gen af denna riksvigtiga angelägenhet. Säsom ett i
fel har det hittills icke ansetts, derest en fråga skär-oc
skädats från olika synpunkter, och deputerade kunna te
r iogen del medgitfva, att dera: ätgärd i detta
rende öfrerskridit, vare sig grundlagarnes eller grann-!p:
lagenhetens gränsor. ie
Det är ganska möjligt, att den princip, som ligger im
till grund för deputerades åsigter, rörande den storaji
fördelen af alla grundräntornas förvandling och be-fö
stämmande i en fix penniogeskatt, icke ännu på länge sr
vinner statsmakternas bifall; men -deri ligger inga-!le
lunda något bevis för principens oriktighet. Är af-!st
sigten verkligen att, sävidt sig göra låter, underlätta hs
den hårdt betangade skattejorden, och attfördenskulll! O
en rättvis skatteförenkling skall tillvägabringas, såjo
kommer i alla fall denna princip att blifva den gäl-jat
lande, äfven om en eller annan mansälder gär tilllfö
ända under fortsatt strid mot densamma. fj
Den är icke nägot hugskott, nägot foster af den!m
nyare tidens radikalism, eller af en oförsökt theori;
iy 1718 ärs Jordeboksmethod, af Kongl. Maj:t gilladS
och stadfästad äret förut, samt under flera derpåföl-e!
jande är tillämpad, hvilar nättopp på denna princip, å
hvilken ock af allmogen med stor kärlek och beläten-2
bet omfattades och — hvad som är märkligt — just5.
under en period, då landets ekonomiska ställning nära ni
nog var förtviflad, då jordbruket, handeln och närin-pi
garne, genom längvariga krig och otillräckliga kom-jZ
aunikationsmedel, stodo på en ojemförligt lägre ständ-;n
punkt än nu. : Pp
Vi vilja icke erinra derom, att samma jordbeskatt-!D
ningsprincip, för hvars antagande vi yttrat oss, inomiel
flera andra europeiska stater, sedan läng tid tillbaka; 5
ir antagen, och att just dessa stater stä längt fram-
för. Sverge i odling och välmäga — tillvägabragt, omd
ej helt och hället, dock till en stor del: genom deras:ist
väl ordnade beskattningssätt; utan vilja blott påminna oc
lerom, att grundräntorna inom Skåne, Biekioge, Bo-lof
hus län, Jemtland och Herjeädalen, sedan dessa land-te
skap med Sverige införlifvades, utgätt utan förvand-!te
ling, och säledes, säsom oberoende af markegångs-!g
priserna, icke varit underkastade den förhöjning som
inträftat uti öfriga delar af riket. Genom de stigande! n
varupriserna har sålunda ett kronoskattehemman t. ex. im
inom Upsala län, hvars ränta ursprungligen varit be-j)E
stämd till 13 rdr 21 sk. 3 rst., ökats till 113 rdr 37k
sk. 7 rst., under det att ett hemman inom Malmöbus
län, hvars ränta bestämdes till rdr bko 19: 45. 6.,s
utgör densamma oförändrad; till följd hvaraf skatte-
jorden i alla nyssnämnda provinser stär i vida högre!st
värde, än i rikets öfriga landskap. te
Tala icke dessa förhållanden tillfyllest för billighe-st
ten af att ett lika beskattningssäts för hela riket till
vägabringas, så att icke jordegarne uti vissa provin-
ser mer än i de öfriga må erhälla förökning uti sinala
skattebördor, just genom en ganska trolig fortgåendeld
stegring af varuvärdena? N
Ingen, som eger kännedom om de nu utgäende
grundräntornas antal och beskaffenhet, kan förneka,
att de utgöra det största hindret för skattejordens sti-
gande kultur. Det kan lätt ådagaläggas, att mer änjst
hälften af skattejordens afkastning ätgär till den år-Ir
liga beskattningens gäldande. Skattejorden, såsomjm
egande det lägsta saluvärdet — en följd af de härda jte
atlagor som drabba. den — eges och köpes af deld
minst bemedlade jordbrukarne; men, emedan dessa
sakna nödigt kapital för jordbrukets bedrifvande, koza-)K
mer detta att fortfarande stå på en lägre kulturgradjfå
in den privilegierade jorden, hvilken, säsom kändtai
ir, för sina lägre skatter stäriflerdubbelt högre värde lm
än skattejorden. si
Det torde säledes få antagas, att framställningen, n
huruvida räntegifvarne skulle vilja bibehålla det nu-lf
varande beskattningssättet, blifvit gjord, antingen till-jn
följe af bristande bekantskap med detsammas storalh
;lägenheter, eller ock utan allvar... Under- snart ettita
och ett halft århundrade ha detta beskattningssättsiv
brister och förderflighet varit erkända, och, då enjf
säng Lt boskattmningsräsondo får sin ogon historia,
m
sommer den att i bjerta drag teckna det gäckeri,ö
som med skattejordsegarne bedrifvits. f
Men så af behofvet påkallad, som en ändamålsen-
