Husik.
Hr Direktör A. Addners konsert.
Denna konsert, som i går afton egde rum å Kongl
teatern, var beklagligtvis icke så talrikt besökt son
man haft skäl att förmoda, säväl för konsertgifvaren
egen som för det. särdeles väl valda programmet
skull.
Hr Addner, som i sin egenskap af musikdirektö
för ett landtregemente för en längre tid sedan kalla
des från hufvudstaden, är ett lefvande bevis på de
gamla satsen, att den sanna talangen aldrig äldras
den kan väl undergå många förändringar, men i de
väsendtliga består den dock. Hr A., fastän egand
en betydlig färdighet på sitt instrument, söker ick
att med nägra mirakulösa hocus pocus slä dunster
ögonen eller rättare öronen på oss; han ären veteral
från konstens bättre dagar, främmande för allt slag
smink och i sitt föredrag så innerlig, så okonbstlac
och så rent musikalisk. I synnerhet är hans pianc
förvånande mjukt och smältande. Hr A. lät oss denn:
afton höra en Introduetion samt Thema med varia
tioner för klarinett af Kalliwoda, en Pastoral a
Bernhard Crusell- samt Reminiscenser ur operdt
Normax, af hvilka Crusells sköna och fridfulla Pa
storal, tycktes företrädesvis lämpa sig för hr A:
konstnärslynne, och efter hvilket nummer han äfrver
hedrades med en stormande inropning. Likaså ut
märkte sig br A. i hög-grad för sitt ackompagne
mang till den herrliga arian ur Mozarts Titus, son
af m:ll Berwald äfven sjöngs på ett högst utmärk
sätt. Särdeles intressant var att förnimma den öm:
vård, hvarmed hr A. omhuldade den skära Mozartska
melodien och huru han visste att ur det annars til
sin art nägotoskarpa instrumentet, klarinetten, locka
toner, milda ech ljufva som flöjtens.
Beethovens ouverture till Egmont började kon
serten och vann redan bifall, men efter Webers ou
verture till Oberon,, som började andra afdelningen,
ljöd ett så ihällande och enhälligt dacapo, att, hvad
vi tro knappt nägonsin förr egt rum; nu inträffade,
nemligen att hela ouverturen gafs om igen.
Om möjligt gick det hela andra gängen ännu bät
tre, om möjligt framstodo de luftiga gestalterna då :
en ännu klarare -glans ur det fantastiska skimmer,
som Weber gjutit öfver hela denna sin snillrika ska-
else.
P En lika svär som karakteristisk Adagio och Rondo
för Violin af den berömde Vieuxtemps hade i hr
dAubert fått en omsorgsfull exekutör; hr dAuberi
tycktes denna afton dessutom vara särdeles lifvad i
sitt föredrag. Vidare sjöngo m:ll Normani och hi
Strandberg en duett ur Donizettis Linda di Cha-
mounix, och fröken Sandels en cavatina ur Kuhlaus
Lulu. Det var första gängen tröken SS. lät -hörå
sig i kongl. teaterns salons, der vi tyckte att hennes
mera vackra än starka röst tog sig bättre ut än kan-
ske mängen skulle förmodat. Hennes föredrag var
som vanligt smakfullt och fint nyanserad.; hon belö-
nades derför äfven med rikligt bifall. Terzetten emel
lan Agatba, Anna och Max ur Friskyttens andra
akt sjöngs af mamsellerna Michal, Fundin och hr
Strandberg; att den väckte lifliga sympatier i salon-
gen då den gick väl och är en af glanspunkterna i
i sjelfva Friskytten, var naturligt. Till slut fick
man höra den genialiska sextetten ur Don Juan
som föregår Leporellos åchappemang ur den svära
klämman. Den sjöngs af mamsellerna Berwald, Fun-
din och Michal samt hrrStrandberg, Walin och Lund-
berg med rätt god ensemble.
D. M. Konungen och Drottningen samt Prinsessan
Eugenie bevistade en del af konserten, men H. M.
Enkedrottningen dröjde till dess slut. —t