Mina, och äf-
ven de som tillhöra Ouwad-Sidi-Hassan, en fraktion af
Oulad-Sidi-Dabhou, som bebor berget Mascara. De
snabbaste vid kapplöpningarne (och äfven af skön
form) äro hästarne af stammen Flita, af Ouwlad-Cherif
och Öulad-Lekreud. De bästa att kunna oskoddå löpa
öfver steniga fält äro af stammen Åssasena i Yakouaia.
Moulay Ismail, Marokkos berömde kejsare, säges hafva
yttrat : ;
Mätte min häst hafva blifvit uppfödd i Maz; och
vattnad i Biaz!
Maz är en ort i landet Assasena. och Biaz är ev