Katolikmålet.
Då vi förut fullständigt refererat förhand
lingarne i detta mål, få vi äfven meddela de
öfver Svea hofrätts deri gifna utslag anförd:
underdåniga besvär, dels af pastor Bernharc
och fröken von Bogen och dels af angifvarer
i målet f. d. fanjunkaren Baijur; hvarvid v
endast vilja erinra derom, att som pasto
Bernhard och fröken von Bogen här i lande
äro främmande personer, så synas de ickt
ega fog att i sin besvärsskrift, på sätt sor
skett, göra några anspelningar på fosterlan:
detsk framtida intressen.
Besvärsskrifterna äro, enligt vederbörande
tjenstemans intyganden, ordagrannt af följande
lydelse:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätts ut
slag af den 28 nästl. Mej, i det efter angifvelse a
förre fanjunkaren Bror Arvid Baijur mot oss väckt
ätal, få vi på nedan anförde grunder härbos i dju
paste underdänighet öfverklaga.
Sedan ifrågavarande mot oss anställda åtal blifvi
af öfverståthällareembetet för polisärender öfverlem
nadt till kongl. hofrättens omedelbara afgörande sam
ärendet af kongl. hofrätten företaget, hafve vi vic
det i saken den 4 nästlidne Februari hällne förhör,
utom annat, hvarom fråga nu ej är, hufvudsakliger
anmärkt, att åtalet vore obehörigt, säsom innefattande
en kränkning af den grundlag hvarje svensk embets
man svurit att med lif och blod upprätthälla, att i
kraft at de oförtydbara stadgarne i regeringsformen:
16 mäste säsom upphäfne anses, icke blott 3 I
kap. missgerningsbalken och 4 7 kap. ärfdabalken,
utan äfven de stadganden i kongl. kungörelsen om
religionsfriheten af den 24 Januari 1781, hvilka kunna
anses innefatta hinder för en frireligionsöfning; samt
att ätalet dessutom stode i strid med lagens bud i 3
1 kap. missgerningsbalken; hvarefter advokatfiskals-
embetet i dess den 2 nästlidne Mars afgifne memorial
yttrat, att protokollen vid de öfverläggningar, som
1809 ärs riksdag säväl kos ständerna som i deras
skonstitutionsutskott egde rum, synnerligast angående
regeringsformens andra och 16 S, fulleligen ädaga.
lade, att genom denna grundlag hvarje svensk med-
borgare blifvit tillförsäkrad säväl rättigheten att fritt
välja den religion, hvartill han ville sig bekänna,
som äfven skydd i utöfningen af samma religion;
så vidt han derigenom icke störde samhällets lugn
aeller ästadkom allmän förargelse; men dä den grund-
sats man sälunda i sammanhang med ett förbättradt
ostatsskick genom lag velat göra gällande allt seder-
mera icke blifvit tagen i helgd till vidare utveckling
saf densamma, utan deremot lagstiftande makten vid
flerfaldiga tillfällen med fasthällande af äldre för-
fattningar i ämnet, i enlighet med dessa, men icke
i ötverensstämmelse med nyssnämnde grundsats stad-
gat ordningen inom: vår Lutherska kyrka och dess
förhöllande till bekännare af annan religion, i följd
hvaraf icke heller i lagskipniogen,; säsom utgången
af förut anhängiggjorda religionsmäl nogsamt utvi-
sät, grundlagen nägonsin vunnit sädan tillämpning,
som hade genom den religionsfrihet blifvit fastställd
vi vidsträcktare mätto än tillförene egt rum, ansäge
vadvokatfiskalen sig vid dessa förhällanden samt i
egenskap af allmän åklagare. sig icke kunna med-
gifva, att äberopade grundlagsstadgande vidare ut-
gjorde hinder för ätal i enlighet med de äldre reli-
gionsförfatthingarnen.
Till vederläggning af den tolkning advokatfiskalen
sälunda velat gifva ät omförmälde grundlagsbud an-
fördes:
Regeringsformens 83 lyder ordagrannt: Ej må
någon för framtiden gäll nde förklaring af grundlar
garne stadgas, utan på det sätt, som enligt föregå
ende tvänne 6Y vid ändring i dem iakttagas bör. Ef
ter deras ordalydelse skola de i hvarje särskildt fall
tillämpas.
Af dessa grundlagens klara och oförtydbara ord vi
sar det sig tydligen att då, säsom äklagaren medgif.
vit, genom 16 regeringsformen, sädan den vid 18089
ärs riksdag antogs samt sedermera oförändrad qvar-
stätt, hvarje svensk medborgare. blifvit tillförsäkrad
rättighet att fritt välja den religion, hvartill han vill
sig bekänna, samt skydd i utöfningen af densamma,
att den af åklagaren anmärkta omständigheten, att lag-
stadgandet icke derefter skulle vunnit sädan tillämpning