gen af denna riksvigtiga angelägenhet. Säsom ett i fel har det hittills icke ansetts, derest en fråga skär-oc skädats från olika synpunkter, och deputerade kunna te r iogen del medgitfva, att dera: ätgärd i detta rende öfrerskridit, vare sig grundlagarnes eller grann-!p: lagenhetens gränsor. ie Det är ganska möjligt, att den princip, som ligger im till grund för deputerades åsigter, rörande den storaji fördelen af alla grundräntornas förvandling och be-fö stämmande i en fix penniogeskatt, icke ännu på länge sr vinner statsmakternas bifall; men -deri ligger inga-!le lunda något bevis för principens oriktighet. Är af-!st sigten verkligen att, sävidt sig göra låter, underlätta hs den hårdt betangade skattejorden, och attfördenskulll! O en rättvis skatteförenkling skall tillvägabringas, såjo kommer i alla fall denna princip att blifva den gäl-jat lande, äfven om en eller annan mansälder gär tilllfö ända under fortsatt strid mot densamma. fj Den är icke nägot hugskott, nägot foster af den!m nyare tidens radikalism, eller af en oförsökt theori; iy 1718 ärs Jordeboksmethod, af Kongl. Maj:t gilladS och stadfästad äret förut, samt under flera derpåföl-e! jande är tillämpad, hvilar nättopp på denna princip, å hvilken ock af allmogen med stor kärlek och beläten-2 bet omfattades och — hvad som är märkligt — just5. under en period, då landets ekonomiska ställning nära ni nog var förtviflad, då jordbruket, handeln och närin-pi garne, genom längvariga krig och otillräckliga kom-jZ aunikationsmedel, stodo på en ojemförligt lägre ständ-;n punkt än nu. : Pp Vi vilja icke erinra derom, att samma jordbeskatt-!D ningsprincip, för hvars antagande vi yttrat oss, inomiel flera andra europeiska stater, sedan läng tid tillbaka; 5 ir antagen, och att just dessa stater stä längt framför. Sverge i odling och välmäga — tillvägabragt, omd ej helt och hället, dock till en stor del: genom deras:ist väl ordnade beskattningssätt; utan vilja blott påminna oc lerom, att grundräntorna inom Skåne, Biekioge, Bo-lof hus län, Jemtland och Herjeädalen, sedan dessa land-te skap med Sverige införlifvades, utgätt utan förvand-!te ling, och säledes, säsom oberoende af markegångs-!g priserna, icke varit underkastade den förhöjning som inträftat uti öfriga delar af riket. Genom de stigande! n varupriserna har sålunda ett kronoskattehemman t. ex. im inom Upsala län, hvars ränta ursprungligen varit be-j)E stämd till 13 rdr 21 sk. 3 rst., ökats till 113 rdr 37k sk. 7 rst., under det att ett hemman inom Malmöbus län, hvars ränta bestämdes till rdr bko 19: 45. 6.,s utgör densamma oförändrad; till följd hvaraf skattejorden i alla nyssnämnda provinser stär i vida högre!st värde, än i rikets öfriga landskap. te Tala icke dessa förhållanden tillfyllest för billighe-st ten af att ett lika beskattningssäts för hela riket till vägabringas, så att icke jordegarne uti vissa provinser mer än i de öfriga må erhälla förökning uti sinala skattebördor, just genom en ganska trolig fortgåendeld stegring af varuvärdena? N Ingen, som eger kännedom om de nu utgäende grundräntornas antal och beskaffenhet, kan förneka, att de utgöra det största hindret för skattejordens stigande kultur. Det kan lätt ådagaläggas, att mer änjst hälften af skattejordens afkastning ätgär till den år-Ir liga beskattningens gäldande. Skattejorden, såsomjm egande det lägsta saluvärdet — en följd af de härda jte atlagor som drabba. den — eges och köpes af deld minst bemedlade jordbrukarne; men, emedan dessa sakna nödigt kapital för jordbrukets bedrifvande, koza-)K mer detta att fortfarande stå på en lägre kulturgradjfå in den privilegierade jorden, hvilken, säsom kändtai ir, för sina lägre skatter stäriflerdubbelt högre värde lm än skattejorden. si Det torde säledes få antagas, att framställningen, n huruvida räntegifvarne skulle vilja bibehålla det nu-lf varande beskattningssättet, blifvit gjord, antingen till-jn följe af bristande bekantskap med detsammas storalh ;lägenheter, eller ock utan allvar... Undersnart ettita och ett halft århundrade ha detta beskattningssättsiv brister och förderflighet varit erkända, och, då enjf säng Lt boskattmningsräsondo får sin ogon historia, m sommer den att i bjerta drag teckna det gäckeri,ö som med skattejordsegarne bedrifvits. f Men så af behofvet påkallad, som