den i nu gällande stadgar anbefallda pröfniogen af
de teologiska studiernas grundliggning genom huma-
nistisk underbyggnad icke böra ifrän de presterliga
embetsexamina alldeles förvisas.
Resa öfver Panama-näset,
Ur Dickens pHousehold-Words
Under sistlidne Oktober inträffade, såsom
förut blifvit i tidningarne meddeladt, häf-
tiga tvister, slutande med blod och manspil-
lan, mellan de infödde indianska båtkarlarne
i staden Chagres, på atlantiska sidan af Pa-
namanäset, och de anglo-amerikanska båtfö-
rarne. De sednare önskade sätta sig i ute-
slutande besittning af rättigheten att få föra
passagerare ombord på postångfartygen, och
då de funno sig underbjudna af de höfligare
och billigare indianerna, började de efter
lynchlagens grundsatser att bekämpa opposi-
tionen genom några mördande musköttsalfvor
på indianerna. Den spansk-indiska befolk-
ningen innehade skansen, som beherrskade
motsatta sidan af floden (Chagres), hvarest
amerikanarne voro lägrade, oeh voro just i
beredskap att låta hela sitt artileri spela mot
marodörerna, då lyckligtvis befälhafvaren på
engelska postångfartyget Medway sände be-
styckade båtar i land, för att försvara britti-
ska undersäter. Genom hans bemedling upp-
gjordes en vapenhvila mellan de fiendtligs
partierna. Medan officeren, som kommende-
rade båtarne, var sysselsatt med denna grann-
laga angelägenhet, fordrade fem indianer hans
beskvdd, hvilkas nötta och fläckade, halft
engelska, halft spanska resdrägti förening med
deras ostädade, smutsgrå och vanställda an-
sigten snarare gäfvo dem utseende af bandi-
ter än ärliga resande. De hade blifvit gripna
af indianerna såsom anglo-amerikaner och
voro i fara att med sina lif försona de mord,
som blifvit begångna af äfventyrare af denna
nation. Lyckligtvis talade de ledigt engelska
och deras förklaringar, understödda at kapten
Medway, frälste dem, så att de välbehållna
kommo ombord på ångskeppet. Sällskapet
bestod af mr Young, sekreterare hos amiral
Moresby, som förde befälet öfver flottan på
Stilla Hafvet, mr Blanchard, förut guvernör
öfver Vancouvers Island, kapten Stanley Carr
från Holstein, som nu var på återvägen från
Port Philip i Australien, och två betjenter.
Dessa herrar hade några dagar förut kommit
till Panama såsom passagerare på en af ång-
båtarne från Guayaquil, efter en tur längs
kusten af Sydamerika, och hade uppgjort säll-
skap för en tur tvärtöfver näset. Om de haft
bättre tid hade de ernat att stadna någon tid
i staden Panama, som icke b ott är en af de
skönaste, utan i motsats till Chagres en af de
sundaste af Sydamerikas hamnar. I Panama
framför den engelska konsulns hus sågo. de
resande intet annat skydd än den engelska
flaggan, som svajade öfver någonting, hvilket
liknade en hög tegelstenar; det var en hop
silfvertackor, till ett värde af två millioner
dollars.
Våra resandes första omsorg var att hyra
sig mulåsnor för landtresan till den 26 engel-
ska mil aflägsna staden Cruces; och här be-
gingo de det felet att ge sig i underhandling
med en engelsman vid namn Joy, i stället
för att vända sig till de infödda, emedan
dessa skulle hafva försett dem med mycket
bättre kreatur och till mycket bättre pris.
Joys åsnor, för hvilka han fordrade ett uns
gum befunnos vara eländiga kräk. Följande
agen färdades de utefter ruinerna af en gam-
mal väg, som var huggen genom klipporna
af de gamla spaniorerna, men som under de
sydamerikanska republikernas fejder och pe-
riodiska svaghetstilistånd hade förfallit till en
åsnestig, igenspärrad af oerhörda stenblock
och afbruten af moraser och stupande klipp-
väggar, så trång att på somliga ställen blott
en lastad åsna 1 sender kan passera, på båda
sidor omgifven af en skog af tropiska träd,
buskar och slingervexter, så täta att man ej
kan komma fram äfven några få fot, utan att
hugga sig väg med en yxa. Längs denna af-
skyvärda väg vandrade de under en tropisk
sol: den fuktiga atmosferen var mättad med
vegetabiliska. dunster och termometern stod
vid 90 grader Fahrenheit. De arma djuren
sträfvade med uttömda krafter; somliga stu-
pade, några föllo alldeles döda. Det var qväf-
vande, liksom i ett drifhus. Vexterna, som
utgjorde ramen omkring vägen, innehöllo i
sjelfva verket bland sig många af de sällsyn-
taste, skönaste och dyrbaraste sorter, som
med stort besvär uppdragas i europeiska oran-
gerier. Just då sällskapet red genom ett så-
dant trångt pass, med kapten Carr i spetsen,
och de öfrige, en och en, i en lång rad ef-
ter honom, framträdde på en gång enJångkä-
kig yankee, ur buskarne, med hvit lärftsrock,
bredbrämad hatt och sabel i handen och frå-
gade främlingen om fem britter hade lemnat
Panama samma dag på morgonen. cAh, ja,
svarade hastigt kapten Carr, som såg åtskil-
liga bösspipor sticka fram mellan träden, vi
äro just på jagt efter dem. Fördömme detv,
utropade mannen, ;i riden vidare, vi vilja
icke gå i kompani med eder. Icke ledsen
att så. lätt blifva tagen för en kalifornisk röf-
vare, sporrade kapten Carr sin trötta mulåsna,
hans parti följde en och en efter honom, och
ingen besvärades med vidare frågor. Hade de
alla varit tätt tillsammans, eller varit mindre
skäggiga och smutsiga, hade de utan all fråga
blifvit plundrade, om icke mördade. Hvad
Rhen var för de gamla tyska baronerna, det
är Panamanäset för misslyckade kalifornier.
De intaga någon god position och upptaga
tull af dem som fara förbi med guldlasten.
RENRASIGA SNR TOTTI ATV AL KRAM
förstå; Marie kände således i sitt bjerta hela
NN NR