Abd-el-Kader till general Duumas. Den 8 November 1851. S (Den 23 i månaden Moharrem 1268.) Ära varöe den ende Guden! — Endast Hans rike är bvigt. j lelsbing till honorh; som i goda egenskaper täflar med de bästa4 vår tid, som endäst söker det goda, hvars bjerta är rent och hvars tal är beundransvärdt, den vise och skarpgifnige general Daumas frän hans vän Sid-el-Hadj Abd-el-Kader, Mahhi Eddins son, Se här svaret på dina frågor: 1:o Du frägar mig: Huru många dagar den ärabiska hästen kan tåga utan utt hvila sig och utan att alltför mycket lida deräf: i Vet ätt en häst, frisk till alla sina lemmar, som fodras med korn, hvilket hans mage fordrar, kan göra allt hvad hans ryttare af honom begär. Det är derföre araberna säga: nAllef ou annef. Gif korn och misshandla honom. Men utan att misshandla honom kan man läta ho nom gä 16 parasanger (nära 9 svenska mil); det är afstävdet från Mascara till Köudiat-Aghelizan vid Oued-Mina. En häst som gör denna resa hvarje dag, Och fär äta så mycket korn han vill, kan utan att tröttna dermed fortfara tre eller till och med fyra mänader, utan att hvila en enda dag. 2:0 Huru lång vägsträcka kan en häst tillryggalägga på en dag? Jsg kat ej precist säga det; men det bör vara nära 50 parasanger (nära 28 svenska tnil); säsom från Tle mecen till Mascara — en väg, hvilken vi sett ett ganska stort antal hästar tillryggalägga på en dag. Emellertid bör en häst, som gjort en så läng resa på en dag, skonas dagen derpå och kan dä endast tillfyggalägga en vida mindre vägsträcka. Större delen af vära höstar gå frän Oran till Mascara på en dag och kuuna två eller tre dagar å rad göra samma resa: Vi hafva ridit från Saida mot kl. 8 på morgonen (au dohha) för att öfverraska Arbåastammen, hvars läger var vid Aain-Toukria (bland Oulad-2iad nära Taza), och vi voro framme vid dagbräckningen. Du känner landet och kan bedöma dei afständ vi tillryggalade. 3:0 Hvilka prof har man på den arabiska hästens egenskap att vara lättfödd samt på dess förmåga att kunna uthärda hunger och törst? Vet att då vi hade värt läger vid mynningen af Melouia, gjorde vi razzias i Djebel-Arnour, följande vägen ät Sahara, och forcerade vära hästar, den dag då anfallet skedde, i 5 eller 6 tinimars galopp, utan ått stanna, och fullbordåde exkursionen dit och tillbaka på tjugu eller högst tjuguferi dagar; Under denna tid fingo våra hästar intet korn, undantagandes hvad ryttaren Kunde medföra, d. v. s. omkring 8 vänliga rationer eller gifvor. Ej heller fingo hästarne hägon halm, men endast Alfa) och Chiehh) eller om. vären hägot gräs: : Detta vaktädt utförde vi; vid heinkomsten; våra lekar på hästryggen sä att dammet uppsteg i skyar; öch fastän flera ästat icke kunde deltaga i dessa dfningar, voro de dock alla i tjenstbart skick. Det var vanligt att vära hästar ej eriälla vatten på ep dag eller tvä, och en gång fingo de ej dricka på trel dagar. Hästarne från Sahara uthärda mera än detta. De få stundom på tre mänader ej alls smaka något korn, och ej heller halm, undantagandes på de dagar, då de komma till Tell för att köpa säd; de förtära till största delen endast Alfa och Chiehh, samt stundom Guetof). Chiehh är bättre än Alfa, och Gue-l: tof bättre är Chiehbh: Åraberne säga: Alfa bjelper hästen att springa, Chiehh hjelper honom att strida, Och Guetof är bättre än korn.n t Vissa år ioträfta, då hästarne i Sahara icke få smaka korn på hela året, emedan såtaiimarte icke blifvit mottagna i Tell. De gifva dä någon gängl: dadlar ät hästarne. Denna föda gör dem feta och de kunna bäde göra