-I skandinaviska rikena måtte sammanträda, för att få
-Isaken ordnad pä likformigt sätt, men hittills utan re-
sultat. Lät oss då hoppas, att vi nu -— då också
-jden danska regeringen med stöd af det danska sund-
:I hetskollegium har slutit sig till meningen om karantä-
Inernas onyttighet — få rätt soart se den svenska na-
tionen följa den riktniog, som efterband de flesta
Jef Eu upplysta regeringar bafra beträdt under
loppat a? sednasie decenninm.
UTRIKES KORRESPONDENS.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 3 Juni.
Föga vigt hos lagstiftande kåren, intet hos
senaten.
Sålunda kan man för närvarande resumera
den officiella politiska ställningen inom det
lagstiftande gebitet.
Den administrativa makten sysselsätter sig
med att varna, tidningarne här och hvar i
landet. Få tidningar torde snart finnas öfver
hvilka Damoclessvärdet, den andra-varnin-
gen,, ej hänger. En parisiska yttrade också
för några dagar sedan: ett ordspråk säger,
att en varnad man är starkare än två öfver-
raskade. Inom pressen är allt tvertom. En
varnad tidning kan anses såsom blott hälften
af en hel, och vi skola snart hafva blott tid-
ningshalfvorn.
Men för att öfvergå från styrelsens hand-
lingar, om hvilka för ögonblicket så föga är
att säga, till styrelsens form och -den förän-
dring deri som man förutspått, så bör jag an-
märka att talet om det snart törestående kej-
saredömet något lagt sig, ehuru denna före-
ställning alldeles icke försvunnit ur opinionen.
Den förmodan är ganska allmän, att regerin-
gen, genom att tillåta eller anbefalla oftent-
liggörandet i tidningarne af dessa diplomati-
ska dokumenter, af hvilka synes att de ut-
ländska makterca bestrida Frankrike rättighe-
ten att gifva sig en kejsare, endast vill in-
tressera opinionen för kejsaredömet och drifva
den att yrka derpå genom att uppreta dess
nationalstolthet. Men det synes som skulle
opinionen här varit temligen likgiltig härför,
och man antar att denna likgiltighet, lika
mycket som misslyckandet af hr Heeckerens
mission till Berlin, har framkallat den de-
menti man för några dagar sedan gaf kej-
sareryktena. Denna dementi har gifvit något
större frihet åt frågans diskuterande och en
af småtidningarne har tagit itu med densamma
med en sjelfständighet och skärpa, ovanlig
under närvarande förhållanden, som sannolikt
endera dagen skall inbringa den en varning,.
Det är emellertid anmärkningsvärdt, att trots
den tvångströja som blifvit pålagd pressen,
de oberoende tidningarne likväl begagna hvarje
möjlighet att gifva ett uttryck åt de åsigter
de under bättre dagar förfäktat. Det nyss-
nämnda bladet insåg att regeringen ej kunde
straffa ett angrepp på kejsaredömet samma
dag som den sjelf högtidligen desavouerat alla
rykten derom, och det begagnade tillfället att
helt oförbehållsamt uttrycka sin mening. Så
ser man 3å en annan sida Siecle i en ljun-
gande artikel uttala sin harm öfver Granier
de Cassagnac för hans oförskämda anfall på
Belgien. Hugget träffar naturligtvis med hela
sin styrka regeringen, som tillåter offentlig-
görandet af en dylik nidskrift i sin halfoffi-
ciella organ, men den smula convenance, som
hon ändock måste iakttaga mot en främmande
makt, förhindrar henne att utgjuta sin vrede
öfver pSiecle. 5
Ett område på hvilket pressens verksamhet
blifvit mest förlamad är nyheternas. Som ni
vet är vår nya presslag särdeles drakonisk i
hvad som rör utspridandet af falska rykten
och underrättelser,. Vid meddelandet af så-
dana nyheter, som möjligen kunde gifva an-
ledning till en anklagelse -på grund af dessa
lagstadganden, hade tidningarne derför tagit
sin tillflykt till uttrycken det säges,, pvi
kunna ej garantera tillförlitligheten häraf,
ryktet torde fordra bekräftelsex, o. s. v. Men
äfven denna utväg tillstängdes snart af veder-
börande. En communique i Monitören un-
derrättade tidningsutgifvarne att de ingalunda
skulle undgå ansvar för falska nyheter, der-
före att de beledsagat dem med en af dessa
vanliga reservationer. Nu ges det en mängd
förhållanden om hvilka man kan hafva full
visshet, men hvilkas juridiska bevisande dock
möter svårigheter. Allt sådant, då det är af
en för regeringen misshaglig natur, kan följ-
aktligen aldrig komma till offentligheten. Jag
vill citera ett exempel. Det påstås allmänt
att statsrådets kommission, och i synnerhet
dess rapportör, hr Corundet, i den orleanska
frågan uttalat sig för domstolarnes kompetens.
Jag har redan omnämnt ett i början gängse
rykte, att mellan statsrådets vice president, hr
Baroche, och Louis Napoleon af denna anled-
ning en scen egt rum, dervid det varit fråga
om hr B:s afskedstagande. En annan långtl
sannolikare version säger, att det varit herr
Corundet som företett L. Napoleon sitt be-
tänkande och att den gistnämnde, då han fannl
att det ej motsvarade hans förväntan, skullel
ha yttrat: Jag märker, min herre, att det re-
,sultat, hvartill ni kommit, är fiendtligt mot
regeringen, och ni klandrar dekretet af den
;22 Januari. Det är bra; och jag förmodar
vatt ni ingifvit er afskedsansökan,. Alldeles
icke, prins, var svaret, xoch ej heller äm-l
nar Jag göra det,. Nåväl, i sådant fall, min
sherre, blir ni entledigad.. Då hr Corundet
berättade denna tilldragelse för sina medbrö-
der i kommittgen, så tillkännagåfvo de som
hade uttalat sig mot dekretet af den 22 Ja-
nuari, att om presidenten skulle sätta sin ho-
telse i verket, så skulle de i massa ingifva
sina afskedsansökningar. : :
Antagom nu att en tidning om dessa saker
erhölle de tillförlitligaste underrättelser; den
skulle dock icke våga offentliggöra dem. In-:
gen fransk tidning har heller tålat derom.j:
Regeringen skulle helt enkelt förklara under-l:
rättelsen för falsk, och det vore ej lätt att be-l
visa motsatsen.
Jag nämnde i förbigående de orieanska de- :
kreterna. Måhända har ingen af Louis Na-!i
SKYE SEEN RNE STEENA NE ATT
rättelse seit, inga äfventyr mött oss, intet som