len i fara. Skulle deremot L. Napoleon, se-;j
Jan han blifvit kejsare, hafva anspråk att
fortsätta den Napoleonska dynastien, det vill
säga uppträda såsom farbrodrens arfvinge,j
eller att grunda en ny, det -vill söga öfver-
lemna sin värdighet i arf åt möjligen blif-
vande afkomlingar, då skulle makterna handla
å annat sätt. Vi förbigå de doktrinelia di-
stinktionerna mellan en regering de fait och
de droit, hvarpå denna del af korrespondensen
sår ut. Hufvndsaken är att stormakterna al-
drig kunna medgifva. att suveränetet uppstår
på annat sätt än genom födselns eller tbron-
följdens rätt och att den ej heller kan öfver-
jåtas annorlunda än i kraft af denna rätt.
Revolutionernas vexlingar eller den allmänna
valrättens nyckfulla beskaffenhet, säga kabi-
netterna, kunna möjligen uppdråga högsta
makten åt en oberättigad individ. Makterna
hade haft rätt att med stöd af 1314 och 15
årens fördrag uppträda mot. 1848 års fait
accompli, i Frankrike. De hafva ej gjort det.!
Den temporära innehafvaren af en sådan makt!
må derföre utöfva hvad som blifvit honom
ill utöfning anförtrodt, men utan att ingripaj
grundprinciperna för Europas politiska för-
fattning. ;
Hufvudsumman af kabinetternas beslut är
den, att om Ludvig Napoleon utropas till
kejsare och en sådan förändring i Frankrikes
regeringssätt är följden af ett efter allmän!
rösträtt afgifvet votum, så skola de europeiska
kabinetterna, så vida valet är blott personligt
och på lifstid, erkönna en ,fait accompli, och
icke rubba de diplomatiska förbindelserna med
Frankrikes regering. Ryssland, Österrike och!
Preussen skulle förmodligen i detta fall in-
rymma åt honom samma rang gom Polens
fordna konungar, hvilkas makt äfven berodde
på val och som icke från sina förfäder mot-
togo eller åt sina efterkommande öfverlem-
nade några rättigheter; men äfven ett sådant
erkännande kunde blott gifvas under vissa
vilkor, nemligen att Frankrike skall ställa ga-
rantier för fredens bibehållande, lofva att re-
spektera alla bestående traktater och afstå
från alla försök att utvidga siit område. Un-
der dessa vilkor kunde stormakterna beqväma
sig att med den nye kejsaren underhålla saråma
diplomatiska förbindelser som hittills egt rum
mellan dem och presidenten. Längre skulle
de icke gå, och så snart det blefve fråga om
ett ärftligt kejsaredöme eller en bonapartistisk
dynasti, skulle de bestämdt vägra att erkänna
den nya regeringen. Vi förmoda att franska
folket sjelf lärer befria stormakterna från ett
gå besvärligt alternativ.
Om man af det mystiskt diplomatiska språ-
ket ej i dessa noter blir alltför klok på hvad
stormakterna ämna företaga sig, i den at dem
förutsedda händelsen att Louis Napoleon ej
nöjer sig med den personliga kej:arevärdig-
heten, så blir man det ännu mindre af den
depesch, som de-sista dagarne ingått till Pa-
ris, - såsom frukten af en konferens mellan
franska ministern m:r De la Cour och öster-
rikiska utrikesministern grefve v. Buol-Schau-
enstein, och hvarvid ryska ministern grvef
Nesselrode var närvarande. : Både Rysslands
och Österrikes regeringar förklarade genom
deras ombud, att de å ena sidan ppå intet
vis, ville blanda sig i någon stats inre ange-
lägenheter, men å andra sidan strängt yrka på
jakttagandet af 1814 och 15 års fördrag, hvil-
ka de i nödfall ämnade försvara med hela sin
vapenmakt. I denna depesch förekomma ej en
enda gång orden republik eller kejsardöme,
och man får icke veta, huruvida återstälan-
det af det ärftliga kejsardömet i Frankrike hör
till landets inre angelögenheterv. Den fran-
ska regeringen har i sitt svar iakttagit samma
hemlighetsfulla dunkelhet, och nämner hvar-
ken Wienerfördrag eller kejsardöme. Den
försäkrar blott i allmänhet om sin kärlek till
freden och sin beredvillighet att med de öf-
riga stormakterna alltid -och allestädes med-
verka till fredens och ordningens upprätthäl-
lande, men slutar med att prinsen-presiden-
ten icke ryggade tillbaka för vexlingarna af
ett europeiskt krig, i fall det blir nödvändigt
att med vapenmakt skydda franska folkets
suveränetet, hvilken betyder dess oinskränkta
rätt att efter godtfinnande förändra sin rege-
ringsformn,
Man ser åtminstone häraf, att det för den
heliga alliansens representanter gifves ett he-
ligt, hvilket man ibland varit frestad att be-
tvifia, nemligen dynastiernas gudomliga rött.
— Då Svenska Tidningen beslöt att refor-
mera pressens moral hade den lyckligtvis haft
den omtänksamheten att försäkra sig biträde