ceremonier i provinserna, som. på åtskilliga
ställen, t. ex. i Lille, ledt till konflikter mel-
lan myndigheterna. På nyssnämnde ställe af-
gjordes tvisten som bekant är af regeringen
emot det katolska partiets önskningar. Siecle
och andra den liberala sidans organer klappa
naturligtvis bifall härtill. Univers och prest-
partiets öfriga kämpar iakttaga derom en en-
vis tystnad och trösta sig med att egna sina
ledande artiklar åt consilium i Baltimore.
Denna lilla religiösa tvist har haft till på-
följd att draga uppmärksamheten på och göra
till föremål för konversationen de framsteg
som det ultramontana presterskapet gjort och
gör i vårt land alltsedan den 2 Dec. Äfven
före denna epok kunde man icke blunda för
vigten af denna rörelse, synnerligast i södra
Frankrike. Dessa framsteg mångfaldiga och
utbreda sig allt mer och mer: Ettstort antal
af våra kommuner hafva redan öfverlemnat
sina skolor åt jesuiterna. Detta sällskap sä-
ges nyligen ha för ett pris af flera millioner
inköpt en af de största uppfostringsanstalterna
i grannskapet af Paris, i hvilken en mängd
af stadens förmögnaste personer placerat sina
barn. En egen tillfällighet gör dock att de
vördige fädernas spekulation denna gång nä-
stan totalt misslyckas, ty efter hvad det på-
stås hafva lärarne för afsigt att icke låta sälja
sig med de öfriga inventarierna, utan komma
att förena sig om upprättandet af ett nytt un-
dervisningsetablissement, till hvilket eleverna
från det gamla lära komma att nästan samt-
ligen öfvergå, så att fäderna icke få annat i
behåll än den praktfulla lokalen.
Till och med kapucinerna återkomma till
oss. Flera af dem hafva ankorömit till Paris
endast för att deltaga i begrafningsprocessio-
ner. Ett litet kapell har för deras räkning
blifvit bygdt på -bulevarderna. Deras nakna
fötter med dessa endast med en tåhätta för-
sedda sulor som kallas sandaler behagade till
en början icke särdeles hvarken parisarne el-
ler parisiskorna, men sedermera, vare sig att
man kom under fund med den pittoreska si-
dan af denna fotbeklädnad, eller att den re-
ligiösa synpunkten fick öfverhand, nog af —
dessa fäder som för öfrigt äro ganska respek-
tabla både för sin växt och sitt skägg hafva
omsider snart nog, enligt hvad det synes, för-
värfvat sig parisarnes gunst, och man påstår
att ehuru de voro ganska fattiga då de kom-
mo till hufvudstaden, så stå de sig nu gan-
ska bra.
Allt detta bör icke förvåna — politisk och
religiös reaktion gå alltid hand i hand med
hvarandra.
Men så när hade jag glömt bort dagens
vigtigaste nyhet! Hur har jag i dag kunnat
börja mitt bref med någonting annat än Con-
stitutionnels andra varningsgrad?
Ack, stackars Constitutionnel! ... Att få
hålla till godo med andra varningen och det
just vid samma tid som han i följetong på-
begynt Lhistoire du dernier cheval de VEmpereur
(Historien om kejsarens sista häst).
Regeringen har verkligen visat sig bra o-
tacksam !
Och herr Granier de Cassagnac sedan! Har
han icke haft motgångar nog! Uppsnubbad
af presidenten, desavuerad af Monitörens Com-
munique, afskedad af hr Veron och moralise-
rad af sin hederlige landsman Guerronniere!
Hvilken menniska skulle kunna uthärda så
många olyckor, i synnerhet den sistnämnda?
Ty den är ändå den grymmaste! Hvilken
tröst man får i olyckan af sina medbröder!
Se här ungefär huru man kan öfversätta den
som hr Guerronniere ger hr Granier: Olyck-
lige! Hvad har ni gjort? Presidenten hade
ju ingenting sagt er om sin politik vis-å-vis
Belgien? Ni skulle följaktligen ha tegat. Och
om äfven presidenten hade yttrat något sådant
till er, så hade ni haft så mycket större skäl
att tiga. Om presidenten hade anförtrott er
något, min Gud, skulle ni icke velat tiga, ab-
solut tiga dermed... Ni är oförlåtlig. An-
står. det en regeringens journalist att någon-
sin omtala hvad som säges honom af dem som
makten hafva? o. B. V.
Korteligen, det är af allt detta klart, att re-
publikens. president för framtiden icke kan
göra något sämre än anförtro sig åt herr de
Cassagnac, och icke något bättre än att till
förtrogen taga hr de la rer
. H.
SES ROSRASOLOL