STOCKHOLM, den 30 Juni, -j Brottmålslagen är en ruin som ej skyddark samhälleto yttrades af oss i går; och kan det! väl gifvas något mera i ögonen fallande bevis. på sanningen häraf än det straff, hvartill Lin-: denthal, enligt gårdågens polisnyheter, blifvit dömd, för det han med käpp pryglat, omkull-: skuffat och sparkat ett fruntimmer, på ett sål brutalt sätt, att den vid tillfället i Humlegården församlade talrika folkmängden deraf sål upprördes och hänfördes, att fråga blef att genast med tillämpning aflynchlagen bestraffa en-dylikbarbarisk våldsverkare, hvilket slutligen också höll på att föranleda ett för allmänna ordningen ganska vädligt uppträde? Lindenthal har nemligen för den misshan del han tillfogat den unga flickan, jemlikt! gällande lag blifvit fälld att böta en rdr bko, hvarförutan honom blifvit ålagdt att böta 13 rdr 16 sk. för det han föröfvat detta våld på ett sådant ställe, att han derigenom ansetts hafva begått fridsbrott. Denna sednare bestraffningen beror dock på tolkning af uttrycken allmän väg eller gato, och hade Lindenthal verkställt sin prygling på en af gräsplanerna uti Humlegården, så hade han väl icke kunnat dömas för fridsbrottet. Hans straff för sjelfva slagsmålet har emedlertid efter lag uppgått till en rdrs böter, och detta slagsmål var dock af den beskaftenhet, att det med rätta väckte allmän indignation. Ar ieke lagen här i den mest uppenbara strid med rättskänslan hos folket, och det är ju ändock med: de vackra fraserna om lagens öfverensstämmelse med denna känsla som våra konservativa motsätta sig lagreformen, och förorda bibehållandet af ett barbari, som ovilkorligen måste anses vara en skamfläck för svenska nationen. Hade förhållandet nu varit, att Lindenthal varit fader till flickan, så hade våldet fått under rubriken: faderlig aga, passera strafflöst och obeifradt; emedan en fader enligt vårlag kan hvar som helst och huru mycket han behagar aga sitt barn, blott han ej slår det till döds. Men med sådana lagbestämmelser är det numera icke möjligt att uppehålla något rättstillstånd. All aktning för lagskipningen måste upphöra under dylika förhållanden, och beklagligtvis har den också redan upphört. Likasom lagen i många delar är allt för efterlåten, enligt hvad vi här antydt, så är den deremot i många andra allt för sträng, hvadan den af sådan anledning aldrig verkställes eller kan verkställas, utan att genom sin stränghet såra rättskänslan lika mycket som i andra fall genom sin efterlåtenhet. Hvad som under sådana förhållanden räddar oss från anarchi är icke något annat än den goda samhällsanda som från gammalt tillhör svenska folket, hvilket bland sina många andra stora egenskaper äfven har den att ega en lefvande känsla för laglig ordning. Om, man icke i detta fall hade haft en stor fond af moralisk kraft hos nationen att lefva på, skulle samsällsordningen längesedan varit bankrutt, likasom nationens ekonomiska ställning också längesedan skulle, genom dålig administration, hafva varit ruinerad, om icke landet i sjelfva verket erbjudit så stora resurser, helst för ett folk som är så ytterst tarfligt, som största delen af svenska nationen. Och ändock får detta folk från våra konservativa, som just äro de som envist försvara bibehållandet af hela den gamla surdegen så väl i den allmänna lagen som i de ekonomiska anordningarne, emottaga hårda förebråelser för brist på moralitet och laglydnad samt öfverdrifven njutningslusta. Sådant vittnar ju om mycken rättvisa och djupa politiska insigter hos försvararne af det bestående. De känna ett enda medel för afbjelpandet -af det onda, och detta medel är: blind lydnad för de maktegandes påbud och befallningat; och om folket skulle gifva någon anledning till den förmodan, att det vore mindre benäget alt följa detta recept, så är man färdig att äfven hos oss genast vända sina blickar till bajonetterna, sablarne och kanonerna: de universalmedel som den europeiska kontinentalpolitiken rekommenderar i alla kritiska fall. Och man har ändock att göra med ett! så medgörligt och rättskaffens folk, att tilil. och med den mest oroliga delen deraf här il hufvudstaden, såsom då oordning höll på att uppstå i söndags bland den uppretade folkmassan på Gustaf Adolfs torg, endast behöfde erhålla några tillsägelser från en allmänt aktad gammal man, för att förmås att bibehålla ordning och-skick. Vederbörande kunna också vara öfvertygade, att vid ett sådant tillfälle verkar en sannt aktad mans ord mera än en hel bataljon soldater. Må man ej få brist på sådana män, och bataljonerna blifva för samhällsordningen öfverflödiga! j 4 : i , i 4 : : — Det. högvördiga domkapitlets i Strengnäs! uti lördagens blad meddelade utlåtande öfver l: de 66 prestmännens underdåniga petition är! ; ( t ; I föga egnadt att framkalla ett för domkapitlet nnsamt intryck. Af en auktoritet med den buldomipsgrad, som konsistorium i Strengnäs bör ega, väntar man sig icke en på den lösaste grund fotad beskyllning mot sökarderne att för egennyttiga beräkningar. hafva förbisett rättsinnighetens fordringar. Af ett sådant kollegium väntar man sig annat, isynnerhet!l