I dan; hr Granier de Cassagnac har ännu icke
Irest sig efter detta slag, ty såsom hufvudre-
I daktören af la Presse anmärker i det han
gör sig till domare i saken, hr Granier de
Cassagnac har icke svarat på hr Moles de-
menti annat än genom en ny försäkran, lika
obevist som den första, — det vill säga, att
han icke svarat alls. :
I anledning af dessa generalerna Changar-
niers och Lamoricieres bref harjag hört mån-
Igen fråga, huru regeringen, så ömtålig för all
Islags opposition, har kunnat icke blott tillåta
utan sjelf vilja dessa brefs offentliggörande?
Orsakerna dertill äro, enligt min tanka:
1:o Hvad den än må ha gjort, så skulle
brefven likväl blifvit kända. Man-skulle, så-
som så ofta tillförene skett, ha skurit ut dem
ur utländska blad och per posto expedierat
dem till Paris, till Frankrike, och jag kan i
detta afseende döma af egen erfarenhet, ty
jag hade läst Changarniers bref långt innan
det offentliggjordes.
Att undandraga dem offentligheten det hade
endast varit att lifva och skärpa nyfikenheten.
2:o Genom att publicera brefven beredde
man sig fördelen att kunna besvara dem, ned-
sätta dem; och detta utan att, under sakernas
nuvarande tillstånd, behöfva frukta det en
skarp och liflig replik tog deras parti och af-
slöjade svärtningsförsöken. Det var följakt-
ligen en ren vinst att offentliggöra dem.
3:o Tror jag man måste medgifva att de,
såsom jag ofvanföre anmärkt, i en viss grad
saknade takt och måtta. Det ges tillfällen då
man måste låta andra förarga sig för sin räk-
ning. Hrr Changarnier och Lamoriciere hade
icke riskerat något genom att tillämpa denna
grundsats. De skulle sannerligen 1 Frankrike
funnit nog många som varit beredda att vred-
gas i deras- ställe. Genom att handla annor-
flunda gåfvo de hugg på sig. Detta kunde
endast, såsom äfven skett, stärka vederbö-
rande i beslutet att offentliggöra brefven.
Allt detta var icke tillämpligt på grefvens
af Chambord bref, som har en helt annan
karakter och en helt annan betydelse.
Medan jag talar om edsvägran så bör jag
nämna, att. den inom departemental- och kom-
munalråden blifvit långt talrikare än man för-
modät i de stora städerna och bland utmärkta
och betydande män. Man: citerar en mängd
celebra namn inom den fordna parlamentari-
ska, den finansiella och den lärda verlden.
Afven medicinen har sina skrupler. En bland
de ryktbaraste och lärdaste professorerna vid
medicinska fakulteten i Paris, doktor Chamel,
har i dessa dagar ingifvit sin afskedsansökan,
emedan han. ej vill aflägga trohetseden. Man
anser det ju i allmänhet för ett dåligt tecken
då den sjuke öfvergifves af läkaren.
Men vare härmed huru som helst, denna
I.sä allmänna edsvägran är ett ganska anmärk-
ningsvärdt factum. Huru skulle det då gått
om presidenten hade fordrat trohetsed af ad-
vokaternal Han har varit klok nog att icke
göra det. Om han gjort det, skulle han blif-
vit öfversvämmad af vägranden.
Men det skulle vara orätt att framställa sa-
longerna såsom uteslutande sysselsättande sig
med de saker hvarom jag här ofvanför talat.
Försäljningen af marskalk Soults taflor har
äfven ganska mycket sysselsatt den eleganta
pariserverlden. Det är bekant att detta gal-
leri inneköll ett stort antal präktiga mäster-
stycken ur spanska skolan. .
Marskalkens son har återinropat flera taflor
af värde, bland andra den heliga jungfruns
födelse af Murillo, som gick till 90,000 fr.
Hela galleriet, utgörande 177 faflor, har in-
bragt tillsammans 1,477,530 fr.
En internationel strid fördes om Maria be-
bådelse, af ofvannämnde store spanska mäö-
stare.. Lord Hertfort och en rysk agent gingo
båda till 500,000 fr. Ett anbud för spanska
regeringen gick ända till 585,000 fr. Frank-
rike blet slutligen segrare. Taflan inropades
för museum i Louvren till ett pris af 586,000
francs.
Man har hört flera allvarsamma anmärk-
ningar öfver detta sätt att bortkasta öfver en
i million. Louvren köpte blott denna enda
tafla. -
Hertigen af Caliera,. grefvarne Pozzo di
Borgo och Duckatel, lord Hertfort m. fl.
gjorde inrop till enorma priser.
Oaktadt dessa afledande ämnen har man
dock icke alldeles glömt bort den stora poli-
tiken, och denna har, såsom ofta tillförene
händt, framträdt i synnerhet i den finansiella
frågans skepnad... Denna synes: göra lagstif-
taride kåren stora bekymmer. En af dess
medlemmar har i en ministeriel tidning utta-
lat sig ganska oförbehållsamt i ämnet. Han
säger oss rent ut, att det i 1853 års budget
förutsedda deficit af 40 millioner, långt ifrån
att minskas, tvertom efter all sannolikhet skall
betydligt öfverskridas; och han skattar till 728
millioner den brist som vid 1853 års slut skall
förefinnas i våra finanser. Han tillägger att
den bästa regering dock är böjd att depensera
för mycket. Lagstiftande kåren, menar han,
skall motverka denna böjelse. Den bör var-
samt hushålla med statens medel, med nog-
grannhet vaka öfver deras användande, mot-
sätta sig löneförhöjningen åt embetsmännen,
nedsätta krigsbudgeten, återinföra saltskaiten!
Hvilket heroiskt mod ådagalägger icke denna
herre! Skada blott att det hela bar alltför
starkt tycke af en manöver, genom Hvilken
men: på samma gång vill visa att pressen ännu
för öppet uttala sig öfver landets angelägen-
heter -och trösta herrar deputerade med att-de
gj äro så helt och hållet nollor som en och
annan bland dem på sista tiden börjat tycka.
Emellertid, stum af beundran öfver ett så-
dant mod, måste jag här sluta för i dag.
, Ar ie
RA m irrar ARK UM
fr ME RN br rr Jr fört br
-- st ms - KA
0 rd RR -- Ä AS ÖRA VA LER RR AR
Dom un
OA E mm OO Q Ft IN
or DD OLA LR S tm
ng
LITTERATUR
Resa i Förenta Staterna af P. A. Siljeström.
Första Delen. Stockholm, 1852. 8:o (XIV
och 424 sidd. jemte flera träsnitt).
Ås (Forts. fr. N:o 123).
Hr Siljeström har under gin resa i Förenta
Staterna ..företrädesvis gjort bildningen och
bildningsmedlen derstädes till föremål för sina
Forlag RR AF RA RR