poleons åtgärder väckt ett så allmänt ogillar
de, som denna hans kränkning af eganderät
tens helgd. Detta ogillande har sökt alla möj
liga utvägar för att manifestera sig. Det ä
isynnerhet anmärkningsvärdt, och ett otvety
digt bevis på sinnesstämningen hos de högr
klasserna af parisersocieteten, att ehuru de:
vid säsongens början var snart sagdt officiel
underrättad, det presidenten önskade att den
na säsong skulle blifva särdeles lysande, si
har dock antalet af de denna vinter gifna ba
ler varit särdeles ringa, om man undantage
dem som gifvits af ministrarne och några an
dra högre embetsmän, som dertill varit ren
af tvungna. Detta förhållande får till stor de
tillskrifvas, icke statskuppen af den 2 Decem
ber, utan konfiskattonen af den. orleanska fa
miljens egendom. Det var kort efter stats
kuppen som L. Napoleons önskan i ämne
framställdes. Flera af de tongifvande damern:
i Paris utfärdade också genast bjudningskor
till baler. Konfiskationsdekreterna utkommo
och omedelbart derefter inställdes alla privat
baler;soch-de damer, som redan utfärdat bjud
ningskort, inhiberade dem. Sedan denna tic
ha: alla bemödanden att: åstadkomma någor
liflighet i nöjenas verld ; varit fruktlös. De
officiella personagernas tvungna glädtighet ha;
gjort säsongens verkliga ödslighet ännu mer:
märkbar, då de egentligen tongifvande vägra
besöka dem. Äfven inom diplomatiska kårer
har det denna säsong varit särdeles stilla
Den enda bal som gifvits af dess medlemma
var preussiska ministern grefve Hartzfeldts.
hvilken onekligen var ytterst lysande.
Emellertid kan säsongen nu sägas vara till
ända, oeh man drager sig tillbaka från poli
tik och baler till sina slott, till kusten, til
baden i Tyskland och Pyreneerna. Äfven re-
publikens president har tagit flykten. Hans
modesti, ehuru eljest just icke alltför stor.
har dock hittills hindrat honom från att be-
gifva sig sjelf till slottet Eu, som eljest skulle
vara en angenäm vistelseort under sommar-
hettan; men han skall utan tvifvel snart nog
uppdrifva sitt mod tillräckligt för att taga äf-
ven detta steg; emellertid nöjer han sig med
S:t Cloud, som väl.också icke kan vara någor
så dålig ersättning.
Lagstiftande kårens medlemmar få dock
stadna qvar ännu så länge, ehuru man ej gel
dem särdeles mycket jatt uträtta. De ärc
också ganska missnöjda och synas liksom
skämmas litet smått öfver den nära nog löj-
liga roll som blifvit dem tilldelad. De hade
väntat att regeringen skulle innan kort upp-
häfva de stadganden, som förbjuda dem att:
tidningarne offentliggöra sina tal och redogö-
relser för sina debatter. Något sådant har
dock icke afhörts. Deras inflytande har sjun-
kit till snart sagdt intet. Före den 2 Dec.,
om en deputerad vände sig till en minister
för att anhålla om en skyddlings anställning
L något publikt embetsverk, var det högst
ovanligt att icke denna begäran bifölls. Nu
är detta inflytande nästan alldeles försvunnet,
och det är utan tvifvel häröfver, som de äro
mest förbittrade, ty att de skulle få någon
afgörande röst i de egentliga statsangelägen-
heterna, derom böra de ej ha kunnat göra sig
några illusioner.
Louis Napoleon, som frågar litet efter sina
agstiftares tycken, tryggar sig vid sin, såsom
han tror, vexande popularitet hos trupperna,
som han oafbrutet smickrar. Han har slösat
dekorationer och medaljer, han har anbefallt
stora fester till armeåens ära, Han utdelar
varje dag bland trupperna ett visst antal bil-
etter till teatrarne, och hvarje afton ser man
simpla soldater på de första logeraderna på
alla teatrar.
Han räknar äfven på landtmännens tillgif-
venhet för namnet Louis Napoleon. De äro
också visserligen ännu sbedragna, men det kan
cke dröja länge förr än de skola finna, det
leras ställning icke är bättre under Louis Na-