Sådana åsigter synas också i allmänhet ha varit antagna i Sverigei fråga om statens mellankomst vid andra allmänt nyttiga företag, såsom kanalanliggningar, strömrensningar, hamnbyggnader, sjöuttappningar och sänkningar, hvarjehanda vägförbättringar, m. m. Staten har icke direkte ingripit 1 dessa företag, utan med afseende på deras beskaffenhet och sina egna tillgångar lemmat biträde och uppmuntran åt den enskilda eller kommunala företagsamheten. Dessa åsigter ha äfven legat till grund för de understöd som blifvit af ständerna beviljade för jefnvägsanläggningar, bland hvilka räntegarantien för jernvägen mellan Mälaren och Wenern är det hufvudsakligen märkbara. I fall staten i ett så kapitalfattigt land som Sverige skulle lemna den enskilda företagsamheten utan allt understöd i fråga om så kostbara anläggningar som större jernvägar, är det mer än sannolikt, att några sådana icke på mycket lång tid och kanske aldrig skulle komma till stånd. Detta blefve emellertid en desto kännbarare förlust, som den drabbade icke blott det industriösa lifvet och landets hela ekonomiska kultur, utan äfven motverkade den politiska styrka som ett folk erhåller i så mänga afseenden genom lättheten att medelst jernvägarne förena och koncentrera sina krafter samt på sätt och vis hela sitt sociala och politiska lif. Kan Sverige mera än andra riken undvara en dylik häfstång, och om det icke kan det, bör den ej för dess erhållande göra någon uppoffring? Att riket icke utan. skada kan vara i afsaknad af jernvägar ha vi förut antydt; men nu är fråga om de uppoffringar som det bör åtaga sig för sådana vägars erhållande. I detta hänseende äro vi, oaktadt vårt varma deltagande för användandet af den nyare tidens stora uppfinningar till befrämjande af nationens förkofran, dock af den åsigt att man här såsom i alla andra ekonomiska frågor, och till dem höra jernvägarne dock i främsta rummet, måste se på sina tillgångar och på de resultater, som med någorlunda sannolikhet kunna förväntas. En nation bör likaså väl som den enskilde akta sig för vidlyftiga affärer; men hvad den nu ifrågavarande jernvägen vidkommer, så är den kostnad som deraf kan drabba statsverket icke af den beskaffenhet, att den öfverstiger tillgångarne. För betäckandet af denna kostnad erfordras icke något statslån och icke heller någon tillökning 1 beskattningen. Det är sannolikt, att jernvägen till en ej ringa del sjelf betalar sina kostnader, äfvensom det är ganska säkert att den rörelse den framdeles åstadkommer skall i mer eller mindre mån bidraga att öka statsverkets inkomster. Man kan derföre icke annat än anse de af jernvägens motståndare framställda alternativerna: jernvägens förkastande eller ett olycksbringande statsskuldssystem, för alldeles oriktiga. Jernvägen kan nemligen utföras utan antagande af detta system och kostnaden för den kan knappt bli så stor som den årliga kostnaden för ett af våra värfvade kavalleriregementer. Månne jernvägen icke i alla fal blir mera nyttig för landet, till och med för dess försvarsverk, än ett af dessa regementen? a a s s .