länga tåg och strida. j 4:0 Hvarföre araberna inrida sina hästar aå tidigt, då fransmännen först tämja dem vid fyllda fyra års ålder? : Vet att araberna säga, att hästen, liksom menni-! skan endast i ungdomen är läraktig. Se här deras ordspräk i detta ämne: Barndomens lexor äro huggna i sten; Den mogna älderns lexor försvinna som fogelbon. De säga ytterligare: Man rätar utan svärighet den späda grenen; Men gamla träd läta ej räta sig. . Redan i första äret lära araberna hästen att läta föra sig med Receunn, ett slags kapson. De kalla honom då Djeda, och börja att binda och betsla honom. Sä svart han blifvit Teni, d. v. s. sä snart han ingätt i sitt andra är, rida de honom först en mil ( 3273 svenska alnar), sedan tvä, sedan en parasang, och sedan han fyllt 18 mänader frukta de ej att anstränga honom. (?) Sedan han blifvit Rebåa telata, d. v. s. ingätt i sitt tredje är, binda de konom med ett godt täcke och göda honom. De säga i detta fall: Bind BKonom i första äret till förekommande af olyckshändelser. — Rid honom i andra äret till dess ryggen böjer sig. — Bind honom änyo i tredje äret; och sedan, om han ej är god, sälj bonom.n Om en häst ej rides före tredje äret, så är säkert ait han ej skall komma att duga till nögot annat än att löpa, hvilket han icke beböfver lära, ty det är en naturens gäfva. Araberna uttrycka äfven . denna tanka genom ett ordsprök: El djouad idjri be dåselouh. — En Djouad springer enligt sin race). En ädel häst behöfver ej lära sig löpa 5:0 Hvarföre ston äro dyrare än hingstar, då likväl de sednare likväl mera fortplanta sina egenskaper på afveln? Se här orsaken: Den som köper ett sto, hoppas e att han, utom den fördel han drager af dess begag-! nande, deraf skall kunna uppdraga en talrik afvel.k Men den som köper en hingst har blott nytta af honom säsom ridhäst, dä hingstarne alltid utlänas gratis, och Araberna ej utbyra dem till betäckning mot betalning. 6:0 Om Araberna i Sahara föra stamregister öfver sina hästar? Vet att folket i Sahara lika litet som i Tell befattar sig med dylika register. Det är nog att här-ld komsten är notorisk; ty racehästarnes stamträd ärih lika noga bekant som deras husbönders. Jag har ti hört att nägra familjer hafva skrifna stämtaflor, men jag kan ej uppgifva hvilka. Dessa böcker brukas i Orienten, säsom jag anmärkt i den lilla afhandling b jag tillsändt dig. qi 7:0o Hvilka af Algeriens stämmar äro mest utmärkta i anseende ill deras hästars förträfflighet ? Vet att de bästa hästar i Sahara äro, utan undantag, de som tillhöra stammen Hamyan. Denna stam äger intet annat än förträffliga bästar, emedan de hbvarken använda dem till arbete eller att bära bördor, utan endast till ridoch stridshästar. Dekunna bäst af alla fördraga hunger, törst och ansträngningar. Dernäst komma de hästar som tillhöra stammarne Arabia och Oulad-Nayl. I Tell äro de bästa hästarne, så väl i anseende till leras ädla blod som formernas skönhet, de som tillhöra Chelifs tolk, särdeles dem som tillhöra OuladSidi-Ben-Abd-Allah (Sidi-el-Aaribi) nära Mina, och äfven de som tillhöra Ouwad-Sidi-Hassan, en fraktion af Oulad-Sidi-Dabhou, som bebor berget Mascara. De snabbaste vid kapplöpningarne (och äfven af skön form) äro hästarne af stammen Flita, af Ouwlad-Cherif och Öulad-Lekreud. De bästa att kunna oskoddå löpa öfver steniga fält äro af stammen Åssasena i Yakouaia. Moulay Ismail, Marokkos berömde kejsare, säges hafva yttrat : ; Mätte min häst hafva blifvit uppfödd i Maz; och vattnad i Biaz! Maz är en ort i landet Assasena. och Biaz är ev