PIERRE:LANDAIS. EMILE SOUVESTRE. ÖFVERSÄTTNING. ; Begge låtsade åter dricka. Landais stödde sin panna mot handen :och lät sina blickar irra kring rummet. Ab, jag afundas din lott,, sade han, med en tankfull. min; du lefver här i Ingr, du, och behöfver blott tänka på att göra din egen lyckas. — Brydsamt nog, det I afbröt skrädaren, — Hvad skulle det då icke vara, om du tillika behöfder vårda andras? Du arvetar ensamt för dig sjelf, under det jag måste ar beta för. alla... .Guldstycken hopa sig unoer dina händer; öfver mitt hufvud hopa sig förbannelser. Så utskifta menniskorna, tyvärr, Ät enhvar dess lott af lycka, allt efter deras ötvervägande het eller lust. Gud skall dock en gång, som jag hoppas, ransaka fördelninen.!-— Ännu talar han icke oförnuftigt, tänkte von, i det han påfyllde bägaren åt sin gäst, hvilken Mkaledes skyndade att fylla sin värds. -— För öfrigt, återtog Landais i förtrolig ton, och luta e sig dervid mot sin granne; för öfrigt skall jeg snart icke hafva något vidare att frukta 3f mina fiender; jag Har upptäckt deras komp lokter., Ivon sprati; till. Ah! du I 3ar upptäckt? .... stammade han förvirrad. — Ja, till och med i dag., Och du känner: .. ramnen?, frågade krö Baren a:ltm var och mer orolig. — Eit bref, som fanns hos Claude Kerry, innehåller föreckningen på dem.? 7 ) So A. B. N !jo 187; 138, 140, 143-145 och J48,