utan - Stockholms stads konsistorium, som un-
der erkebiskop Wallins presidium yrkade
på förbud för Scott att predika på svenska
språket. Det var för öfrigt den tiden ett all-
mänt talämne, huru nitiskt några medlemmar
af det svenska presterskapet i tidningarne un-
derblåste agitationen.
I afseende på Upsala-konventiklarne har Sv.
T. tillåtit sig en förvrängning af det rätta för-
hållandet; — vi bedja åter om u.s- kt för det
mindre eleganta uttrycket. Den mförargelsen,
som vid detta tillfälle uppkom, väcktes af de-
ras handlingssätt, som hatade konventikelvä-
sendet och med stenkastning och våldsamhe-
ter förföljde dem som deri deltagit. Svenska
Tidningen påstår att det var de -sednare som
störde allmänna ordningen,, Detta är dristigt
nog, då alimänheten säkert ännu ej förgätit
anfallet på Gitzlaff, upptänkt af några sig så
kallande upplyste, och utföråt af några lejda
uslingar.. De som nitälska för samvetsfrihet
tyckte att här hade det varit statsmaktens
skyldighet att till lif och lem skydda oförvit-:
liga menniskor mot brutala pöbe:angrepp.
Svenska. Tidningen, som ser lag och. rätt ur
högre synpunkter, antyder att, äfven om intet
konventikelplakat funnits, hade i alla fall
nöfverheten och fiskalerna nödgats uppträda:
mot de s.k. läsarne, derföre-att den allmänna
ordningen. stördes genom de pöbelförföljelser,
för hvilka dessa sednare voro utsatta. Med
samma skäl borde visserligen öfverheten och
fiskalerna, hafva uppträdt för den allmänna
ordningen, mot en Upsala professor, då den en
gång stördes af några okynniga. studenters
pereatrop utanför professorns fönster.
Svenska Tidningen säger att de religiösa
rörelserna i Orsa äro fortplantade från Kau-
tokeino, :samt påstår att vi tagit parti för del
sednare. Det sednare är osannt, det förra
saknar all rimig grund. Hade S. T. af andral
svenska blad velat inhemta hvad som deril
upplyses om båda dessa rörelsers högst vä-
sentliga inre skiljaktighet, och dessutom erin-
rat sig de båda orternas geografiska lägen,
skulle säkert denna djerfva sammanställning
hafva: uteblifvit. Är dettroligt eller ens möj-
ligt, att en andlig rörelse, liksom en cholera-
miasma, skulle i en hast hafva fortplantat sig
från den mest aflägsna delen af den norska
lappmarken till gränsen af Helsingland, utan
att på denna ofantliga landtrymd lemna ett
spår af sin: framfart? -Men-.det är här ej så
noga med sannolikheter, endast man kan in-
billa den ovarsamma läsaren hvad som för
motståndaren kan vara mest graverande.
- Vi lemna här för ett ögonblick vår antago-
nist ur sigte, för att vända läsarens uppmärk-
samhet på arten af dessa båda religiösa rö-
relser, hvilkas art, väsende och behandling det
ej kan vara utan intresse att närmare betrakta.
I Norska Lappmarken var det några stac-
kars halfvildar, som förmodligen endast tid-
tals och med långa afbrott fått åtnjuta någon
undervisning. - Dessa tillhörde den norska
statskyrkan, och denna kyrka har också be-
visat dem en moderlig huldhet.. Biskopen i
Tromsöe reste sjelf till de förvillade och ta-
lade väl vid dem, med den framgång, att så-
som: sednäste norska tidningar upplysa rörel-
sen är nästan alldeles lugnad, och kyrkorna
besökas såsom förut. Utan att taga parti för
Orsa-männen, lägga vi en hvar af våra läsare
på hjertat att i detta, såsom i allt, väl pröfva
förrän han dömer i en sak, der endast en
som är högre än vi kan döma, och har rätt
att döma. Sv. T. kallar dem utan betänkande
nya helgon, bland hvilka: tjenstebjonen och
barnen ej: mer lyda husbönder och föräldrarp,
och förklarar det hela endast vara ett uppkok
på Erik-Jansonismen. Vi vilja ej lika lätt-
färdigt åtaga oss att fälla dom; Att mycken
okunnighet och hårdnackenhet blifvit af de
anklagade ådagalagd, torde ej kunna. nekas,
men i grunden tyckas de dock tillhöra denna
mildare art af läseri som råder i en stor del
af Helsingland, och som, ehurui föga bildad
form, innebölivr en måhända ej-alldeles obe-
rättigad protest-mot den gerningarnes tillräck-
lighet, som tvärtemot vår läras väsende at
sjelfva presterskapet flerstädes predikas... Vi
vilja. ej försvara: Orsa-männen för ;hvad-de
möjligen brustit i aktning mot enskilda lärare
och mot den yttre kyrkliga institutionen, men
det synes oss klart att deras handlingssätt va-
rit föranledt af-ingenting -mindre än ett lätt-
sinnigt gyckel.- Huru har man handlat emot
dem? 4 stället att sända dem en nitisk och
varmbjertad man för att lugna deras upprörda
samveten, instämdes de inför Westeräs dom-
kapitel och fingo under en: svår årstid liksom
missdådare vandra fram och åter den långa
vägen. Såsom förvunna brottslingar inträdde
de för det andliga tribunalet, och :såsom för-
härdade brottslingar affärdades dechem igen.
Ej underligt att de ej återvände försonade.
Vi skola ej försvara åtskilliga yttringar af in-
skränkthet och råhet, som förekommo å de
anklagades sida, ej heller säga att den and-
liga domstolen handlat utan all humanitet och
välmening. Vi medge, att de förra brutit mot
statens ordning, då de afhållit sig från den
allmänna gudstjensten och sjelfva förrättat sin
andakt, och vi bestrida ej den verldsliga do-
marmakten sin rätt, efter gällande lag, attfälla
dem till böter och fängelse; men vi vilja låta
det vara odömdt, om ej en stråle af gudom-
lig nåd kunnat tränga till dessa efter preiat-
begreppet förtappade själar, när de sjelfva ef-
ter ;bästa förstånd. och i ödmjukt allvar. för-
valtat de: christna nådemedlen, och vi våga
tro att den enfaldiga och olärda bondens bön
för dem han trodde fara vilse kan gälla in-
för den eviga .barmhertighetens tron, likaväl
som de böner; hvilka den korsbepryddepre-
laten; som åtagit sig att representera det hög-
stav, på embetets vägnar förklarar sig vilja
uppsända för de förtappade kättarnes upp-
lysning och frälsning. r
Utan tvifvel komma: dessa, att såsom an-
dra före dem dömas till gäckeri med sakra-
menten, för det de begått dem efter bästa öf-
vertygelse, och till sabbatsbrott, för det dei sina
hus efter bästa insigt firat sabbaten. Vi få i
detta fall af Sv.-T. en oväntad upplysning,
då den säger: paf samma orsak (en öfverdrif-
RA PNETECT.A LÄG
re
TN lg er
me JR
fe Ölea ÄN
ETERN