varder nämnde yrkande, säsom obetogadt, ogilladt.,
LITTERATUR. -
Resa i Förenta Staterna af P. iljeström.
Första Delen. Stockholm, 1852. 8:o (XIV
och 424 sidd. jemte flera träsnitt).
Svårligen har någonsin ett borgerligt sam-
hälle eller ett folk gifvits, om hvilket under-
rättelser och omdömen varit så skiljaktiga,
för att icke säga så helt och hållet stridiga,
som om Nordamerikas Förenta Stater. Och
dock har säkerligen icke något utomeuropeiskt
land på sednare tider varit så ofta både be-
rest och beskrifvet af europeer, som just detta.
Orsakerna till denna förvånande stridighet
i uppgifterna om ett land och ett folk, der
likväl allting just företrädesvis synes ligga öp-
pet för offentligheten och således lättare borde
vara tillgängligt för den aktgifvande forskaren,
torde vara flerahanda. Sjelfva mångfalden
af dessa stater och deras i många fall verk-
liga olikhet samt inbördes oberoende, de re-
sandes alltför vanliga benägenhet att af en-
skilda eller tillfälliga erfarenheter draga slut-
satser till allmänna förhållanden, eller att här
af förbållandet inom en eller annan stat sluta
till ett likartadt inom hela unionen, — dessa
vanor eller ovanor, dessa förutfattade menin-
gar eller inrotade fördomar, hvilka den euro-
peiske resanden gerna medför från den gamla
verlden, och hvilka alltför ofta hindra honom
att lugnt och opartiskt betrakta förhållandena
i den nya, — denna ensidighet och ofördrag-
samhet, än politisk, än religiös, än social, än
nationell, hvilken icke så sällan förleder dem
ene att måla i svart hvad den andre målar i
rosenrödt, eller kommer resenären att, kanske
ofta omedvetet, sluta öga och öra för allt
hvad som icke faller honom i smaken, men
att deremot med begärlighet uppsnappa hvarje
droppe, som kan stärka vattnet på hans egen
hemgjorda qvarn, — alla dessa omständighe-
ter torde icke litet bidraga till de idkeliga
motsägelserna i europeiska framställningar af
amerikarska förhållanden.
Mera likväl måhända än allt detta inverkar
de flesta resebeskrifvares: egenskap att endast
vara hvad man plägar kalla turister, ett slägte
som, enligt hvad bokmarknaden utvisar, ökats
otroligt, i samma mån som ångbåtar och jern-
vägar i så hög grad lättat kommunikationerna
mellan vidt aflägsna länder och i så många
afseenden förvandlat resandet ifrån en möda,
som kostade både mycken tid och mycket
pengar, till ett jemförelsevis numera lättköpt
nöje.
Turisten skiljer sig, såsom bekant är, från
andra resande derigenom, att han icke har
något bestämdt ändamål med sin resa, utan
blott reser för att resa eller för att hafva rest,
och för att sedermera kunna tala om hvar och
huru han rest. Ett samtal vid middagsbordet
på ett hotell, en blick i ett eller annat tid-
ningsblad, ett ord som wundfaller en medpas-
sagerare på ångbåten, i diligensen eller i en
ompibus, är för honom nog för att derpå
grunda en allmän karakteristik af gederna,
bildningen och tänkesättet i det land han ge-
nömflyger. Och ju finare hans egen så kal-
lade verldsbildning är, eller ju vissare åtmin-
stone hans egen föreställning om sin besitt-
ning i detta afseende är, desto större är äf-
ven vanligen den säkerhet, hvarmed han af
dylika-flyktiga och tillfälliga intryck låter hän-
föra sig till allmänna slutsatser och afgörande
domslut.
Vi vilja ingalunda neka, att det ju under-
stundom kan vara underhållande nog att äf-
ven följa en resande af detta slag på hans ut-
flygter. Är det en snillrik eller älsklig eller
naiv- personlighet, som sålunda framlägger
sina intryck samt i och med detsamma lika-
som sitt eget inre för läsaren, så kan bekant-
skapen dermed någon gång gifva denne en
ersättning för den saknade noggrannheten uti
de iakttagelser af det yttre, som man eljest
företrädesvis borde vara berättigad att vänta
uti en resebeskrifning.
Men om land och folk må man icke. vänta
någon tillförlitlig kännedom uti resebeskrif-
ningar at detta slag. -De äro endast att anse
såsom oändliga, med mer eller mindre vir-
tuositet utförda variationer på ett och samma
tema, detsamma som redan Sterne i sin
Känslosamma Resa och Wallenberg i Min son
på galejan: hvar på sitt vis anslogo. Att för
öfrigt detta tema låter variera sig i mångfal-
diga tonarter är lika naturligt, som af erfa-
renheten nogsarat bekräftadt. Man erinre sig
t. ex. bland den nyare tidens turister blott
Chateaubriand och furst Puckler-Muskau, La-
emv— EEE