Article Image
nga steg Ior att betrygga oramngen. ; . UTRIKES KORBESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 6 Juni. Midsommarstiden, som här i Danmark plägar medföra ministerkriser och ministerombyten, har icke heller i år alldeles låtit sin väl signelse uteblifva; ty om än ministeren, omsluten af Carl Moltkes starka arm, i sin helhet hålles tillhopa i fogningarne, är samhälligheten mellan dess särskilda ledamöter dock icke så stor, att icke en eller annan partiell ministerförändring kan ega rum; och en sådan synes nu färdig att inträda. Man har redan länge glunkat om, att det spända förhållandet mellan Carl Moltke och den holsteinska ministern grefve ReventlowCriminil snart måste afbrytas genom en abdikation från endera sidan. Att en sådan icke redan egt rum har mindre berott af brist på förmåga hos Carl Moltke att utstöta sin kollega, än af den omständigheten att det torde vara svårt att finna någon som vill och kan intaga hans plats, isynnerhet då det beryktade geheimerådet Scheel, som bäst af alla skuile kunna gå in i den nuvarande regeringens anda, ännu är en omöjlighet. — Ailmänheten önskar helst den energiske Carl Moltke till minister i Holstein, liksom dess högsta önskan är att få Tillisch till slesvigsk minister, emedan man i denne mans styrelee skulle se ett betryggande för den danska nationaliteten i Slesvig. Men olyckligtvis delar icke Carl Moltke denna åsigt. För att förmedla de olika åsigterna och tillika genomdrifva sin egen mening samt gifva ett exempel på den försonliga, opartiskhet, hvarmed regeringen omfattar så väl den tyska nationaliteten, som vill hafva Carl Moltke till slesvigsk minister, som den danska som önskar honom till minister i Holstein — ärnar den ädle grefvenn lösa den gordiska knuten på ett oväntadt sätt genom att sjelf öfvertaga båda portföljerna, den holsteinska såväl som den slesvigska. Härigenom skall emellertid Carl Moltke råka mellan tvenne eldar. Ty det tyska partiet skall svårligen försona sig med honom såsom holsteinsk minister, och det danska, som alltid byst en välgrundad fruktan för hertigdömenas administrativa förening, som var den egentliga modren till scbleswigholsteinismen och källan till det olycksaliga kriget, skall laldrig förlåta Carl Moltke detta försök att förbinda hvad som efter historiens lära alltid bör vara åtskildt. I Sker emellertid denna sammansmältning af hertigdömenas administration, då skall detta jutan tvifvel leda till en sammanslutning emellan oppositionen hos oss och det parti i Holstein, som förr benämndes nyholsteinare,, för: hvilket politisk frihet alltid varit hufvudsaken och de dynastiska förhållandena underordnade. Förr: eller sednare skola dessa Ibåda partier inse, att de i sjelfva verket kämpa för alldeles samma sak, nemligen en fri !och oberoende existens vid sidan af hvarandra. I Men ministerförändringen, hvarom jag böriJade tala, utsträcker sig äfven till Danmark, d. v. 8. provinsen Danmark och till ett förökande at det danska statsrådets ledamöter. Oaktadt etatsrådet Bang är en departements; maschin af ett ovanligt antal hästars kraft, har :dock tvenne vigtiga portföljer tyngt och nedtryckt honom och han har derföre definitivt lemnat ifrån sig kultusportföljen. Hr Simony, som öfvertagit densamma, bar varit ansedd Isåsom .en duglig direktör under inrikesministeren, men torde näppeligen vara vuxen sin i många hänseenden svåra uppgift, hvartill bland annat hörer framiäggande af en ny lag om folkskolorna. Huru det lyckats hr Siimony, hvilken såsom Landsthingsman hörde till den nationella centern och som är en af ;stiftarne och styresmännen för femte-junijföreniagen, att bringa sina politiska åsigter i iöfverensstämmelse med dem som göra. sig gällande i den nuvarande ministåren, är ännu en gåta som framtiden får lösa. Ingen är inog sanguinisk att tro, att hans inträde i ministåren der skulle verka någon principföränring. ; Det har gladt oss mycket att se, att den svenska generalpostdirektören varit här i Kögenhamn för att lära ett och annat; ty utan fåfängligt sjelfberöm kan man väl säga, att postväsendet här i landet står temligen högt. Synnerligen utmärker sig vår postdirektion på

14 juni 1852, sida 3

Thumbnail