ket om den utvandring som sedan länge på-
går ifrån Europa, att vi så småningom vant
oss ifrån att lägga någon vigt vid saken. Och
likväl är detta ett fenomen, märkvärdigare än
de vigtigaste politiska händelser. Det är en
ny folkvandring; Europas folk tåga i skaror
öfver hafvet för att under andra himmelsstreck
söka bröd och frihet. :
Den som tviflar på att det är allvar med
denna nya folkvandring, hvilken, om än sakta,
utan tvifvel skall en gång förändra verldens
utseende likaså grundligt som de gamla folk-
vandringarne, må erinra sig några af de sta-
tistiska data, som öfverflöda i moderna tid-
skrifter och tidningar. Vi äterkalla här några.
Enligt officiella källor hafva sedan 1847 en-
samt från Storbritannien utflyttat 1,500,000
personer, det vill säga i medeltal 300,000 om
äret, eller en procent af hela folknummern.
Enligt uppgifter från Liverpool för de första
månaderna af detta år går antalet af emigran-
ter till Amerika, ensamt från denna hamn, till
omkring 25,000 i månaden. Deribland äro
visserligen en stor mängd tyskar inberäknade,
men den ersättes mer än dubbelt af utvan-
drarne från andra hamnar, och af dem som
från Liverpool afgå till andra verldsdelar.
Inom mindse än en vecka afgingo för en må-
nad sedan från Liverpools hamn 1,300 per-
soaer till Australien.
Till Nordamerikas Förenta Stater utvandra
från Europa i medeltal omkring 400,000 men-
niskor årligen, hvaribland en fjerdedel tyskar.
Från Tyskland utvandra dessutom till andra
verldsdelar än Nordamerika minst 50,000 per-
soner om året. Vi kunna således antaga ut-
vandringen från Europa i allmänhet till all-
draminst en half million om året; möhända
har den dock redan uppgått betydligt öfver
detta belopp, och det vissa är att om mägra
få år skall den uppstiga till millionen. Visel
ingen gräns för rörelsens tilltagande; den är
en naturhändelse som trotsar alla menskliga
beräkningar.
Sverge bidrager ännu icke med något be-l:
tydligare siffertal till den allmänna omsättnin-
gen. Om vi minnas rätt, utgjorde svenskal
och norska invandrare i Förenta Staterna förl:
förlidet år tillsammans blott 229. Det visarl
sig dock att talet nu är i betydligt stigande.l
För icke länge sedan afgick från en af Nor-l
ges vestra hamnar ett enda skepp med 1431!
utvandrare. Från Sverge har under förliden
månad ensamt öfver Götheborg utvandrat 500, ;
och -man väntade ett lika antal under Maj må-.
nad. Vi höra dessutom huru från Småland,
södra delen af Östergöthland, från Skåne ochi
angränsande trakter, stora massor bereda sig
till utvandring, så att man väl kan vänta att!
inom årets slut ett och annat tusental öfver-
gifvit fosterjorden för att söka nya bostäder!
på andra sidan verldshafvet.
När man undantager den celtiskt-irländska
andelen i denna moderna folkvandring, hvil-
ken då förnämligast föregår inom den germa-
niska racen, må man ej föreställa sig att det
är hungern och nöden ensam, som årifver
dessa hundradetusental i en frivillig -lands-
flykt. Visserligen är nöden exempellös i Ba-
yern, Wiirtemberg och andra sydtyska stater,
och en tysk korrespondent till Times
ev
I — W — m——N—-—mÄ-—Ä-M RR TS ma a prak fö I DA
rättade för några dagar sedan derom så upp-
rörande saker, att vi ej vilja anföra dem, af
fruktan att alltför mycket skaka våra läsares
nerver. Men många, ja de flesta medföra ett
litet kapital och tyska statistiker hafva beräk-
nat det till i medeltal 100 thaler personen,
hvilket skulle göra 15 millioner thaler eller
omkring 40 millioner rår rgs, som på detta
:sätt årligen utfördes från de tyska Tänderna.
Vi hafva sett en dylik beräkning för England,
ved en oerhördt hög summa, hvars siffror vi
dock: icke för ögonblicket kunna erinra 055.
lfrån Sverge och Norge utvandrar nästan en-
dast förmöget folk; de flesta utvandrare vi
hittills hört talas om hafva tillhört vår be-
sutna allmoge. Det är således icke hungern
som är den enda, kanske ej en gång den vä-
sentligaste åriffjedern; det måste finnas andra
verkande orsaker.
Saken är efter vår tanka, att den gamla
kontinentens sociala atmosfer har liksom blif-
vit för qvaf, menniskorna liksom flämta efter
litet frisk luft och trängta efter nytt utrymme
att utveckla sig. sjelfva och samhället, och lik-:
som. uppbygga dit ånyo från grunden, sedan):
den gamla europeiska samhällsbyggnaden bör-i:
jat förekomma dem osund och murken. Detl:
är denna frihet, detta obegränsade tillfälle att.
utan konventionella hinder göra så mycket!
som möjligt af sin egen förmäga, som lockar!
så mången att utan trängande nödtvång un-1
derkasta sig försakelser oci umbäranden, soml:
i allmänhet synas så afskräck:ande, och ned-l:
tysta sjelfva den naturliga och af alla affek-.
tioner nästan mest ihärdiga kärleken till hem- 1
met och fädernejorden. : ;
Det är ieke den abstrakta politisk a friheten
som här är det mest lockande; detta må varat
förhållandet med de mera bildade, men ut-I
vandrare af de bildade klasserna utgörst det!
minsta antalet. Bonden och arbetaren, SOM
utvandrar till Förenta Staterna, lockas för-
modligen ganska litet af dei allmänna röst-1
rätten, som der erbjudes honom; men hvad
som instinktlikt drager honom dit är aningen,
om den sociala frihet, det oberoende af alla an-li
dra än honom sjelf,:som der väntar honom: Han
Jörer sig frivilligt underkasta sig samfundets la-
ar emedan han sjelf så att säga får vara med
om dess sammansättning. Ingen lag hindrar I;
honom att köpa och besitta så mycket eller!
litet jord han behagar, intet förbud nekar ho-
nom att drifva en rörelse eller idka ett et
ringstång, hvilket, hvad och huru han beha-l
i dan: — ingen hof-
gar. Och beskattningen sedan: — net kvrka