oss föranlåtne ait fästa uppmärksamheten på
ätskilliga betänkliga missbruk: vid sjelfva huf-
vudstadens läroverk, funvo vi icke att Sven-
ska Tidningen ännu då hade ett enda oråd til!
instämmande uti vårt ogillande af missbruken
eller uti vårt yrkande på deras afskaffande.
Ehuru det således fignesamt öfverraskar oss
att förnimma, det vår yrkesbroder numera
både i det ena och andra afseendet synes
hafva kommit på andra och bättre tankar,
kunna vi likväl härvid icke undgå att fråga
oss: Hvad kan vara orsaken till denna plöts-
liga förändring uti redaktionens språk angå-
ende regeringens sätt att behandla en vigtig
reform? Skulle den möjligen vara att söka
uti den omständigheten, att hr Genberg för
trenne månader sedan ännu var statsråd och
sålunda ännu då tillhörde den minister, som
tidningen är kailad att uppbära, men att han
sedan den tiden upphört att vara det och der-
före numera, utan hinder af något munilås,
fritt kan kastas öfverbord såsom en besvä-
rande barlast? .— Man finner åtminstone, ait
redaktionen icke i afseende på f. d. statsråder
hyllar den gamla regeln: de mortuis nil nisi
bene. :
Sjelfva den hyllning, som biskop Genberg
i slutet af artikeln får för ,sin erkändt snill-
rika vårds — vi veta ej af hvad (månne at
kyrkans? eller af läroverkens? eller af medi-
cinalverkets angelägenheter?) — förefaller nu-
mera likasom en smula misstänkt från detta
håll, då man erinrar sig de ord, hvarmed sam-
ma tidning i början af April förkunnade h:
Genbergs timade afgång ur statsrådet och till-
lika helsade hans efterträdare på taburetten.
Vi påminna oss ännu lifligt de kraftiga slut-
orden af denna helsning till den uppgående
solen. De voro:
Om statsrådet Reuterdahl hvarken är den störste
talaren eller det största snillet i sitt ständ, så har
man i ersättning vissheten om att också undgå snil-
lets skoj.n (Sv. Tidn. N:o 79.)
—LZL TD