lofvade mig betalning den ena gången efter
den andra, men alltid kom det någon und-
skyllan. Än var det missväxt, än andra mot-
gångar: Det kunde vara sannt, men inte
rådde jag för det. Jag blef slutligen förar-
gad och lät utlysa auktion på hans egendom.
Det var kanske för strängt, men rätt skall
vara rätt.
Ja, jag minns; hans hustrus sjukdom och
snart derpå följande död inträffade i detsam-
ma. Brörlätinställa auktionen och försträckte
mannen pengar att tillfredsställa sina öfriga
kreditorer, som;i anledning af brors stränghet
börjat anstränga honom.,
Det är lögn — och om det inte är lögn,
så angår det ingen. Jag gör med mina pen
ar hvad jag vill; hoppas jag, jag har väl ir
igt förtjent dem; och om det är sanning, så
tackar han mig vackert, när han låter sin
dotter förleda min son till- olydnad mot sin
far.
Ack! är det hon, lilla Tilda?
Ja, just lilla Tilda. Tilda! är det namn
det? Sjelfva namnet förargar mig. .
Nå, ehuru jag ej inser att det egentligen
kai väcka förargelse, så är det visserligen o-
rätt att kalla henne Tilda. Flickan är döpt
till Mathilda, det vet jag bäst; jag har sjel
döpt henne, och om man för lätthetens skull
vill förkorta det, hvari jag just ej kan se nå-
got ondt, så bör hon heta Hilda och inte
Tilda. Hilda är sjelfva stamordet, deri har
bror ganska rätt, ett äkta nordiskt namn.
Dertill fogades sedan särskilda prefixa. Så
uippkommo namnen Meckt- eller Mat-hilda,
Borg-hiuda, Beck-hilda, Grim-bilda, Bryn-
hilda, Syan-hilda, och troligen äfven Gun-
hilda, ehuru det sedan blifvit förvridet tl
Gunilla, Som sagdt är, det är orätt, men ett
så obetydligt misstag tycker jag att en mar
borde kunna bära med lugn. Om bror vore
road af att studera de der sakerna, så skulle
bror här och- der stöta på vida gröfre boc-
kar., Lo
Åh, jag ger böfveln dina derivationer och