skulle kupa förfela sin verkan. Man bör
, jade då ped en mängd mystifikationer, gyc
kel, sox utfördes med en så beundransvär
ibärdidet och så stort bifall, att de kunn
anse intaga en plats bland de det dansk:
I foxet egendomliga nationalnöjen. Dessa my
Lafikationer etc., som började under kriget
med ett uppdiktadt bref till ;Flyveposten: frår
general Cavaignac, hvilken förklarade sig vilj:
ställa sig i spetsen för den danska armå6en
ha blifvit fortsatta - med korta mellantider och
hafva: slutligen på den sednaste tiden uppnåt
sin-höjd genom en pompös berättelse om er
fingerad fest för en af universitetslärarne, son
under 8 dagar utgjorde samtalsämnet här
hufvudstaden och var en hugsvalelse för d
öfver krigsministerns hundkrig bekymrade och
sorgmodiga Köpenhamns.ka sinnena. Mid
under en sådan tid, då en så storar
tad mystifikation bringar äfven de mest tro
enåe filistrer till att vackla i sin tro på
,Flyveposten,, inträffar en händelse, som sät
ter kronan på verket, vi mena Mester og Ler
ling, ett romantiskt sångspel af af C. Hos
trup, som i lördags: uppfördes på OCasinote
atern, I detta sångspel skildrar hr Hostrur
nemligen en redaktör, till hvilken skildring
väl. enskilda momenter ur Flyvepostens li
äroftagna, men som å andra sidan hafva: un-
dergått en fullkomligt romantiserande bear.
betning. Stycket är således -moralpolitisk sa-
tir i allmänhet, snillrik och vacker såsom de
mesta af hvad som utgått från hr Hostrup:
penna, — men hvad händer? — Hr -Meyer.
redaktören af Flyveposten, förklarar i en fny-
sande artikel, att redaktören i stycket ock
han sjelf likna hvarandra som två vattendrop-
par; han beklagar sig öfver personlig förnär-
melse, vrider sig som en mask, och genom
denna klagan vinner han verkligen så mycket
att medlidandet, som är ett eget kännemärke
för den danska nationalkarakteren, väckes hos
en del af publiken och följden häraf har blif.
vit den, att de två sista representationerna :
Casino, genom den häftiga striden emellar
klapparne och hvisslarne, hafva aflupit så bull.
rande, att det icke en gång har fattats de
slags vargumentum ad hominem, som man kal-
lar slagsmål. Kampen är långtifrån ännu ut-
kämpad, oaktadt blott en mycket ringa mino.
ritet befinner sig på Fiyvepostens sida, ty der
har ifrån att vara estetisk blifvit politisk, dö
frågan nu är Flyvepost, eller ,icke Flyve-
postnr. L
; Hvad sjelfva hr Hostrups stycke angår, så
erkänna de flesta det för godt; och vi sluts
oss obetingadt till denna mening, i det vi isyn-
nerhet omtala den qvicka och lifliga dialoger
samt de vackra sångnumrorna, som hafve
skänkt oss så mycket nöje, att vi ganske
lätt hafva kunnat öfverse med den obehändig-
het, författaren lägger för dagen, hvad intri.
gen angår, till hvilkens brytning och lösning
öfvernaturliga medel användas.
Under det direktören för Cassinoteaterr
sålunda varit mycket lycklig med Mester og
Lerling,, som 1 lång tid skall blifva ett för-
träffligt kassastycke, kunna vi icke säga det-
samma om hr Etatsrådet Heiberg. ty kgl. te-
atern går icke saisonens. slut till möte, smyc-
kad med lagerkransen. Bland nya pjeser haf-
va de tre sista, nemligen Flugt og Fare, et
sangstycke, samt Iustspelen Stedbörnene och
Den bevegede Tid, alla af onamngifna förfat-
tare, gått öfver scenen under ett så bestämd:
misshag från publikens sida, att det påmin-
ner om den goda gamla tiden, då stallmästa-
re, hofmarskalkar och köpmän sutto i besty-
relsen för kgl. teatern. Kommer nu härtill at
dess prydnad, balletten, genom ballettmästa-
ren Bournonvilles och en del af ballettperso-
nalens afresa till Christiania, icke florerar un-
der denna tid, kan man begripa, att publiken
hellre går till nationalförlustelsen, i Casinc
en till nationalteatern.