dagligen, och föranledde å Landais sida upp-
repade afslag samt innan kort en fullständig
brytning.
Från denna stund förvandlades exskrädda-
rens bedragna girighet genast till hat,. och
han började bittert beklaga sig öfver Landais.
Knappt spred sig den nyheten, att i Nantes
funnes en krögare, som fordom varit skatt-
mästarens yrkesbroder, förrän adeln skyndade
till honom i massa. Ivon omringades och
ansattes med frågor. Man roade sig åt be-
berättelsen om den till minister upphöjde
skräddarens ursprungliga torftighet. Adels-
männens högmod, så skonlöst förkrossadt af
Landais, fann i dessa berättelser ett slags
skadeersättning; de utpekade för hvarandra
den lumpne krögaren, som de hade tör ögo-
nen, och upprepade föraktligt: Se der en
gammal kamrat till ministern! Och dervid
tycktes dem, att detta förakt återstudsade på
den sistnämnde.
Af detta skäl hade Ivons värdshus smånin-
gom blifvit ett samlingsställe för adeln, och
ytterligare, på den sista tiden, hela samman-
svärjningens högqvarter. Dit var det som
Etienne och Trevecar begåfvo. sig, då Alberts
oväntade upplysningar förmådde dem att för-
ändra sin kosa.
I det ögonblick vår berättelse åter vidtager,
var natten redan långt framskriden; flera adels-
män sutto tillsammans på källaren Saint-Eff-
lam. De upptogo ett bord för sig sjelfva i
det inre af salen, som för öfrigt nästan helt
och hålet var uppfylld af munkar, båtskep-
pare och krämare. Bland de förstnämnde be-
fann sig messire Tregus, som underhöll säll-
skapet med berättelser om sina krigsbedrif-
ter, resor och kärleksäfventyr, samt berömde
ölet i Tyskland, under det han flitigt tömde
en bägare muskatvin från Anjou.
Han hade nyss slutat en temligen fabelak-