STOCKHOLM, den 12 Juni,
Ibland de många hotande genombrotten af
en i samhällets rot gäsande förstörelseprincip;
som på sednare tider uppskrämt ordningens
vänner, har under de närmaste veckorna intet
antagit en så förskräckande karakter, som den
af nägra arbetare och mera obemedlade per-
soner här i sjelfva hufvudstaden anlagda pla-
nen till en zevolution, väl ej i den genom
många århundradens höga traditioner sanktio-
nerade metoden att äta, men deremot i det
nästan genom lika helig häfd vördnadsvärda
sättet att förskaffa och. tillreda födoämnen.
Dessa beklagansvärda vilseförda hafva nemli-
gen ej allenast kommit på den tanken att ge-
mensamt inköpa födoämnern, utan äfven fattat
den syndiga och mot all -nnaensklig ordning i
grund stridande åsigten, att genom en helt
och hållet eller delvis gemensam beredning fö
kostnaden för sitt uppehälle ännu ytterligare
nedsatt, i det de resonera så, attett kök som
kokar mat åt två personer med mindre kost-
nad kan bereda föda åt fyratio, än om map
underhåller nitton ytterligare kök: De nya
jakobinerna reste sin blodröda upprorsfana, på
hvilken lästes det olycksdigra. ordet matasso-
ciationer.
Aftonbladet har några gånger yttrat sig till
fördel för denna revolutionära id6, eller åt-
minstone funnit den ganska resonlig och alls
icke äfventyrlig. Detta har utan tvifvel full-
bordat att injaga bäfvan hos de allvarsamma
sinnena. Först tycktes man temligen allmänt
hylla det nya associationsförslaget, och sökte
till och med att opåkalladt, om också med
omisskänlig välmening, öfvertyga de associa-
tionslustige att de behöfde och borde mottaga
penningbjelp af samhällets bättre lottade och
mera bildade klasser. Vi veta ej om denna
erbjudna-hjelp- tillbakavisades, -men visst är
att den konservativa pressens båda ytterlighe-
ter, den förnäma och den icke förnäma, i vanlig
enighet bestämdt uppträdde mot företaget, och
Svenska Tidningen har först i JM 117 lemnat
rum åt en insändare, som väl gillar det ge-
mensamma uppköpet, men deremot förklarar
den gemensamma förädlingen såsom för fa-
miljelif och sedlighet alldeles förstörande, och
sedan i ett bihang till JM 137 ytterligare ut-
arbetat det af denne insändare uppspelta temat.
Vi äro fullkomligt ense med Sv. Tidningen,
att samhällets ordning hvilar på ett omsorgs-
fullt bevarande af familjebanden, men vi skilja
oss, som det synes, betydligt från vår med-
broder i ågsigterna om det innersta väsendet af
dessa familjeband. De författare som i Sv.
Tidningen behandlat denna fråga tyckas ej
kunna tänka sig den husliga härden utan en
kokande grötgryta, omkring hvilken husmo-
dren och hela den qvinliga delen af familjen
stå och arbeta med vispen i deras anletes
svett. Den inre, mera andliga sidan af hem-
mets gemensamhet tyckes för dem icke ha
någon verklighet, då de frukta för familje-
bandens upplösning om husmodren upphörde
att sjelf laga all maten — nemligen hos de
fattiga. De måtte tro att männen skulle älska
sin fustru. mindre, eller barnen sin moder, om
gemensara arbetsflit. förskaffade dem en fär-
dig bereda måltid, än om husmodren sjelf
sysslat bort hela sin dag med grofarbetet af
matlagningen. Det är matfabrikationen som i
de ras ögon gör hemmets poesi. Den mest
årleksfullt. sanrmanslutna familjegrupp skulle
för dem ej hafva något intresse, om familje-
bordet dukades utan att köksångorna smekte
aktorganer.
Jeras 1ukiO0 författaren i Sv. T. påstår att
so De tioner kunna lyckas i Frankrike och
teg efter hans förmenande familjeban-
rg så i grund upplöst, men icke på något
t ställe. Han vet då icke eller aktar sig
neat att omtala, att hushållsmekanismen in-
Boa des är så förenklad som i Nordamerika
och England, oaktadt familjelifvet ingenstädes
anses ega större helgd och skänka mera lycka
åt de enskilda: och trygghet åt samhället än
just i dessa länder. Det är friheten från det
grofva slafveriet i hushållet som ger den ne
saxiska qvinnan hennes höga intellektue a
och moraliska rang, äfven i de obemärktare
stånden; Vi påminna om författarinnan till
rPerlan bland dagar... Skulle arbetarinnan stått
svettig i ett svenskt kök från morgon till
qväll, hade hon aldrig haft tid att utbi - Ne
själskrafter och ännu mindre haft sinne derför.
Det är samma mellanhandel mot hvilken Sven-
ska Tidningen förklarar krig, som skänkt a
engelska arbetarfamiljen den oskattbara lyckar
att för ringa kostnad kunna emottaga sina fö.
doämnen i förädladt skick, så att ej hustrur
och dottren behöfva att föröda sin dag med
deras tillredande. I Amerika lefva de flest
unga familjer utan hushåll, i hoteller och si
kallade boarding houses. Detta är något vid:
värre än den gemensamma matberedningen
som Sv. T. säger leda till en förbannelse
en känsla af ett gästgifverilif, beröfvadt all
den dagliga trängre gemensamhetens och enig
hetens välsignelsers, Och likväl hafva Ame
rikas ädlaste och dygdigaste- familjer lefvat
och lefva ännu, långa tider på detta sätt. De
är något helt annat än köksoset och mjöl
dammet som a brsläe den trängre ge
nsamhöetens välsignelser.. —
Vi känna många hushåll, till och med
Stockholm — ty så långt har det onda kom
mit — der hustrun genom sina litterära gå!
vor, sina kunskaper i ett fint och för henn
passande yrke, eller genom sina artistiska in
sigter lemnar rikliga bidrag till. husets väl
stånd. Smakar i ett sådant hem den hem
tade måltiden, lätt köpt för en ringa del :
produkten utaf makarnes förenade arbete, säxo!
än om hustrun uppoffrat de ädlare och mera ir
bringande sysselsättningarne, för att bered
den med sina egna händer? Eller hafva ba
nen mindre vördnad och kärlek för en mo
som har tid att egna en större del af sin da