Staden Gustavias brand. Från hr Joseph de Gout i S:t Thomas har redaktionen mottagit nedanstående skrifvelse rörande den förfärliga olycka som drabbat våra landsmän på den aflägsna ön på andra sidan ocearien. Af de bifogade utdrag ur Vestindiska tidningar, hvilka hr de Gout till oss derjemte öfversändt, synes med hvilket varmt deltagande innevånarne på de kringliggande öarne skyndat bispringa de olycklige samt med hvilket sällspordt nit och hvilken berömlig oegennytta lir Jos. de Gout uppoffrat tid och möda för att när och fjerran af menniskokärleken fordra en skärf till lindring af ett elände, för hvars beskrifvande, såsom han sjelf säger, språket saknar uttryck. Det deltagande vi sålunda se fremlingar visa våra landsMän gör det till en dubbel pligt för oss att ej heller stå tillbaka då det gäller att på samma gång lindra landsmäns nöd samt i aflägsna trakter upprätthålla svenska namnets anseende, och vi äro förvissade att en fremling icke skall förgäfves ha vädjat vill vår nationalvärdighet. de Gouts bref och de detsamma bifogade tidningsutdragen lyda som följer: Till utgifvaren af tidningen Aftonbladet. Min herre! Den kraft och värma hvarmed ni omfattar allt som rörer svenska folket gör mig försäkrad det bifogade utdrag skall mottsgas med välvilja och plats derför beredas i Aftonbladets spalter. Jag har att omförmäla det innevånarne i en af Sveriges besittningar varit och ännu i detta ögonblick äro bragte till den mest förfärliga belägenhet, det rysligaste elände, som hos deras grannar, ehuru fremlingar, uppväcker det djupaste deltagan:c, och det kan icke lida nägot tvifvel att deras landsmän i Sverige äfven skola känna den sympati och det deltagande som äro sä naturliga hos ett religiöst och loyalt folk vid äsynen af likars nöd. Lidandets röst, de olyckliges klagan uppfordra till omedelbar handling landsmännen på andra sidan oceanen, utan afseende på älder, kön och samhälls