PIERRE:LANDAIS.
EMILE SOUVESTRE.
ÖFVERSÄTTNING. ;
Begge låtsade åter dricka. Landais stödde
sin panna mot handen :och lät sina blickar
irra kring rummet.
Ab, jag afundas din lott,, sade han, med
en tankfull. min; du lefver här i Ingr, du,
och behöfver blott tänka på att göra din egen
lyckas. — Brydsamt nog, det I afbröt skräd-
aren, — Hvad skulle det då icke vara, om
du tillika behöfder vårda andras? Du arvetar
ensamt för dig sjelf, under det jag måste ar
beta för. alla... .Guldstycken hopa sig unoer
dina händer; öfver mitt hufvud hopa sig för-
bannelser. Så utskifta menniskorna, tyvärr,
Ät enhvar dess lott af lycka, allt efter deras
ötvervägande het eller lust. Gud skall dock
en gång, som jag hoppas, ransaka fördelnin-
en.!-— Ännu talar han icke oförnuftigt, tänkte
von, i det han påfyllde bägaren åt sin gäst,
hvilken Mkaledes skyndade att fylla sin värds.
-— För öfrigt, återtog Landais i förtrolig ton,
och luta e sig dervid mot sin granne; för öf-
rigt skall jeg snart icke hafva något vidare
att frukta 3f mina fiender; jag Har upptäckt
deras komp lokter.,
Ivon sprati; till.
Ah! du I 3ar upptäckt? .... stammade han
förvirrad. — - Ja, till och med i dag.,
Och du känner: .. ramnen?, frågade krö
Baren a:ltm var och mer orolig. — Eit bref,
som fanns hos Claude Kerry, innehåller för-
eckningen på dem.? 7
) So A. B. N !jo 187; 138, 140, 143-145 och J48,