den i nu gällande stadgar anbefallda pröfniogen af de teologiska studiernas grundliggning genom humanistisk underbyggnad icke böra ifrän de presterliga embetsexamina alldeles förvisas. Resa öfver Panama-näset, Ur Dickens pHousehold-Words Under sistlidne Oktober inträffade, såsom förut blifvit i tidningarne meddeladt, häftiga tvister, slutande med blod och manspillan, mellan de infödde indianska båtkarlarne i staden Chagres, på atlantiska sidan af Panamanäset, och de anglo-amerikanska båtförarne. De sednare önskade sätta sig i uteslutande besittning af rättigheten att få föra passagerare ombord på postångfartygen, och då de funno sig underbjudna af de höfligare och billigare indianerna, började de efter lynchlagens grundsatser att bekämpa oppositionen genom några mördande musköttsalfvor på indianerna. Den spansk-indiska befolkningen innehade skansen, som beherrskade motsatta sidan af floden (Chagres), hvarest amerikanarne voro lägrade, oeh voro just i beredskap att låta hela sitt artileri spela mot marodörerna, då lyckligtvis befälhafvaren på engelska postångfartyget Medway sände bestyckade båtar i land, för att försvara brittiska undersäter. Genom hans bemedling uppgjordes en vapenhvila mellan de fiendtligs partierna. Medan officeren, som kommenderade båtarne, var sysselsatt med denna grannlaga angelägenhet, fordrade fem indianer hans beskvdd, hvilkas nötta och fläckade, halft engelska, halft spanska resdrägti förening med deras ostädade, smutsgrå och vanställda ansigten snarare gäfvo dem utseende af banditer än ärliga resande. De hade blifvit gripna af indianerna såsom anglo-amerikaner och voro i fara att med sina lif försona de mord, som blifvit begångna af äfventyrare af denna nation. Lyckligtvis talade de ledigt engelska och deras förklaringar, understödda at kapten Medway, frälste dem, så att de välbehållna kommo ombord på ångskeppet. Sällskapet bestod af mr Young, sekreterare hos amiral Moresby, som förde befälet öfver flottan på Stilla Hafvet, mr Blanchard, förut guvernör öfver Vancouvers Island, kapten Stanley Carr från Holstein, som nu var på återvägen från Port Philip i Australien, och två betjenter. Dessa herrar hade några dagar förut kommit till Panama såsom passagerare på en af ångbåtarne från Guayaquil, efter en tur längs kusten af Sydamerika, och hade uppgjort sällskap för en tur tvärtöfver näset. Om de haft bättre tid hade de ernat att stadna någon tid i staden Panama, som icke b ott är en af de skönaste, utan i motsats till Chagres en af de sundaste af Sydamerikas hamnar. I Panama framför den engelska konsulns hus sågo. de resande intet annat skydd än den engelska flaggan, som svajade öfver någonting, hvilket liknade en hög tegelstenar; det var en hop silfvertackor, till ett värde af två millioner dollars. Våra resandes första omsorg var att hyra sig mulåsnor för landtresan till den 26 engelska mil aflägsna staden Cruces; och här begingo de det felet att ge sig i underhandling med en engelsman vid namn Joy, i stället för att vända sig till de infödda, emedan dessa skulle hafva försett dem med mycket bättre kreatur och till mycket bättre pris. Joys åsnor, för hvilka han fordrade ett uns gum befunnos vara eländiga kräk. Följande agen färdades de utefter ruinerna af en gammal väg, som var huggen genom klipporna af de gamla spaniorerna, men som under de sydamerikanska republikernas fejder och periodiska svaghetstilistånd hade förfallit till en åsnestig, igenspärrad af oerhörda stenblock och afbruten af moraser och stupande klippväggar, så trång att på somliga ställen blott en lastad åsna 1 sender kan passera, på båda sidor omgifven af en skog af tropiska träd, buskar och slingervexter, så täta att man ej kan komma fram äfven några få fot, utan att hugga sig väg med en yxa. Längs denna afskyvärda väg vandrade de under en tropisk sol: den fuktiga atmosferen var mättad med vegetabiliska. dunster och termometern stod vid 90 grader Fahrenheit. De arma djuren sträfvade med uttömda krafter; somliga stupade, några föllo alldeles döda. Det var qväfvande, liksom i ett drifhus. Vexterna, som utgjorde ramen omkring vägen, innehöllo i sjelfva verket bland sig många af de sällsyntaste, skönaste och dyrbaraste sorter, som med stort besvär uppdragas i europeiska orangerier. Just då sällskapet red genom ett sådant trångt pass, med kapten Carr i spetsen, och de öfrige, en och en, i en lång rad efter honom, framträdde på en gång enJångkäkig yankee, ur buskarne, med hvit lärftsrock, bredbrämad hatt och sabel i handen och frågade främlingen om fem britter hade lemnat Panama samma dag på morgonen. cAh, ja, svarade hastigt kapten Carr, som såg åtskilliga bösspipor sticka fram mellan träden, vi äro just på jagt efter dem. Fördömme detv, utropade mannen, ;i riden vidare, vi vilja icke gå i kompani med eder. Icke ledsen att så. lätt blifva tagen för en kalifornisk röfvare, sporrade kapten Carr sin trötta mulåsna, hans parti följde en och en efter honom, och ingen besvärades med vidare frågor. Hade de alla varit tätt tillsammans, eller varit mindre skäggiga och smutsiga, hade de utan all fråga blifvit plundrade, om icke mördade. Hvad Rhen var för de gamla tyska baronerna, det är Panamanäset för misslyckade kalifornier. De intaga någon god position och upptaga tull af dem som fara förbi med guldlasten. RENRASIGA SNR TOTTI ATV AL KRAM förstå; Marie kände således i sitt bjerta hela NN NR