a åa accepteras till och med,
af demokrätiens största motståndare; ty dej
skulle eljest af sig sjelfva falla till intet.
RySsland kan således lika litet undgå jernvä-l.
garnes nödvändighet som- Nordamerikas fria
stater. Vinsten af att kunna emot en jemfö-
relsevis ringa kostnad köra med anspann af
hundradetals hästar, såsom på-jernvägarne, är
för stor för att kunna åsidosättas och den stora
vinst i tid som dessa vägar skänka mensklig-
heten är nära nog en förlängning af menni-
skans lefnad. Också har en utmärkt förfat-
tare yttrat att genom den större lefnadsverk-
samhet som jernvägar och elektriska telegra-
fer öppnat för oss, kunna vi nu med en van-
lig menniskolifstid anse oss hafva lefvat mera
än Methusalem med sina 900 år.
— Uti sista N:r af Svenska Tidningen fö-
rekommer en insänd uppsats angående -skat-
teförenklingsmötet i Linköping, hvilken förut
varit till Aftonbladet inlemnad, men här icke
erhållit plats. Uppsatsen har till ändamål att
rentvå vederbörande i Östergöthland för de
anmärkningar som blifvit framkallade af för-
handlingarne vid samma möte, synnerligast
mot mötets ordförande, landshöfdingen grefve
Hamilton; men då hvad som i detta hänse-
ende framdrages, längesedan blifvit i Afton-
bladet vederlagdt, ha vi ansett desto mindre
nödigt att belasta vårt blad med ifrågakomna
insända artikel, som den blott skulle föran-
ledt oss att ånyo repetera våra argumenter.
Såsom ett bevis på artikelns beskaffenhet kan
emellertid vara tillräckligt att anmärka, att till
stöd för påstående om dagsverksskyldighetens
utgörande in natura i förevarande fall åbaropas
1810 års riksdagsbeslut, oaktadt konung och
ständer vid sista riksdag beslutat, att af de
räntepersedlar, som kommo att bibehållas, skulle
endast gpanmål kunna i ett visst fall, och då
blott af räntegifvarne, uppsägas till leverering
in natura. Det var förbiseende af detta för-
hållande som vi i synnerhet lagt deputerade
vid. mötet i Linköping och deras ordförande
till last, och detta kunna icke några rentvag-
ningsförsök, äfven om de varit med mera
skicklighet utförda än ifrågavarande, någonsin
utplåna.
Då Svenska Tidningen vid meddelandet af
denna uppsats äfven tillkännagffvit, att Afton-
bladet icke velat införa en till densamma i
ett annat ämne insänd uppsats, angående ett
skoleverksärende i Calmar, hvilken sedermera
fått plats i Svenska Tidningen,torde det icke
vara ur vägen att upplysa, att om än Sven-
ska Tidningen, såsom det synes, har till ett
bland sina syftemål att blifva ett magasin för
hvarjehanda insända artiklar, så har deremot
Aftonbladet hvarken håg eller utrymme för en
dylik insändarerörelse, som dessutom skulle
helt och hållet uttränga redaktionens egna ar-
tiklar. Om vi icke ansåge för en skyldighet
att sjelfve yttra oss i dagens vigtigare frågor,
vore det väl eljest ett ganska lätt sätt att kom-
ma ifrån redaktionsbestyret, om det öfverlem-
nades till hrr insändare, som då kunde få
fritt spelrum till öfningar pro et contra, allde-
les såsom det nu sker hos vår värde kollega.
Det är äfven en annan väsendtlig olikhet
mellan vår och Svenska Tidningens ställning
deruti att vi hafva att ansvara för vårt hand-
lingssätt inför publiken, ej inför våra insän-
dare; med Svenska Tidningen tycks förhål-
landet vara motsatt. Vi intaga derföre endast
sådana artiklar, hvilka vi anse upplysande för
allmänheten, äfvensom vi gerna lemna tillfälle
till sjelfförsvar åt hvar och en som dertill kan
anse sig befogad. Detta har ej varit förhål-
landet med de två artiklar, -hvarom Svenska
Tidningen talar, och hvad emellertid rörer
skolfrågan i Kalmar, hafva vi visat tillräckliga
prof på opartiskhet, i det vi redan intagit en
artikel från hvardera sidan.
— De vallvarsamma statsmännem i Sven-
ska Tidningen hafva nu utfunnit en me-
tod att hålla landet lugnt, genom att me-
delst pensioner köpa sådana personers tyst-
nad, som bearbeta allmännna opinionen för
allmännyttiga förbättringar, såsom till exempel
jernvägars anläggning. Man skulle taga ett
sådant förslag för ett cyniskt skämt, om ej
författaren af en i Svenska Tidningen för i
dag införd artikel sjelf försäkrar, att det är
hans fulla och högtidliga allvar. Det hör till
vår värde kollegas taktik att, gudbevars, göra
ett slags reservation mot denna tirad, men
det oaktadt icke draga i betänkande att för
sin publik uppduka tiraden sjelf, hvars råa
fräckhet borde vara tillräcklig att förvisa den
ur den anständiga pressens spalter.
— H.K. H. Kronprinsessans föräldrar, Prin-
sen och Prinsessan Fredrik af Nederländerna,
hade ankommit till Berlin på resan till Sverige.
— Sedan Kongl. Maj:t genom generalorder af d.
25 dennes förordnat att postångfartyget Nordstjernan
skall, för underhållande af en direkt postförbindelse
emellan Stockholm och Stettin, med nästkommande
Juli månad börja reseturerna emellan nämnde städer,
så har, uppå generalpoststyrelsens anhällan, order
afgått till stationsbefälhafvaren förflottan i Göthe-
borg att till besättning ä förenämnde ängfartyg kom-
menderas: Chef, kapten-löjtnant A. H. Hulten 1;
medkommenderad officer 1; skeppare med uppbörd 1;
timmerman 1; matroser och jungmän 6; Bäåtsmöän 16,
summa 26.
Dafilhafranda Amiralen har hlifrit henrdrad att
