STOCKHOLM, den 3 Juli,
Den politiska skenheligheten har hela ti-
den varit ett utmärkande drag hos den mini-
steriella tidningen; men sällan har väl det-
samma framstått så oförsynt som i afseende
på frågan om tillförordnandet af unionsrege-
ringen: för. Sverige och Norge.
Svenska Tidningen är i fullkomlig okun-
nighet, att fråga varit väckt att icke tillämpa
riksakten; den -inser icke heller hvad skäl
Aftonbladet här har att tala om konservatifi
spel samt att riksaktens tillämpning vore för
de konservative förbatlig; skulle också någon
hafva tvekat om denna lags tilämpning, hvil-
ket samma tidning vallaeles icke sännern, så
anser den dock i alla fall högst klandervärdt.
att vi deraf tagit oss anledning till sårande
beskyllningar, emot män, för hvilka förenings-
bandet med Norge är lika kärt som för Afton-
bladet;-.och förklarar slutligen nämnde tidning.
att den icke kan annat tro än att Aftonbladet
här slagit ett blindt larm, hvilket beklagligt-
vis befordrats till Norge och der skall afkyla
välviljan mot Sverige.
Den ministeriella tidningen skulle således i
detta fall vara uti fullkomlig okunnighet om
ett förhållande, som de sednare dagarne vari
allmänna samtalsämnet i hufvudstaden och
som varit kändt af en ganska stor del af dess
invånare! Vi måste tillstå att denna oskulds-
fulla okunnighet har ytterligare styrkt oss i
den öfvertygelse :vi redan förut ega, att våra
konservativa allvarsamt ansträngt sig för ati
hindra utförandet af riksaktens föreskrifter )
förevarande fall, äfvensom samma okunnighet
utvisar att berörde ansträngningar icke hafva
hopp om framgång.
Sådant får dock. icke, såsom förenämnde
tidning antyder, tillskrifvas någon de konser-
vativas benägenhet att såsom beskyddare a!
de ,upprätthållande lärorna i främsta rummet!
söka upprätthålla Jagarne och bland dem icke
minst riksakten. Tvärtom, orsaken till der
vigtiga frågans, som vi numera hoppas, lyck-
liga, traktatsenliga och lagenliga lösning får.
enligt hvad vi tro oss ha skäl att antaga, nä-
stan. uteslutande :tillskrifvas. karaktersfastheten
på norska sidan. I fråga om iakttagandet a!
grundlagarnes helgd är man der åtskilligt me
konservativ i ordets goda mening än vårs
konservativa.
Dessutom är det alltför väl bekant att de
s. k. konservatives sträfvanden de sednare
åren i hela Europa gått ut på icke att upp-
rätthålla utan att störta grundlagarne och den
konstitutionella rätten, och häri ha de också
förträffligen lyckats, under det.att de med et
gement jesuitiskt. hyckleri oupphörligen för-
klarat; att sde fäktade för god samhällsord-
ning. Jesuiterna strida ju äfven för en god
religion, enligt hvad de sjelfva bedyra!
Men om dylika de konservativas bedrifte
till grundlagarnes upprätthållande är väl vål
konservativa tidning fullkomligt okunnig. San-
nolikt känner den icke ens att dess egna spal-
ter flera gånger varit uppfyllda af usla anfall
emot brödrafolkets Grundlov och demokratiske
författning, i afsende på hvilken den konser-
vativa tidningen ansett reformer vara högs
nödvändiga. Allt sådant är numera -obekan
för den Svenska Tidningen. Den är en varm
vän af Norge och föreningen och likaledes ärc
dess konservativa patroner. Vi lyckönska til)
en så märkelig omvändelse.
Sedan anfallen emot Norges demokratiska
frihet sålunda synas tills vidare vara afslagna.
kan det väl blifva skäl för Svenska Tidnin-
gen att åter omgärda sig med de klyftiga di-
stinktionerna mellan konstitutionel och parla-
mentarisk författning. Frankrike, Preussen m.
fl. dylika pfria. stater ha konstitutionella för-
fattningar, och dessa äro iu förtröffliga. Med
Annat är det med de fördömda parla-
mentariska författningarne, — De binda hän-
derna på regeringarne, så att de ej kunna ut-
föra allt det goda de vilja, samt öppna dör-
ren för folkyran m. m. Svenska Tidningen
har från sitt första uppträdande genoraskädat
denna skillnad. Den känner nog också full-
komligt, att det är genom ett fint spel med
ord, som jesuiterna såväl af ena som af andra
slaget, utfört sina storverk för den goda sa-
ken. Det ligger således en stor kraft i detta
spel, och det vore ju skada att icke tillgodo-
göra en sådan kraft.
Vi äro deremot lika litet vänner af ett dy-
likt fint spel med ord som af jesuiterna, vare
sig från Rom eller från. andra håll. Saken
förändras icke genom ordrytterier. Folkfrihe-
ten är densamma, antingen den kallas kon-
stitutionel. eller. parlamentarisk, och despo-
tismen är också densamma, antingen den sty-
rer utan lag eller med en lag eller konstitu-
tion sora beror af dess eget godtycke.
Det har fästat någon uppmärksamhet att,
sedan regeringen för några få år tillbaka an-
sett indragning af häradsskrifvaretjensterna så-
som en nyttig och ändamålsenlig förminsk-
ning af tjenstemannaskaran, hvilken, genom
förenkling af beskattnings- och uppbördsvä-
kendet, snart skulle kunna låta sig verkställas,
samt fördenskull beslutat att vid blifvande 1e-
digheter af dylika tjenster tillsätta. desamma
endast på förordnande intill dess den allmänna
regleringen kunde försiggå4 så har uppå före-
dragning af samma minister, hr statsrådet
Fåhrevs, som år 1847 kontrasignerat regerin-
gens - proposition angående nämnde tjensters
indragning och åtskilliga i sammanhang der-
med stående. reformer, det helt motsatta be-
slut nyligen blifvit fattadt, att dessa tjenster
borde på ordinarie stattillsättas ; hvarföre. de,
hitintills blott ad interim. förordnade härads-
tkrifvare samtlige blifvit med konfirmations-