STOCKHOLM, den 30 Juni, -j
Brottmålslagen är en ruin som ej skyddark
samhälleto yttrades af oss i går; och kan det!
väl gifvas något mera i ögonen fallande bevis.
på sanningen häraf än det straff, hvartill Lin-:
denthal, enligt gårdågens polisnyheter, blifvit
dömd, för det han med käpp pryglat, omkull-:
skuffat och sparkat ett fruntimmer, på ett sål
brutalt sätt, att den vid tillfället i Humlegår-
den församlade talrika folkmängden deraf sål
upprördes och hänfördes, att fråga blef att
genast med tillämpning aflynchlagen bestraffa
en-dylikbarbarisk våldsverkare, hvilket slut-
ligen också höll på att föranleda ett för all-
männa ordningen ganska vädligt uppträde?
Lindenthal har nemligen för den misshan
del han tillfogat den unga flickan, jemlikt!
gällande lag blifvit fälld att böta en rdr bko,
hvarförutan honom blifvit ålagdt att böta 13
rdr 16 sk. för det han föröfvat detta våld på
ett sådant ställe, att han derigenom ansetts
hafva begått fridsbrott. Denna sednare be-
straffningen beror dock på tolkning af uttryc-
ken allmän väg eller gato, och hade Lin-
denthal verkställt sin prygling på en af gräs-
planerna uti Humlegården, så hade han väl
icke kunnat dömas för fridsbrottet.
Hans straff för sjelfva slagsmålet har emed-
lertid efter lag uppgått till en rdrs böter, och
detta slagsmål var dock af den beskaftenhet,
att det med rätta väckte allmän indignation.
Ar ieke lagen här i den mest uppenbara strid
med rättskänslan hos folket, och det är ju
ändock med: de vackra fraserna om lagens
öfverensstämmelse med denna känsla som
våra konservativa motsätta sig lagreformen,
och förorda bibehållandet af ett barbari, som
ovilkorligen måste anses vara en skamfläck för
svenska nationen.
Hade förhållandet nu varit, att Lindenthal
varit fader till flickan, så hade våldet fått
under rubriken: faderlig aga, passera strafflöst
och obeifradt; emedan en fader enligt vårlag
kan hvar som helst och huru mycket han be-
hagar aga sitt barn, blott han ej slår det till
döds.
Men med sådana lagbestämmelser är det
numera icke möjligt att uppehålla något rätts-
tillstånd. All aktning för lagskipningen må-
ste upphöra under dylika förhållanden, och
beklagligtvis har den också redan upphört.
Likasom lagen i många delar är allt för
efterlåten, enligt hvad vi här antydt, så är
den deremot i många andra allt för sträng,
hvadan den af sådan anledning aldrig verk-
ställes eller kan verkställas, utan att genom
sin stränghet såra rättskänslan lika mycket
som i andra fall genom sin efterlåtenhet.
Hvad som under sådana förhållanden räd-
dar oss från anarchi är icke något annat än
den goda samhällsanda som från gammalt till-
hör svenska folket, hvilket bland sina många
andra stora egenskaper äfven har den att ega
en lefvande känsla för laglig ordning.
Om, man icke i detta fall hade haft en stor
fond af moralisk kraft hos nationen att lefva
på, skulle samsällsordningen längesedan va-
rit bankrutt, likasom nationens ekonomiska
ställning också längesedan skulle, genom då-
lig administration, hafva varit ruinerad, om
icke landet i sjelfva verket erbjudit så stora
resurser, helst för ett folk som är så ytterst
tarfligt, som - största delen af svenska na-
tionen.
Och ändock får detta folk från våra kon-
servativa, som just äro de som envist försvara
bibehållandet af hela den gamla surdegen så
väl i den allmänna lagen som i de ekonomi-
ska anordningarne, emottaga hårda förebrå-
elser för brist på moralitet och laglydnad
samt öfverdrifven njutningslusta. Sådant vitt-
nar ju om mycken rättvisa och djupa politi-
ska insigter hos försvararne af det bestå-
ende.
De känna ett enda medel för afbjelpandet
-af det onda, och detta medel är: blind lyd-
nad för de maktegandes påbud och befallnin-
gat; och om folket skulle gifva någon anled-
ning till den förmodan, att det vore mindre
benäget alt följa detta recept, så är man fär-
dig att äfven hos oss genast vända sina blic-
kar till bajonetterna, sablarne och kanonerna:
de universalmedel som den europeiska konti-
nentalpolitiken rekommenderar i alla kritiska
fall. Och man har ändock att göra med ett!
så medgörligt och rättskaffens folk, att tilil.
och med den mest oroliga delen deraf här il
hufvudstaden, såsom då oordning höll på att
uppstå i söndags bland den uppretade folk-
massan på Gustaf Adolfs torg, endast behöf-
de erhålla några tillsägelser från en allmänt
aktad gammal man, för att förmås att bibe-
hålla ordning och-skick. Vederbörande kunna
också vara öfvertygade, att vid ett sådant till-
fälle verkar en sannt aktad mans ord mera än
en hel bataljon soldater. Må man ej få brist
på sådana män, och bataljonerna blifva för
samhällsordningen öfverflödiga!
j
4
:
i
,
i
4
: :
— Det. högvördiga domkapitlets i Strengnäs!
uti lördagens blad meddelade utlåtande öfver l:
de 66 prestmännens underdåniga petition är!
;
(
t
;
I
föga egnadt att framkalla ett för domkapitlet
nnsamt intryck. Af en auktoritet med den
buldomipsgrad, som konsistorium i Strengnäs
bör ega, väntar man sig icke en på den lö-
saste grund fotad beskyllning mot sökarderne
att för egennyttiga beräkningar. hafva förbi-
sett rättsinnighetens fordringar. Af ett sådant
kollegium väntar man sig annat, isynnerhet!l