nämna det af mången kanske förbisedda förhållande som under en sådan resa inträder i afseende på de förenade rikenas styrelse. Enligt den emellan de förenade rikena afslutade riksakt, med deri infördra förändring efter den år 1840 antagna nya organisationen af Sveriges statsråd, jemförd med 39 S af vår cegeringsform och 41 af Norges Grundlov, skall, då Konungen företager utrikes resa, styrelsen öfver Sverige och Norge föras af en sammansatt svensk och norsk regering, bestående af 10 ledamöter från hvartdera riket, nemligen de två svenska statsministrarne och svenska statsrådets öfriga 9 ledamöter, samt norska statsministern, de två norska statsråd som äro här i Stockholm, samt 7 andra vare sig ordinarie eller tillförordnade norska statsråd. Vid förenämnde sammansatta statsråds första sammanträde skola svenska justitiestatsministera och norska statsministern draga lott om hvilkendera der först skall föra ordet. Efter den genom denna lottning först fastställda ordning, skall ordförande sedermera hvar åtonde dag ombytas, så att hvardera statsmiaistern, den ena efter den andra, och endast en vecka 1 sender, må föra ordet. Detta sammansatta statsråd har sitt säte i Stockholm och förer regeringen i Konungens namn, med all den rätt Konungen grundlagsenligen eger, med undantag att samma statsråd ej får utdela adelskap, friherrlig eller greftig värdighet, eller riddareordnar. Lediga sysslor få också endast förvaltas tills vidare af dem som statsrådet dertill förordnar. I denna regering afgöras ärendena genom de flesta rösterna, och när rösterna äro lika, bestämmer ordföranden utslaget. Med så väl svenska som norska sakers föregående beredning och granskning förhålles efter de i hvartdera riket gällande föreskrifter. Svenska ärenden föredragas af den svenska föredragande, till hvars befattning de höra, och expedieras på svenska språket, och de norska ärendena föredragas af norska statsministern och expedieras på norska språket. Saker som angå båda rikena och ej genom sin natur tillhöra något särskildt departements handläggning, föredragas af statsministern för utrikes ärendena och expedieras till hvartdera riket på dess språk, till Sverige genom utrikes statsministern och till Norge genom dess statsminister.