lig, d. v..s. på rättvisa grundet genomförd skatte-s
reform än är, likaså vigtigt är det att tillse, detickeo
den föreslagna reformen, för den redan bärdt betun-f
gade skattejorden, har skabteförhöjning till följd. D
Deputerade hafva redan vid förra sammanträdet fö
Sppet uttalat sin fruktan för det kongl. förslagets följ-S)
der i denna riktning, och då detta är deputeradesv
fullkomliga öfvertygelse, böra de icke klandras der-
före, att de uttalat sig emot nämnde förslag, heldstd
ipga skäl blifvit anförda, för att ändra deras öfver-h
tygelse eller upplysa dem om en tilläfventyrs origtigd
uppfattning af frågan. Skulle ej deputerade hafvad
vegätt eit svek bäde mot Kongl. Maj:t, som berätti-!g
sat dem att mot förslaget, i händelse af befogenhet, lä
göra anmärkningar, och mot sina kommittenter, hvil-lv
kas äsigter i frågan de kände, om denna fruktan icke d
uttalats? Deputerade känna alltför väl det obehag-lut
liga i sin ställnipg, men med sin öfrvertygelse få de
icke dagtinga, och deras första pligt är att föra san-fö
gingens språk inför thronen. de
Man har framhållit fördelen för räntegifrarne attde
zenom spanmälens leverering in natura kunna liqvi-k
lera en stor del af skatterna till staten. Redan vidlli
förra sammanträdet anfördes, med ledning af skatte-m
förenklingskommitteens förtjenstfulla betänkande, af-je!
gitvet 1847, att kronans bebällna spanvmål, i medel-v
ial för ären 1835—18144, ärligen utgjorde i rundt ta! lh
98,000 tunnor; att blott 11,400 t:r deraf levererats inb
datura, men att 86,000 tunnor blifvit lösta efter mar-
kegängspris, samt att, hvad Upsala län beträffade,lg
under samma är i medeltal 1500 tannor blifvit leve-la
rörde in natura, men 4880 t:r blifvit lösta. -Förde-lo
len at natura-levereringen synes säledes icke hafvalm
särdeles blifvit anlitad.
Uplands läge, och dej med hvarje är förbättrade la
kommunikationerna, . gynnar spanmälsförsäljningen, fö
dels på hufvudstaden, der väl icke alltid det högstalkt
priset erhälles, men der en säker afsättning dock all-jvc
tid kan päräknas, dels ät bergslagen, hvarest högstst
betydliga spaomålsinköp. ärligen göras. Den som end
eller annan gäng sjelf erfarit de obehag och chika-k
aer, som äro förknippade med natura-levereringen til Ire
kronans magasiner, föredrager troligen att sälja span- Jai
målen på enskild hand, äfven om den lägre betalas, di
och erlägga lösen för tiondespanmälen. kt
Man torde invända, att för statens behof ärligenot
erfordras spanmäl och att derföre är en fördel förlär
staten att låta räntegifvarne leverera sådan in natura. lov
Men-buru dä förklara, att spanmälsupphandlingsauk- er
tioner genom statskontoreis försorg nästan hvarje är fö
anställas, hvarvid priset ä den sålunda uppköpta span-la
mälen ofta är vida högre än markegångspriset ä den lir
ort, der auktionen förrättas? — Detta vore ju enlbi
uppenbar misshusbällning med statsmedien, om ickelve
förhållandet vore det, att kronotionden säsom varande bi
otorkad svårligen längre tid -mot förskämning kanjlkt
förvaras, hvartill andra omständigheter jemväl kom-!?
ma, så att den in natura levererade spanmålen oftajfc
står kronan dyrare än om ett motsvarande belopp lei
uppköpes, oaktadt priset derå är högre än det genom
markegängssättningen fastställda. dr
Det är äfven kändt, att då iiondespanmäl, på grund pe
af uppsägningsrätten å räntegifvarens sida, in natura de
till Kongl. Maj:t och kronan levereras, ådrages sta-!K
ten, för hvars räkning densamma dä mäste realise
ras, ofta en så betydlig förlust, att det till och medP:
vore en fördel, om det ginge an att läta-räntegifra-Pe
ren få lösa säden under markegångspriset. de
Man torde vidare invända, att Kongl. Maj:t ochli
kronan -skulle- kuhbna räka i förlägenhet genom min- he
skade inkoraster, om alla-grundräntorne utgingo i en
fix penningeskatt, hvilken icke af den ärliga marke
gängssättningen- reglerades. - För det första kunna de bi
statsinkomster, som genom omvexlande varupriser äroj.
beroende, i alla fall icke med noggrannhet beräknas; jo
för det andra är det orimligt, att just de är då svaga p!
skördar — ofta så otillräckliga för jordbrukarnes egna fr
behof, att staten mäste undsätta.demp, — framkalla I m
hög markegäng, räntegifvaren just då skall lemne ht
staten skatt till ett högre belopp än i godt är, tilll:s
SMR jet