kunde endast i någon ehuru ringa mån lät-
tas derigenom att den litterära och nationellaj
förbindelsen mellan de båda länderna, så vidt
möjligt. vidmakthölls och underlättades.
Den svenska styrelsen, så väl representa-
tion. som regering, synes. emellertid hafva va-
rit så långt ifrån att beklaga förlusten af Fin-
land, att de tvertom tyckas ha betraktat den.
såsom en fördel och sträfvat att göra den så!
fullständig som möjligt. De ha räknat deti
såsom en vinst för Sverige att härifrån ute-
stänga Finlands både materiella och andliga
kultur. Genom orimliga tullbestämmelser för
de. finska landtmannaprodukterna gaf man
dödsstöten åt affärsförbindelserna med Finland
och hänvisade Finnarne till andra marknader.
Men äfven Finlands litterära alster ansåg
man sig böra bortvisa. Böcker, som utgåf-
vos i Finland på finska, kunde fritt införas
hit, hvilket naturligtvis aldrig kom i fråga,
men de svensk-finländska skrifterna, till hvil-
ka vi hade en viss rätt, i det de voro skott
och blommor sprungna ur vår stam, dem
sträfvade man att förvisa härifrån genom att
pålägga dem orimliga tullafgifter, som ännu
i denna stund uppgå till 20 procent, utom en
särskild afgift till handels- och sjöfartsfonden.
Finland lemnade det oaktadt länge fritt till-
träde åt böcker trån Sverige, tills slutligen
Sveriges illiberala beteende framkallade reci-
rocitet i detta fall och svenska böcker iFin-
and äfven belades med 20 proc. införsels-
tull. Nu började man så småningom i Sverige
inse det förderfiiga i dylika prohibitivåtgärder.
Tvenne särskilda gånger, 1845 och 1849, har
svenska regeringen sökt förmå den ryska att
ingå på en öfverenskommelse om ömsidigt
upphäfvande af dessa tullafgifter; men förgäf-
ves. Hos den ryska regeringen kan man un-
derstundom genom kloka åtgärder och ett
lämpligt beteende förekomma tillämpningen
af en eller annan illiberal princip, men har
ett förbud, en tvångsåtgärd af hvad slag som
helst blifvit satt i verket, så är det hardt
nära ett fruktlöst sträfvande att söka få den-
samma återkallad.
Af de ofvan anförda nya bestämmelserna
synes det icke som skulle finska: styrelsen
vara i ringaste mån hugad att upphäfva eller
i den internationella förbindelsens interesse
modifiera den litterära prohibitionen. Isynner-
het för vår skönlitteratur torde dessa bestäm-
melser medföra mehn och afbräck. Den har
visserligen i vårt land utvecklat sig temligen
mycket på bredden; men det vore orättvist
att icke medgifva att den nedlagt månget
frö till utvecklingen af sedlighet och upplys-
ning och att den i betydig mån utgjort ett
medel för läslustens spridande och derigenom
verkat för möjligheten af en solidare litteratur
och för litterär bildning i allmänhet, Numera
skall väl näppeligen nägon enda bellettristisk
bok kunna påräkna någon afsättning i Fin-
land. Redan förut har aftryck af svenska ro-
mäner och åtskilliga andra skrifter egt rum i
Finland; hädanefter skola dylika aftryck bli
allmänna för hvarje interessantare litterär fö-
reteelse af detta slag. De finska förläggarne
hafva hitintills: på ett för dem hedrande sätt
respekterat den litterära eganderätten och för-
skaffat sig vederbörande författares medgif-
vande till de aftryck som de velat upplägga.
Ingen garanti finnes, att sådant framgent, då
denna litterära industri alltmera utvecklar sig,
alltid och af alla skall iakttagas.
Önskligt vore derföre om svenska regerin-
Em medan tid är, toge nödiga mått och steg,
ör att söka få hithörande förhållanden ord-
nade på ett tillfredsställande sätt. De fördrag.
som på sednaste tiden afslutats från Frankri-
kes sida med England, Sardinien och Hol-
land, i afseende på eftertryck, kunna härvid
tjena till föredömen. Man borde äfven kunna
vänta, att den svenska regeringen skulle kunna
bedöma svensk-finländska litteraturens förhål-
lande till Sverige från en annan synpunkt,
än den som blott har afseende på den kon-
tanta vinst, som utbytet af dess produkters
mot vår inhemska litteraturs kan medföra, och
att den derföre så snart som möjligt, till båt-
nad för vårt litterära lif och utan afseende på
om ryska regeringen utlofvar reciprocitet, ville
frigifva den svensk-finländska litteraturen till
införsel, såsom eljest fallet är med all ut-
ländsk och fremmande litteratur.
— Förste bataljonsläkaren vid Svea Artille-
riregemente doktor J. M, Lemchen har enligt
P. T. blifvit utnämnd till regementsläkare vid
samma regemente.
— Till den efter prof. Wahlenberg i Up-
sala lediga professionen, söm bädanefter kom-
mer att benämnas Chemie Medica et Physio-
logie professionen, har endast professorn och
ridd.. d:r Elof Wallqvist sig anmält.
— F. d. landshöfdingen grefve F. Ridder-
stolpe afled här i hufvudstaden sistl. fredag
efter en längre sjukdom, i en ålder af om-
kring sjutio år. Fideikommisset Fiholm öf-
vergår nu till den aflidses son, löjtnanten vid
Svea Garde, grefve C. G: Ridderstolpe:
Den aftidne var son af riksrådet grefve Fredr.
Vilb, Ridderstolpe och E. L. A; Dohna. Född den
19. .Maj 1783. Underlöjtvant vid Svea artilleri
1788. - Fänrik vid Svea. lifgarde- 1801... Löjt-
nant 1806. Kapten 1810. Anställd i neapolitansk
tjenst 1811, 12. Adjutant hos konung Joachim Na-
poleom (Murat) 1811. R. S. O. 1813. Ösfverstelöjt-
nänti armåen 8 åå Riddare af begge Sicitiernas or-
den s. ä. : Öfverste för Dalregementet 1820. Vice
landshöfdiog i Mestmanland 1822. Landshöfdiog
1823. Stäthällare på Westerås slott 1826: Leda-
mot af Strömsholms Slussdirektion 1832: O. N.
0: met St K. 1839. Erhöll sfsked från länds-
höfdingeembetet! 1849. Gift 1816 med Carolina
Ja L: Kolbe, dotter af ; hofkapellisten i Berlin Carl