en ändamålsenlig, d. v..s. på rättvisa grundet genomförd skatte-s reform än är, likaså vigtigt är det att tillse, detickeo den föreslagna reformen, för den redan bärdt betun-f gade skattejorden, har skabteförhöjning till följd. D Deputerade hafva redan vid förra sammanträdet fö Sppet uttalat sin fruktan för det kongl. förslagets följ-S) der i denna riktning, och då detta är deputeradesv fullkomliga öfvertygelse, böra de icke klandras derföre, att de uttalat sig emot nämnde förslag, heldstd ipga skäl blifvit anförda, för att ändra deras öfver-h tygelse eller upplysa dem om en tilläfventyrs origtigd uppfattning af frågan. Skulle ej deputerade hafvad vegätt eit svek bäde mot Kongl. Maj:t, som berätti-!g sat dem att mot förslaget, i händelse af befogenhet, lä göra anmärkningar, och mot sina kommittenter, hvil-lv kas äsigter i frågan de kände, om denna fruktan icke d uttalats? Deputerade känna alltför väl det obehag-lut liga i sin ställnipg, men med sin öfrvertygelse få de icke dagtinga, och deras första pligt är att föra san-fö gingens språk inför thronen. de Man har framhållit fördelen för räntegifrarne attde zenom spanmälens leverering in natura kunna liqvi-k lera en stor del af skatterna till staten. Redan vidlli förra sammanträdet anfördes, med ledning af skatte-m förenklingskommitteens förtjenstfulla betänkande, af-je! gitvet 1847, att kronans bebällna spanvmål, i medel-v ial för ären 1835—18144, ärligen utgjorde i rundt ta! lh 98,000 tunnor; att blott 11,400 t:r deraf levererats inb datura, men att 86,000 tunnor blifvit lösta efter markegängspris, samt att, hvad Upsala län beträffade,lg under samma är i medeltal 1500 tannor blifvit leve-la rörde in natura, men 4880 t:r blifvit lösta. -Förde-lo len at natura-levereringen synes säledes icke hafvalm särdeles blifvit anlitad. Uplands läge, och dej med hvarje är förbättrade la kommunikationerna, . gynnar spanmälsförsäljningen, fö dels på hufvudstaden, der väl icke alltid det högstalkt priset erhälles, men der en säker afsättning dock all-jvc tid kan päräknas, dels ät bergslagen, hvarest högstst betydliga spaomålsinköp. ärligen göras. Den som end eller annan gäng sjelf erfarit de obehag och chika-k aer, som äro förknippade med natura-levereringen til Ire kronans magasiner, föredrager troligen att sälja spanJai målen på enskild hand, äfven om den lägre betalas, di och erlägga lösen för tiondespanmälen. kt Man torde invända, att för statens behof ärligenot erfordras spanmäl och att derföre är en fördel förlär staten att låta räntegifvarne leverera sådan in natura. lov Men-buru dä förklara, att spanmälsupphandlingsauker tioner genom statskontoreis försorg nästan hvarje är fö anställas, hvarvid priset ä den sålunda uppköpta span-la mälen ofta är vida högre än markegångspriset ä den lir ort, der auktionen förrättas? — Detta vore ju enlbi uppenbar misshusbällning med statsmedien, om ickelve förhållandet vore det, att kronotionden säsom varande bi otorkad svårligen längre tid -mot förskämning kanjlkt förvaras, hvartill andra omständigheter jemväl kom-!? ma, så att den in natura levererade spanmålen oftajfc står kronan dyrare än om ett motsvarande belopp lei uppköpes, oaktadt priset derå är högre än det genom markegängssättningen fastställda. dr Det är äfven kändt, att då iiondespanmäl, på grund pe af uppsägningsrätten å räntegifvarens sida, in natura de till Kongl. Maj:t och kronan levereras, ådrages sta-!K ten, för hvars räkning densamma dä mäste realise ras, ofta en så betydlig förlust, att det till och medP: vore en fördel, om det ginge an att läta-räntegifra-Pe ren få lösa säden under markegångspriset. de Man torde vidare invända, att Kongl. Maj:t ochli kronan -skullekuhbna räka i förlägenhet genom minhe skade inkoraster, om alla-grundräntorne utgingo i en fix penningeskatt, hvilken icke af den ärliga marke gängssättningenreglerades. För det första kunna de bi statsinkomster, som genom omvexlande varupriser äroj. beroende, i alla fall icke med noggrannhet beräknas; jo för det andra är det orimligt, att just de är då svaga p! skördar — ofta så otillräckliga för jordbrukarnes egna fr behof, att staten mäste undsätta.demp, — framkalla I m hög markegäng, räntegifvaren just då skall lemne ht staten skatt till ett högre belopp än i godt är, tilll:s SMR jet