vän har så mycken kännedom, att den kan
framställa densamma såsom redan utförd, lik-
som då samma tidning. nyligen tillkännagaf
en utnämning ännu innan den var bekräftad i
konseljen.
Vi minnas huru förlidet år i tidningen Ti-
den en penna, med hvilken den, ur hvilken
Svenska Tidningens religiösa artiklar flutit, bär
den mest omisskänliga andliga identitet, cy-
niskt gycklade med gamla testamentets pro-
feter för det de skuro i vexten,, på samma
gång som den naturligtvis stred för det heliga,
som representeras af våra prelater och vårt
riksdagspresterskap. Det är följaktligen icke
oväntadt, att här återfinna samma försök att
för en liberal skriftställares förvållande lögga
skulden på hela det liberala partiet och dif-
famera det, — denna taktik hvari tidningen
Tiden, efter Almqvists afvikande, skördade
en sådan triumf. Hvad Aftonbladets nuva-
rande utgifvare tänker om Almqvist har han
redan för två år sedan, långt före katastrofen,
i tryck uttalat, och dessutom hafva vi uttryck-
ligen frånsagt oss ansvaret för allt-hvad som
nnehåltes i vår tidnings många föregående år-
gångar. Men alit detta bjelper icke. Om vi
au framställa en äåsigt, som öfverensstämmer
med Sv. Tidningens egen, måste vi alltid hel-
sas med ett speord för det Aftonbladet for-
dom uttryckt en annan åsigt. Med samms
rätt kunde vi påminna det konservativa och
högkyrkliga partiet om förhållandet med en a!
dess ridderligaste kämpar, den rena evange-
liska lärans, käcka och nitiska försvarare, f. d.
fanjunkaren och poliskonstapeln Baijur, hvil-
ken för att rädda den svenska kyrkans hotade
enhet uppträdde såsom åklagare i det bekanta
katolikmälet, hvars handlingar vi meddelat.
Detta skyddsvärn för bekännelsens enhet. i
vårt fädernesland träffades för några dagar se-
lan af den verldsliga maktens arm och fängs-
lades för att med fångskjuts: föras till We-
sterås, i akt och mening att inför Simtuna
aäradsrätt stå till rätta i fråga om en förfalsk-
ding hvarför han är anklagad. Det säges
dock, att hans nit för den rätta läran på-den
sednare tiden betydligt afsvalnat, sedan han
missräknat sig på utbekommandet af tvåhun-
drade rår rgs, hvilka en lika varm anhängare
af läran hade lofvat honom såsom en välför-
tjent uppmuntran för hans inqvisitoriska tap-
perhet. ;
, Men vi -öfverlemna åt Tiden och dess rätts-
innehafvare att tilltro-sina motståndare sådana
motiver och sammankoppla deras sak med
sådana bundsförvandter. Vi hafva aldrig
misstänkt det konservativa och högkyrklige
partiet att hafva köpt ett så uselt verktyg för
upprätthållandet af hotade kyrkliga institutio-
ner. -Ej heller skola vi denna gång trötte
våra läsare med en fortsatt analys af de up:
penbara vanställningar, som innehållas i Sv.
Tidningens religiösa artiklar. Vi skola snar
återkomma till dem. Vi skulle dock heldre
lönska något annat. Sv. Tidningen hade fö!
ej längesedan lemnat rum åt en insändare
som tydligen hade för afsigt att genom :er
missledande skildring af vårt financiella tillstånc
Istrypa all företagsamhet och snart sagdt all
förtroende till fäderneslandets framtid, Ledc
af en aktningsvärd rättskänsla har samma tid:
Inings redaktion några dagar efteråt öpp:
Inat sina spalter för en sund och upplysande
l vederläggning af de första vilseledande upp:
satserna. Mäåtte samma rättskänsla äfven denn:
gång kunna beveka Sv. Tidningen att i san
ningens och religionens intresse tillvägabring:
Jen lika fullständig och slående vederläggning
af alla de medvetna eller ouppsåtliga oriktig
Theter, af hvilka vi för denna gång endas
kunna beröra ett inskränktare antal, och hvil
kas samvetslösa och . konstfulla byggnad v
löppet och med godt samvete drista att räkn:
full den usla litteraturen.
— Rörande jernvägsfrågan har grefve Anc
Tkarsvärd låtit i Svenska Tidningen repvrodu