STOCKHOLM, den 12 Juni, Ibland de många hotande genombrotten af en i samhällets rot gäsande förstörelseprincip; som på sednare tider uppskrämt ordningens vänner, har under de närmaste veckorna intet antagit en så förskräckande karakter, som den af nägra arbetare och mera obemedlade personer här i sjelfva hufvudstaden anlagda planen till en zevolution, väl ej i den genom många århundradens höga traditioner sanktionerade metoden att äta, men deremot i det nästan genom lika helig häfd vördnadsvärda sättet att förskaffa och. tillreda födoämnen. Dessa beklagansvärda vilseförda hafva nemligen ej allenast kommit på den tanken att gemensamt inköpa födoämnern, utan äfven fattat den syndiga och mot all -nnaensklig ordning i grund stridande åsigten, att genom en helt och hållet eller delvis gemensam beredning fö kostnaden för sitt uppehälle ännu ytterligare nedsatt, i det de resonera så, attett kök som kokar mat åt två personer med mindre kostnad kan bereda föda åt fyratio, än om map underhåller nitton ytterligare kök: De nya jakobinerna reste sin blodröda upprorsfana, på hvilken lästes det olycksdigra. ordet matassociationer. Aftonbladet har några gånger yttrat sig till fördel för denna revolutionära id6, eller åtminstone funnit den ganska resonlig och alls icke äfventyrlig. Detta har utan tvifvel fullbordat att injaga bäfvan hos de allvarsamma sinnena. Först tycktes man temligen allmänt hylla det nya associationsförslaget, och sökte till och med att opåkalladt, om också med omisskänlig välmening, öfvertyga de associationslustige att de behöfde och borde mottaga penningbjelp af samhällets bättre lottade och mera bildade klasser. Vi veta ej om denna erbjudna-hjelptillbakavisades, -men visst är att den konservativa pressens båda ytterligheter, den förnäma och den icke förnäma, i vanlig enighet bestämdt uppträdde mot företaget, och Svenska Tidningen har först i JM 117 lemnat rum åt en insändare, som väl gillar det gemensamma uppköpet, men deremot förklarar den gemensamma förädlingen såsom för familjelif och sedlighet alldeles förstörande, och sedan i ett bihang till JM 137 ytterligare utarbetat det af denne insändare uppspelta temat. Vi äro fullkomligt ense med Sv. Tidningen, att samhällets ordning hvilar på ett omsorgsfullt bevarande af familjebanden, men vi skilja oss, som det synes, betydligt från vår medbroder i ågsigterna om det innersta väsendet af dessa familjeband. De författare som i Sv. Tidningen behandlat denna fråga tyckas ej kunna tänka sig den husliga härden utan en kokande grötgryta, omkring hvilken husmodren och hela den qvinliga delen af familjen stå och arbeta med vispen i deras anletes svett. Den inre, mera andliga sidan af hemmets gemensamhet tyckes för dem icke ha någon verklighet, då de frukta för familjebandens upplösning om husmodren upphörde att sjelf laga all maten — nemligen hos de fattiga. De måtte tro att männen skulle älska sin fustru. mindre, eller barnen sin moder, om gemensara arbetsflit. förskaffade dem en färdig bereda måltid, än om husmodren sjelf sysslat bort hela sin dag med grofarbetet af matlagningen. Det är matfabrikationen som i de ras ögon gör hemmets poesi. Den mest årleksfullt. sanrmanslutna familjegrupp skulle för dem ej hafva något intresse, om familjebordet dukades utan att köksångorna smekte aktorganer. Jeras 1ukiO0 författaren i Sv. T. påstår att so De tioner kunna lyckas i Frankrike och teg efter hans förmenande familjebanrg så i grund upplöst, men icke på något t ställe. Han vet då icke eller aktar sig neat att omtala, att hushållsmekanismen inBoa des är så förenklad som i Nordamerika och England, oaktadt familjelifvet ingenstädes anses ega större helgd och skänka mera lycka åt de enskilda: och trygghet åt samhället än just i dessa länder. Det är friheten från det grofva slafveriet i hushållet som ger den ne saxiska qvinnan hennes höga intellektue a och moraliska rang, äfven i de obemärktare stånden; Vi påminna om författarinnan till rPerlan bland dagar... Skulle arbetarinnan stått svettig i ett svenskt kök från morgon till qväll, hade hon aldrig haft tid att utbi Ne själskrafter och ännu mindre haft sinne derför. Det är samma mellanhandel mot hvilken Svenska Tidningen förklarar krig, som skänkt a engelska arbetarfamiljen den oskattbara lyckar att för ringa kostnad kunna emottaga sina fö. doämnen i förädladt skick, så att ej hustrur och dottren behöfva att föröda sin dag med deras tillredande. I Amerika lefva de flest unga familjer utan hushåll, i hoteller och si kallade boarding houses. Detta är något vid: värre än den gemensamma matberedningen som Sv. T. säger leda till en förbannelse en känsla af ett gästgifverilif, beröfvadt all den dagliga trängre gemensamhetens och enig hetens välsignelsers, Och likväl hafva Ame rikas ädlaste och dygdigastefamiljer lefvat och lefva ännu, långa tider på detta sätt. De är något helt annat än köksoset och mjöl dammet som a brsläe den trängre ge nsamhöetens välsignelser.. — Vi känna många hushåll, till och med Stockholm — ty så långt har det onda kom mit — der hustrun genom sina litterära gå! vor, sina kunskaper i ett fint och för henn passande yrke, eller genom sina artistiska in sigter lemnar rikliga bidrag till. husets väl stånd. Smakar i ett sådant hem den hem tade måltiden, lätt köpt för en ringa del : produkten utaf makarnes förenade arbete, säxo! än om hustrun uppoffrat de ädlare och mera ir bringande sysselsättningarne, för att bered den med sina egna händer? Eller hafva ba nen mindre vördnad och kärlek för en mo som har tid att egna en större del af sin da